Jag har skrivit om det förut och nu gör jag det igen. Hur illa jag tycker om lösspringande katter inne i stan.
Ute på landet - fine. Om man är beredd på att få bära hem en och annan av sina älsklingar med tarmarna utanför, som min goda vän gjorde en gång som barn.
Men inne i stan - varför? Vad ska det vara bra för? Är det verkligen så himla besvärligt att plocka kattbajs i lådan inne att det är att föredra att de kutar över till grannen och skiter i deras rosenrabatt?
Men det som gjorde mig förbannad den här gången är faktiskt ingenting som drabbat mig utan min svägerska. Hon den där jättesnälla som jag räknar som en god vän och inte bara systern till älskade maken.
Hennes dotter skulle till skridskoskolan tillsammans med sin farmor. Det enda som hindrade avfärd var en katt som krupit in under farmorns bil. Nu är de djurvänner och ville inte skrämma eller skada katten genom att starta bilen. Det hade inte varit säkert att den sprungit iväg heller, den kunde ha blivit så rädd att den lagt sig platt istället. Så min svägerska skulle ta bort den med handkraft. Lyfta bort den helt enkelt. Katten tackade med att riva henne. Mycket och illa. Handen och ansiktet fick ta mesta ilskan.
Och alla vi som har katt vet att det är jätteviktigt att tvätta rent noga efter minsta lilla kattriv eftersom det ryms mycket skit i de där klorna. Gissa då hur mycket skit det är i utespringande katters klor? Just det - betydligt mer än i mina parkettglidares tassar.
Resultatet av min svägerskas goda gärning?
Sitta på akuten till halv tre på morgonen. En lättare infektion med feber. Antibiotika.
De skulle kört över kattjäveln.
Kan tillägga att min svägerska bor i lägenhet utmed en av Örebros mer trafikerade gator. Absolut ingen lämplig miljö att släppa ut din katt i - om du tycker om den. Vilket jag hoppas du gör.
