Att tillhöra en minoritet

Jag gillar ju katter, har två själv, men det finns en typ av katter jag fullkomligen avskyr.

Just det - lussekatter! Fy satans vad äckliga de är! För saffran är äckligt. Jo - jag tycker det. Nu var det säkert en och annan av er som satte era älskade lussekatter i halsen av förvåning, men så är det. Jag tycker saffran är vidrigt. Jag tycker faktiskt att det luktar så äckligt att jag blir illamående av det. Så i det här huset bakas det inga lussekatter. Vill ungar och make ha sådant får de äta det någon annanstans. Och november/december är inga roliga månader för mig att vistas i butiker med bageri/bake off för de där lussekatterna stinker överallt.

Och så har vi folks reaktioner. De tittar på en som om man precis erkänt ett mord när man meddelar att man inte äter saffran. Som att man är jättekonstig. Och jag antar att jag är det för under hela mitt liv har jag bara träffat en enda person till som inte tycker om saffran. En. Det är han och jag mot världen, typ.

Men ät ni era lussekatter. Ni kan få mina med.