Innan jag blev den biomörkerskygga varelse jag är idag så rände jag på bio väldigt mycket. Som i att det räckte med att gå förbi biografen, känna popcorndoften, och bestämma sig på stället att det var filmtajm. När jag gick på bio som allra mest så var jag bland annat och såg den utmärkta filmen "I faderns namn", eller "In the name of the father" som den heter i original.
 |
| Bildkälla Rotten tomatoes |
Gerry Conlon är en småtjuv som kommer på kant med IRA och flyr till London ett tag. Samma kväll som en pub utsätts för ett sprängdåd av IRA har Gerry och hans kompisar kastats ut från kollektivet de bott i, och sovit i en intilliggande park.
Gerry arresteras för dådet och med ojusta metoder har han fåtts att erkänna, och även hans pappa blir fängslad. De döms, och nu följer en 15 år lång kamp för att rentvå sina namn och bli släppta ur fängelset.
"In the name of the father" nominerades till sju Oscars, men vann ingen av dem. Konstigt nog. Daniel Day-Lewis gör som vanligt en utmärkt gestaltning av Gerry Conlon. Filmen är baserad på verkliga händelser, och det var en sådan där film där både jag och mitt biosällskap blev heligt förbannade på hur Gerry, hans pappa och de andra anklagade blev behandlade. Av polisen främst, eftersom de inte direkt skötte sitt jobb här. Hade de gjort det hade de kanske fått fram de som verkligen begått brottet, och oskyldiga män hade inte behövt sitta fängslade i 15 år.
Den här filmen känns alltså djupt in i hjärtat, och bjussar dessutom på ett fantastiskt soundtrack, med bland annat Sinead O'Connor och Bono från U2.
Filmen finns att streama bland annat på SF Anytime.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .