onsdag 21 september 2011

När man går från världens dummaste till världens snällaste på en eftermiddag

Idag blev jag världens sämsta mamma. 
För några veckor sedan donerade min ömma moder x antal besök till badhuset till oss. Meningen var att vi skulle åka iväg på onsdagar och dagen idag var tänkt som premiär. Men så kom vi på att älskade maken skulle på konferens med jobbet och sova på annan ort just idag. Jag lovade dock att åka till badhuset med dem om det inte var alldeles för pissigt väder. 
Gissa vad - det regnade! Mycket! Ända tills lilla A kom hem från skolan. Men det såg inte lovande ut om man tittade ut så jag sa att nej, vi åker på fredag i stället när pappa är hemma och vi kan ta bilen (för jag har inte hittat ett körkort i flingpaketet så jag kan inte köra). Och jädrar vilken gnäll det blev! Och vilken världsadum mamma jag var! Och jag förstår dem, för de hade sett fram emot det. Konstigt - om man tänker på att de alltid gnäller som f*n när det är simskoledags. 
Gissa nu om solen sken ett par timmar senare? Just det. Usch vad taskig jag kände mig då...



Så för att blidka mina små lagade jag god kvällsmat, men det visste jag inte just då. Jag räknade iskallt med att den här soppan skulle bli totalsågad, men herrejösses vad de slevade i sig! Och det där brödet jag panikbakade i stekpannan gick hem så till den milda grad att de bad att få det till frukost någon dag. Mamman var en hel del förvånad över det, men på ett trevligt sätt.


Och eftersom det var soppa till kvällsmat så vankades det efterrätt. Smörstekta äpplen, med socker, kanel och havregryn serverade med vaniljglass. Lilla E var minst sagt skeptisk, men gulpade i sig som om det inta fanns någon morgondag.

Nu håller jag tummarna för att nattningen går smidigt också...