När Plejaderna satte sidrekord

För något mer än en vecka sedan hade Plejaderna träff igen, hemma hos vår återinflyttade medlem. Skönt att ha dig tillbaka i stan!
Det är alltid värdinnan som väljer boken och till den här gången satte vi rekord i antal lästa sidor. "Presidentens hustru" av Curtis Sittenfeldt är med sina 670 sidor alltså den fläskigaste bok vi har satt tänderna i. Sedan att det bara var hälften av oss som läst den är en annan femma....

Bildkälla Goodreads

Alice växer upp i en liten stad i USA. I sin ungdom är hon med om en bilolycka som präglar hela hennes liv och sätter djupa spår. När hon sedan träffar Charlie Blackwell faller hon för honom trots att de är så olika. Hon är en försynt skolbibliotekarie med några få nära vänner och övertygad demokrat. Han är en utåtriktad festprisse med överklassbakgrund och republikan med politiska ambitioner.
Alice har vissa svårigheter att hitta sin plats bland de märkliga traditionerna bland sommarhus och på klubbar. När Charlie senare blir president finner hon sig vara i den obekväma positionen som rikets första dam. Och hur stöttar man sin man om man inte tycker han gör rätt?
Boken är löst baserad på före detta presidenthustrun Laura Bushs liv.

Man kan väl lugnt påstå att vi kände oss lite kluvna i vår läsning. Det är välskrivet, men alldeles för långt. Boken hade vunnit på att kortas med åtskilliga sidor och vi satt och funderade på om författaren fått betalt per ord eller något, för ibland är det utsvävningar så man tappade tråden i vad som egentligen hände.
Ett annat problem, för mig, är att det är förbaskat svårt att läsa en bok där man inte tycker om huvudkaraktärerna. Jag vet inte om jag färgades av att veta att Alice och Charlie är baserade på George W och Laura Bush, och jag tycker att George W Bush är något av det sämsta som har hänt amerikansk politik någonsin. Republikaner alltså...
Alice är dessutom så självuppoffrande att hon nästan är självutplånande. Hon låter så mycket i sitt liv styras och kontrolleras av andra allt från barndomsvännen Dena till sin bufflige och burduse make och hans rasistiska morsa. Hur man får Jenny att verkligen ogilla en karaktär: få honom att säga "Du är väl inte feminist? Du är alldeles för söt för det," till sin tilltänkta. Ridå.

En annan undring vi hade - vad 17 är det för fel på att ha kapitel? Den här långa boken är uppdelad i fyra delar, alla delarna utspelas på en adress som den är döpt efter, och i dessa delar finns det inga kapitel, bara ett sådant där piffigt mellanrum mellan stycken av olika storlek - allt från tre sidor till tjugo. Det. Blir. Lite. Jobbigt. För ibland vill man bara kunna hitta ett bra ställe att hundöra så man kan få sova! Som en av deltagarna uttryckte det.
Betygen hamnade i mittenskalan den här gången med noteringar från 2,75 - 3. Medelbetyget blev 3/5 som även var samma betyg som jag gav den.

Jag hade kunnat leva ett annorlunda liv, men jag har levt det här. Och det kanske inte är någon slump att jag gifte mig med en man som varken skulle klandra mig eller vara medveten om mina brister. Jag gifte mig med en man som jag skulle framstå som bättre än vid en jämförelse, därför att om jag har gjort lite, så har han gjort mindre, eller kanske mer. Om jag har åsamkat andra skada oavsiktligt och indirekt, så har han gjort det avsiktligt och utan samvetsbetänkligheter och med fullkomlig övertygelse.