onsdag 12 mars 2014

Plejaderna och Dödssynden

I söndags träffades Plejaderna igen för att prata bok och kanske lite annat. Son vanligt var det ganska mycket oläst/inte hunnit med att läsa, men vi lyckades skrapa ihop nog med betyg för att jag ska kunna skriva det här inlägget om våra bravader i varje fall. Nästa träff blir först i maj och då hoppas jag innerligt att mina fellow bokcirklare tagit sig i kragen och läst. För bövelen! (Nej, jag är inte arg på riktigt.)


Till den här gången var det jag som hade valt bok och jag valde "Dödssynden" av Harper Lee av den enkla anledningen att jag har haft den här boken på vill-läsa-listan ganska länge och kände att det kunde vara en intressant bok att diskutera. Och det hade jag rätt i.
Om ni undrar varför bilden på boken är på engelska så är det för att det var så jag läste den. "To kill a mockingbird" blev Harper Lees enda roman, den vann Pulitzerpriset 1961, året efter att den utgavs och blev film 1962. Filmen vann tre Oscars, bland annat för bästa manliga huvudroll (Gregory Peck) och bästa manus.

"Dödssynden" utspelar sig i den amerikanska södern under depressionen. Bokens berättare är den lilla flickan Scout (eller Jean Louise som hon egentligen heter) som bor i den lilla staden Maycomb med sin pappa som är advokat, storebror Jem och det svarta hembiträdet Calpurnia, modern är död och Scout minns henne inte alls. De bor granne med den mystiske Boo Radley som inte visat sig utomhus på många år, och tillsammans med vännen Dill försöker Scout och Jem få Boo Radley att komma ut ur huset.
Deras pappa, Atticus, blir tilldelad ett fall att försvara den färgade arbetaren Tom som anklagats för våldtäkt, ett brott som han tydligt inte är skyldig till. Att Atticus tar sig an fallet och dessutom gör sitt yttersta för att försvara Tom, ses inte med blida ögon av invånarna i den lilla staden, och även hans barn blir drabbade av händelserna.

Hela boken berättas ut Scouts synvinkel, och det är ganska fantastiskt att författaren lyckats hålla det perspektivet genom hela boken. Om Scout inte sett eller hört något själv så nämns det inte, utom i ett fall där hon får något återberättat för sig.
Det stora temat i boken är så klart motsättningarna mellan vita och svarta, och det snedvridna rättssystemet. Tråkigt nog känns det lika aktuellt idag som det var 1935, när boken utspelar sig, och 1960 när boken kom. Min personliga teori är att Harper Lee skrev den här boken som en kommentar till den dåvarande medborgarrättsrörelsen. Den använts flitigt i undervisningen i flera engelsktalande länder där den får belysa just rasojämlikhet, klasskillnader och förlorad oskuld.

Jag tyckte mycket om "To kill a mockingbird", i varje fall sista halvan av boken. Jag hakade upp mig en hel del på att den var skriven i talspråk och jag är kanske inte direkt en fena på sydstatsslang, om man säger som så. Dessutom var den ganska trögläst till en början och det tog ett bra tag att komma in i handlingen och verkligen landa i berättandet och karaktärerna, en upplevelse jag delade med mina medläsare. Trots det gav jag boken en 4:a i betyg för det tycker jag absolut att den är värd, och den är verkligen värd sin klassikerstatus.

Betygen var skiftande den här gången och hamnade som lägst på 2,5 och som högst på 4,1 (jo för Å kan inte lämna ett normalt betyg tydligen...) Medelbetyget blev 3,5, något som kan komma att ändras om jag får in fler betyg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.