Dagen idag är solig, men inte lika varm, och jag klev ner dumt från trappan igår och skadade mitt ben. Så idag är det högläge på ben så ofta det går, vila, och stödförband.
Och så är det min och älskade makens bröllopsdag. 20 år är visst porslinsbröllop. Vi kan väl lugnt påstå att det inte var såhär vi hade planerat att fira dagen, men nu är det som det är och bara att gilla läget. Inte kunde väl vi ana att bröllopsdagen inte alls skulle bli en mysig middag på lokal som vi tänkt oss, men pandemier går inte riktigt att planera för. Eller att jag tar korta kliv ner från höga trappor...
Vi har bubbel på kylning, så det reder sig nog ändå. Bara vi har varandra och fortfarande kan titta på varandra så där som vi gjorde när vi klev ut från kyrkan den där varma eftermiddagen 6 maj år 2000. Och det gör vi.
