söndag 23 september 2012

Hälsat på hos den gröna fén

Igår var jag på återbesök hos den gröna fén. Jag var på mitt livs andra absintprovning med andra ord, även denna gång med föredrag av en god vän (som för övrigt var den som sammanförde mig och älskade maken) och med provsmakning av fyra absinter - en vit och tre gröna.

Bildkälla
Och än en gång känner jag mig lite manad att upplysa min omgivning om denna dryck, eftersom den är så mytomspunnen. "Världens mest missförstådda dryck" som vår expert uttryckte det.

När man berättar för folk att man ska dricka absint så möts man av diverse reaktioner. En är "ja, det har jag druckit - det var jätteäckligt". Ställer man då frågan hur den personen drack sin absint så är svaret i 9,5 fall av 10 att de har shotat det. Eller eldat det. Alla vi som gillar absint drar här en kollektiv suck, för det är ju bara dumheter att shota och/eller elda på absint. Absint har nämligen en hög alkoholhalt på mellan 55 - 72% alkohol. Är man lite clever så fattar man att sådan dryck bör späs. Man ska avnjuta sitt glas absint blandat med vatten. Igår spädde vi våra centiliter så det var 1 del absint till 3 delar vatten. Isvatten är att föredra och allra bäst resultat får man om man använder en absintfontän, som alltså gör det enklare att droppa ner vattnet i glaset. Man häller alltså i vatten från kran i sin absintskvätt. Den blandas med andakt och avnjutes lämpligen på samma sätt.

Det här med att elda den då? För det har jag baske mig sett att de gör i filmer som "From hell" och "Moulin rouge"! Jo, du har ju det. Det är för att Hollywood inte har gjort tillräckligt med research utan gått på idiotin som Uppfanns av en tjeckisk "absint"producent. Om man eldar på alkohol så brinner den. Vad händer om man bränner alkohol? Den bränns bort och absinten smakar inte som den ska. Vad händer om man dricker något som brinner? You do the math.
Om man tittar på gammalt material, från den tiden absint var populärt i Europa, så ser man aldrig någon eld i samband med absint. Socker - ja, vatten - ja. Att man skulle elda på absinten var alltså något en tjeckisk producent kom på för att marknadsföra sin produkt och göra den lite häftig. Alla vi som gillar riktig absint drar återigen en kollektiv suck.

Sen finns det absint och så finns det "absint". Man kan ju tycka att det vore bra om det kunde komma någon sorts bestämmelser om vad en absint ska innehålla och hur den ska tillverkas för att få kallas för absint. Generellt sett kan man säga att de franska och de schweiziska är att föredra och de tjeckiska ska undvikas till vilket pris som helst. En riktig absint består av örter som läggs i sprit och som sedan destilleras. Fulabsint består alldeles för ofta av oljemixer, billig alkohol och färgämnen.

Är din absint bitter i smaken? Då är det inte en absint. En riktig absint är örtig i smaken.
Är det e-nummer i innehållsförteckningen till din absint? Då är det inte en absint. En riktig absint färgas med hjälp av klorofyll, inte karamellfärg.
Är din absint röd? Eller blå? Då ör det inte en absint. En absint är grön eller vit.
Oplaiserar inte din absint när du häller i vattnet? Då är det inte en absint. En riktig absint ska innehålla anis, och det är anisoljorna i absinten som ger den mjölkiga tonen när den fälls ut i vattnet.

Nu ska jag på bokcirkel. Bra det - för jag känner att jag hade kunnat skriva på det här inlägget resten av dagen annars. Frågor ställs lämpligast i kommentarsfältet, så ska vi se om jag kan svara på dem.