fredag 6 november 2009

Angånde badkar och spindlar

Nu när jag har skrivit om badkar och lotsat er vidare till Ketchupmammans spindelskola, känner jag att det är dags att berätta min egen nära-döden-upplevelse med en spindel i huvudrollen (förutom jag själv då).

Som sagt har vi inget badkar i vårt hus. Jag brukar därför passa på att lägga mig i blöt när jag är hos mina föräldrar och hälsar på. Jag älskar att bada liksom, så att brorsan med fru var där hindrade inte mig denna höstdag för några år sedan. Jag skulle bada! Sagt och gjort - jag gick in i badrummet och började skölja ur karet, och eftersom min ömma moder hade duschat av blommor i det så var det ett digert jobb.
Mitt i detta skrubbande känner jag hur jag drar av en spindeltråd. De vidriga djuren lägger nämligen ut trådar som sitter kvar i kroppen så att de kan känna om de "får napp". Att känna att man drar av en tråd brukar inte betyda mer än att det kommer en liten fånig rackare som till och med lilla jag vågar skölja bort, men... Den här dagen var det inte någon liten fånig rackare som kom krypande upp på väggen bakom badkaret, utan en GIGANT. Kroppen var stor som en femkrona - och sen har de åtta ben också. Och ett huvud. Jag skrek. Högt. Och slängde ifrån mig duschmunstycket i badkaret och sprang ut ur badrummet. Där möter jag brorsan som kommer rusande i tron att jag allra minst hade ramlat och brutit benet eller något, av mitt vrål att döma. Med darrande röst berättade jag för honom om spindeln, och han är en riktig hårding så han gick in i badrummet för att befria omvärlden från monstret.
"Åh fy fan!" 2 sekunder senare var han ute ur badrummet igen, lite blekare om nosen än vad han var innan han gick in. Min store, tuffe bror blev rädd för den!
"Vilken banankartong fick ni hem den där i?" frågade han min fader som kommit för att se vad all uppståndelse berodde på.
"Är det Kalle?" undrar min fader. "Han bodde i duschrummet förut, men jag har inte sett honom på ett par dagar."

Men hallå! Frivilligt dela hem med en spindel stor som en grand danois? Och ge den ett namn? Sjuka människor.

Det slutade med att min ömma moder tog Kalle/spindeläcklet i HANDEN och bar ut honom. Jepp, hon lät den leva....

Och jag tittar alltid efter mycket noga innan jag badar hos föräldrarna numera. Slappnar av gör jag inte så värst.

3 kommentarer:

  1. Låter som om det skulle kunnat vara jag, jag brukar också döpa spindlar och annat som bor och är kvar. Jag och min granne delade dock med oss, hon med spindelfobi och jag med aik-fobi, vi räddade varandra.

    SvaraRadera
  2. Vet att du tycker jag är vidrig, men jag har hellre en liten geting krypandes på mig än en skitstor spindel hemma hos mamma och pappa.

    SvaraRadera
  3. Det är ju mycket fint att du offrar dig för din mamma och pappa

    SvaraRadera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.