"Min historia" av Michelle Obama

Innan den där conflakesfärgade katastrofen till människa flyttade in i ett visst vitt hus (byggt av slavar) i Washington, bodde det en annan familj där. En historisk familj, i det att de var de första afro-amerikanska att bo där. Så klart talar jag om Barack Obama som valdes till USAs president och satt sina två ämbetsperioder, och nu får se allt han kämpade för raseras av den där orangea demonen.

Boken jag precis har läst är dock skriven av hans fru, Michelle Obama, och då hon faktiskt inte är vidare värst intresserad av politik så handlar hennes memoarer väldigt lite om just det. Det här är i stället en berättelse om hennes liv - från uppväxten i Chicagos Southside till flytten ut ur Vita Huset.

Bildkälla Goodreads

Självklart är det intressant att läsa en bok skriven av en afroamerikan just nu när ungefär hela världen visar sitt stöd till Black Lives Matter-rörelsen i USA. Allt var såklart inte rosenrött under Obamas ämbetstid, men det är svårt att få en bättring när en ständigt blir nedröstad i kongressen (jävla republikaner). Det handlar dock väldigt lite om vad Barack Obama gjorde (eller inte gjorde) under sin tid i Vita Huset, utan mer om Michelles arbete med att främja barns hälsa. Faktiskt så handlar bara bokens sista del om tiden när Barack Obama var president, utan boken handlat mest om Michelle själv, så klart - det är ju hennes memoarer, och hur hon hamnade där hon gjorde - i hela världens strålkastarsken.

Från ganska enkla förhållanden i Chicago, men en MS-sjuk pappa, en beskyddande bror och en mamma som kämpade för hennes möjlighet att få en bättre utbildning. Till collegetiden på Princeton och Harvard, vidare till en ansedd juristfirma där hon blev ombedd att ta hand om en ny praktikant - Barack Obama.

Hur känslor växte fram mellan dem, hur de med viss svårighet bildade familj, Baracks strävan efter att göra en skillnad politiskt, medan Michelle försökte få pusslet att gå ihop med en man som ofta var hemifrån, ett ansvarsfullt arbete och två små döttrar. Och så vidare.

Och visst är det intressant att följa Michelle på hennes klassresa. Men det blir ibland också ganska tråkigt. Inte för att jag egentligen hade trott att hon skulle skriva mer om politiken i Vita Huset (men hon ger DT en och annan känga) men jag hade kanske hoppats på en lite större inblick i livet som politikerhustru. Som det känns just nu blev det lite "och sen så" över det hela.

Jag gillade att hon drog paralleller mellan sin uppväxt och sitt vuxenliv, och att hon var så pass öppenhjärtig om de svårigheter hon hade på vägen dit där hon är idag. Men ibland fick jag känslan av att hon nästan skyndade förbi partier som hade varit intressanta att fördjupa sig i. Som svårigheterna att få barn. Det faktum att hon och hennes man gått i parterapi. Det att det kanske inte alltid är så kul att vara presidenthustru och få allt en gör synat i sömmarna.

Jag fann boken vara ganska trögläst, och det var på vippen att jag bröt in med något annat bara för att liva upp stämningen lite. Men eftersom jag är ganska envis när jag läser, så tog jag mig ändå igenom den. Inte snabbt, men det gick.

Mitt betyg på "Min historia" av Michelle Obama blev 3/5.