Det är inte lätt att skriva blogginlägg ibland när världen ser ut som den gör. Just nu är lusten att skriva på bottennivå. Det känns så futtigt att skriva om mig och mitt liv när folk flyr för sina liv med livet som insats. Eftersom jag är normalt funtad och har ett hjärta är det väldigt jobbigt att ta in att Medelhavet har förvandlats till en massgrav. Vart jag än vänder är det bilder på drunknade barn och folk med sorg i blicken och hopplösheten lysande om sig.
Så låt oss hjälpa bäst vi kan, var och en av oss.
Låt oss dessutom fundera ett varv extra på om vi när vi gör detta verkligen behöver hjälpa till att sprida bilden på 3-årige Aylan som ligger drunknad på en strand i Turkiet. Det finns de som förlorat ett barn som blir väldigt illa berörda av den bilden, eller bilder som liknar den. Och så finns det sådana som jag som blir så otroligt illa berörda att det utlöser ångestanfall och panikattacker.
Så snälla - tänk ett varv extra innan du trycker på dela-knappen på FB.
Bilden kommer aldrig att bli osedd och aldrig glömmas, ens när man blundar.
Tack.
Kloka ord. Själv så kommer jag på onsdag att lämna hygienartiklar som ska köras till nyanlända flyktingar. Skokartongsapellen heter dem, jag var där och lämnade en julklapp i julas.
SvaraRaderaHjälper betydligt mer än att dela en bild eller hur. planerar att skramla ihop kläder eller något. Hade jag pengar att ge skulle jag det.
Radera