Nyasfalterat

För 10 år sedan, september 2001, flyttade jag och älskade maken in i det hus vi bor i idag. Då fanns inte lilla E än och lilla A låg och sov i en barnvagnsinsats på golvet i vardagsrummet när vi bar flyttkartonger och möbler.

Sedan dess har det grävts ner stora tjocka rör i marken i området där vi bor för fjärrvärme. Vi hade redan installerat bergvärme i samband med inflyttningen, så det sket vi i, men att det var hål i alla gator och trottoarer påverkar även de som inte ska ha. Märkte vi.
Efter avslutat fjärrvärmerörsnergrävningsjobb dröjde det länge innan de stora hålen i gator och trottoarer blev åtgärdade. När de äntligen blev det var det nästan så man dansade hambo av pur glädje över att man nu skulle slippa köra sönder bilar och cyklar på vassa trottoarkanter.

Glädjen blev dock inte långvarig för något år efter det kom de på att de skulle gräva ner fiberoptikkablar. Upp med de  nyasfalterade gatorna och trottoarerna igen. Gräva gräva gräva.
Det här var förra våren, alltså våren 2010.

Idag, just nu faktiskt, så asfalteras de trottoarer som grävdes upp då. Kommunen hann bli anmälda för att det dröjt så länge. Deras ursäkt? Att snön kom så tidigt förra vintern. Att det däremellan varit vår och sommar och större delen av en höst, kan vi bortse från.

När jag nu i min glädje går in till älskade maken och säger att nu äntligen står de på gatan och asfalterar, så talar han om för mig att i det senaste informationsbladet från Villaägarna (som jag inte läst) så stod det något om att Telia planerar att installera fiber i vårt bostadsområde...

Jag hoppas nu innerligt att det kan gå i de befintliga kablarna som nu (i skrivande stund) blir överasfalterade, för om de ska gräva upp området en gång till så kommer jag nog bli dum i huvudet.
Spela på läppen och dregla. Som Kalle Anka på julafton. Typ.