Svinalängorna

Idag har läsecirkeln träffats för att diskutera boken som fick mig att utbrista i ett högljutt neeeeej när den presenterades, nämligen Augustprisvinnande "Svinalängorna" av Susanna Alakoski. Och varför denna "glädjeyttring" kanske ni undrar? Jo - jag avskyr att läsa böcker om barn som far illa, och som jag förstått den här boken så är det precis vad den handlar om. 

Men faktiskt - jag blev inte så illa berörd av den här som jag hade befarat. Trots att det handlar om Leena som växer upp med alkoholiserade föräldrar och en till stor del eländig tillvaro med misshandel, alkoholmissbruk och fattigdom som sin vardag. Det berättas ur barnets perspektiv och blir på så sätt normaliserat. För jag antar att det är så det är, det sätt man växer upp på blir det normala, oavsett vad det nu är som blir normalt. För många är det nog så att det är först som tonåring/vuxen man inser att det inte är normalt att pappa slår mamma och super upp hela lönen. Inbillar jag mig. Jag kan ha fel.

Men på samma sätt som vi inte blev illa berörda så blev vi inte heller så värst berörda överhuvudtaget. Det var helt enkelt karaktärer som inte blev levande för oss, de höll sig på boksidorna. Vi hade även lite problem med hur den var skriven, liksom lite i stackato. Spontant kände jag att några av alla de där punkterna som boken var nerlusad med, hade kunnat få förvandlas till kommatecken, eller ordet och. En av oss uttryckte det som att det kändes som bokens skelett, som stolpar att bygga upp handlingen kring, brodera ut sig i texten. Så skedde dock inte, tyvärr.

Slutet var en annan sak vi tyckte var sådär. Jag vet inte hur pass självupplevd boken är, men vi saknade en epilog. Vad hände sedan? För man kan väl minst sagt säga att den här boken har ett abrupt slut. Jag var inte den enda som undrade om jag hade fått en feltryckt bok där det saknades ett kapitel eller sju.

Betyg då? Jo, vi fyllde hela skalan från 1,5 - 4. Tyvärr var hon som gav 4 inte närvarande och det enda omdöme vi fick in (via sms) var att hon tyckte den var bra. Det hade varit kul att få veta varför, eftersom vi som var där trashade den ganska rejält. Snittbetyget blev i varje fall 2,9.

Den här boken vann Augustpriset 2006 och det är inte utan att vi undrar varför? För även om den berör ett viktigt ämne så är den ju inte bra. Det är inte stor konst vi har framför oss, tycker vi. Det känns lite som att man måste tycka att det är bra på grund av ämnet. Ungefär som att man måste tycka att böcker om andra världskriget är bra bara för att de berör ett viktigt ämne. Men nej, vi uppskattade inte alls det här.

Vad vi däremot uppskattade var de chokladcupcakes vi bjöds på. Mycket mumsiga. Och så ungefär en katt var att klappa på. 

Nästa bokträff blir i slutet av oktober. Då åker vi ut på landet för att diskutera boken "Utan ett ord" av Lindwood Barclay.