lördag 15 februari 2025

"Watership Down" av Richard Adams

En gång för många, många år sedan så såg jag den animerade filmen som är baserad den här boken, "Den långa flykten" som den heter på svenska. Jag minns att jag tyckte filmen var superduperlångtråkig och inte så värst mycket mer. Ändå var det något som fick mig att vilja läsa boken, som jag så klart inte hittade i någon svensk översättning. "Watership Down" fick det bli.

Bildkälla The StoryGraph

Kaninerna lever ett lugnt liv i sin kaninkoloni, tills Fiver en dag får en syn om att något förskräckligt kommer hända. Snart får han andra kaniner med sin, bland annat sin bror Hazel, och de lämnar kolonin för att söka en ny plats att bo på. 
När de kommer till Watership Down tror de att deras bekymmer är över, men deras farligaste äventyr väntar fortfarande på dem.
Hazel, Fiver och de andra kaninerna tar till alla sina förmågor och kunskaper för att överkomma sina hinder, och skaffa sig några ovanliga allierade på vägen.

Precis som med filmen så tyckte jag att boken var ganska tråkig. Jag vet inte om den hade funkat bättre på svenska, men det är ganska svårt att läsa den lilla dialog som finns bland människor på Yorkshire-dialekt av det grövre slaget. Sällan har jag sett så många apostrofer samtidigt, för att visa var orden huggits av. Som om det inte räckte så så är det såklart så att kaninerna inte talar engelska med varandra, utan ett kaninspråk som översatts, typ. Inte alla ord dock, och det kan ibland vara svårt att veta vad de egentligen menar när de talar med varandra. Googlade jag fram en ordlista? Jajamen. Och hur är det med namnen? Jo, de är krångliga såklart. Alla har inte så fiffiga namn som Hazel eller Strawberry, utan det dyker upp en och annan Thethuthinnang och Hyzenthlay också. Tack för den.
I övrigt så känns det mest som att kaninerna antingen vandrar eller äter eller gräver en ny boplats. Tills de kommer på att de bara är killar och behöver honor också, och det är här problemen börjar på allvar.
Visst stöter de på faror på vägen. Snaror, lösa hundar, rävar, jägare. Men ingen är så farlig som General Woundwort som med järntass styr över sin kaninkoloni Efrafa. Inte helt olik en Stalinfigur som styr eller Sovjet, eller varför inte en fångvaktare som bossar över ett koncentrationsläger, eller ett fångläger i stort. 
Så jo, det blir spännande ibland. Men mellan de där spännande bitarna tyckte jag att det var ganska tråkig. Hela boken kändes softa som en transportsträcka, vilket det i och för sig är.
Med tanke på allt våld kan jag tycka att det känns lite märkligt att det här är en barnbok. Dessutom är den ganska lång, mitt exemplar var på över 600 sidor. En äventyrsroman är det, men jag tycker kanske att den borde vända sig mer till ungdom än barn. 

Mitt betyg på "Watership Down" blev så klart inte jättehögt. 2;5/5 får den nöja sig med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!

Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .