 |
| Bildkälla Goodreads |
Madeline har den ovanliga sjukdomen SCID. I stort sett är hon allergisk mot världen. Vad det är som triggar hennes attacker vet ingen, så för att skydda henne lever hon hela sitt liv i sitt hus. Hon andas filtrerad luft och de fåtal besökare hon får ta emot måste genomgå en stor reningsprocess innan de släpps in i samma rum som henne.
Madeline är ganska okej med sin tillvaro. Visst finns det platser hon skulle vilja se, saker hon skulle vilja göra, men hon har förlikat sig med att hon är sjuk och att det inte går. Men så flyttar Olly in i huset bredvid och med hjälp av mail och chattar blir de vänner. Kanske till och med något mer. Och plötsligt vill Madeline så mycket mer än att bara spela fonetisk alfapet med sin mamma.
Förra året läste jag Nicola Yoons vok "The sun is also a star" och jag fullkomligen älskade den. "Everything everything" är hennes debutroman och en väldigt bra sådan. Språket känns levande och jag gillar hur boken är utförd, med korta kapitel, många illustrationer och nästan som skärmdumpar från Madelines dator. Allt från hemuppgifter till beställningsbekräftelser på nya kläder. En tydlig inblick i Madelines liv, helt enkelt.
Boken är väldigt snabbläst med sina korta kapitel och rikliga illustrationer, så det var inte en bok jag spenderade många dagar med, men de dagar vi hade tillsammans kändes väl spenderade.
Jag älskade dock inte den här lika mycket som uppföljarboken "The sun is also a star". Dels för att den här historien kändes lite "för". Det var en del med den jag inte köpte. Jag anade mig till förloppet också, och det tog kanske bort en del av spänningen. Har en sett Jake Gyllenhaal-filmen "Bubble boy" från 2001 så anar en ganska snart varthän det barkar, om än med mer drama här än hos filmen, som är en komedi.
Mitt betyg på "Everything everything" blev 4/5.
