"Hon som måste dö" av David Lagercrantz

"Hon som måste dö" är den sjätte boken i Millennium-serien om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Det är även David Lagercrantz sista bok, i serien som startades av Stieg Larsson. I dagsläget är det osäkert huruvida det kommer en fortsättning, och det är ännu mer osäkert om jag i så fall kommer läsa den.

Bildkälla Goodreads

Lisbeth Salander har bestämt sig - den här gången är det hon som är katten, inte råttan. Hon söker slutlig hämnd på den farligaste fiende hon någonsin haft.

I Stockholm hittas en hemlös man död, med Mikael Blomkvist telefonnummer på en lapp i fickan. Innan han dog hördes han ofta svamla om försvarsminister Forsell. 

Mikaels och Lisbeths jakt på sanningen för dem upp på de högsta höjderna, in i de ryska trollfabrikerna och bortom all smärta.

Jag känner mig ganska klar med Salander/Blomkvist nu. Egentligen var jag det redan med Stieg Larssons böcker, men de är ju ändå så pass bra att det var svårt att inte ryckas med när det kom nytt material. Och jag tycker att David Lagercrantz har varit bra på att behålla tonen hos Larssons böcker. Men här tog det stopp för mig.

Intrigen känns onödigt invecklad och krånglig, och jag tappade tråden flera gånger. Blomkvist och Salander är i stort sett helt separerade från varandra hela boken, bara i några få passager har de kontakt, samt så klart i det rafflande (?) slutet. Jag saknade deras samspel något enormt.

Det handlade en massa om Everest, och jag erkänner gladeligen att jag satt och Googlade på information om att bestiga detta berg, men så värst mycket mer än så fick jag inte ut.

Det är alltså helt okej skrivet, men intrigen känns mest... konstig. Krånglig. Långsökt. Lite smått desperat, faktiskt.

Mitt betyg på "Hon som måste dö" blev 3/5. Inte dåligt, bara inte bra.