Sett på TV: Dune: Prophecy, säsong 1

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Är vi egentligen förvånade över att det i kölvattnet av succén med "Dune"-filmerna även skulle dyka upp en och annan TV-serie. För jag är det inte. Först ut är "Dune: Prophecy" som hade premiär på Max i november, och nu är förnyad för en andra säsong.
Serien utspelar sig 10.000 år innan händelserna i filmerna, och handlar om Bene Gesserits tillblivelse.

Bildkälla Hollywood reporter India

Åttio år efter att en allians av människor besegrade de tänkande maskiner som höll på att förgöra dem, kämpar två av systrarna Harkonnen för att behålla familjens makt. De är båda anslutna till Systerskapet, där Valya är abbedissa och Tula hennes trogna tjänare.
Inom systerskapet verkar allt vara i sin ordning, men när deras inflytande i den kejserliga familjen Corrino hotas, och en syster mystiskt dör på ett våldsamt sätt, börjar tron om att en gammal profetia är på väg att uppfyllas uppstå. För att komma till problemets kärna utför de en ritual, som kommer kasta nytt ljus på sådant som hände i systrarna Harkonnens yngre år.

Det här är en visuellt vacker serie, men den kändes (i mitt tycke) alldeles för lång. Efter mer än 6 timmar har vi äntligen fått berättat sådant som hade kunnat berättas på halva den tiden. Med andra ord tyckte jag att det här var ganska segt, och ofta långtråkigt. Vissa karaktärer tyckte jag även var så jobbiga att jag inte riktigt orkade med dem och vad de hade för sig. Det slutar dramatiskt, och det finns många frågetecken att räta ut när sista bildrutan den här säsongen är visad. På så sätt är det bra att det ska komma en säsong till, men med tanke på hur lång produktionstiden är på den här serien så kommer det säkert dröja så pass länge till dess att jag inte kommer minnas vad den här första säsongen handlade om.

En serie för den som älskar science fiction i allmänhet, och "Dune" i synnerhet. Det finns bra saker i serien, och jag kommer titta vidare. Men en liten aning mer handling och mindre långa passager vore önskvärt.