"After what we did I keep feeling this sense of... desolation? It's hard to describe. Like there's a cavity inside of me now, and it opens into some limitless void. And, I'm always standing there on the brink, teetering, so that I could fall in at any moment."
Det här är saxat ur fanficen Strain this chaos, turn it into light av Omni, som jag precis läste. (Kan man läsa om man gillar "Teen wolf"/Sterek, annars har man inte så stort utbyte av den.)
Och jag känner att nästa gång någon frågar mig hur jag mår så ska jag svara ungefär så. Att det känns som att jag har ett stort hål i mig som öppnas upp i en oändlig tomhet och att jag står på gränsen att falla in i den. För det är ungefär så det känns.
Saker jag skulle gjort idag:
- Gått till kuratorn
- Följt med Lilla E och sett mitt-terminsuppträdandet i hennes kör
- Gått på Rebeckorna
Jag har gjort/kommer göra en av de sakerna. Den första. Och som jag sa till min kurator då - jag vill helst köra ner ett sugrör i en vodkaflaska, lägga mig under en hög med filtar och stanna där tills det här försvinner. Så nej, jag mår inte så jävla bra alltså.
