torsdag 31 mars 2022

Marsfavoriter

Det har ju inte varit en så värst rolig månad det här. Och det mesta av det är Putins fel. Kan vi inte skicka Will Smith på honom? 

Jag kan nog komma på favoriter från månaden som gått ändå. Det brukar jag kunna göra.

Bok: "Billy Summers" av Stephen King. Det var ett tag sedan jag tyckte att King var så här bra.

Film: "Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap". Inte direkt en lättuggad titel, men en fin film.

TV: Har inte sett en enda serie. Inte ens börjat titta på sista säsongen av "Killing Eve". Behöver skärpa till mig.

Nagellack: Flaming June från a-England.


Skönhet: Allergimedicin. För att den räddar mig från ganska osköna röda och kliande ögon och rinnig näsa.

Extra speciell rolighet: 22 mars firade jag och älskade maken att det var 23 år sedan vi förlovade oss. Han med att återvända till kontoret efter 2 års hemarbete.

Favoritinlägg: Skönt att få gnälla av sig lite i inlägget "Onormaltid". Klockan ställdes om i söndags. Det är numera mörkt igen när jag går upp på morgonen. Så mycket för Daylight Savings Time. Och jag är inte ifatt med min cirkadiska rytm än. 

onsdag 30 mars 2022

Nagellack i mars

Mars har varit en månad då jag inte har prioriterat att måla om naglarna ett endaste litet dugg. Det har blivit 6 olika lack bara, och jag har ofta gått med nakna naglar flera dagar i sträck. Jag har haft annat om mig och kring mig helt enkelt. Å andra sidan kanske inte 6 lack är så lite - det är ju fler än ett i veckan i varje fall. Men den tiden då jag lackade om varje eller varannan dag känns långt borta.

Mars nagellack, i den ordning jag bar dem.


Depend 7day, Bordeaux glitz #7254
Ett mörkt lila lack (vinlila?) med små glitter i guld, som ibland även ser mörkrosa ut, beroende på basen. Klart som korvspad att jag gillade det här.



a-England, Flaming June
Det mest unika jag sett från a-England på bra länge. För det är orange! Som en guldig soluppgång. Eller en apelsin. Holografiskt, lite som vanligt,från det här märket.



H&M, Parisienne
Leta fram ett av mina röda favoritkrämlack ur gömmorna när jag skulle måla tånaglarna. Och då "råkade" det hamna på fingernaglarna också.
En lite ljusare klarröd, som jag tycker mycket om.



a-England, Golden dome
Ett chartreusegrönt lack minsann. Varifrån golden kommer i namnet vet jag inte, möjligen att det finns ett guldstråk där, mitt i all holografisk härlighet. Känns som en ganska unik färg i a-Englandsammanhang, det här också.



Cadillacquer, Touch the stars
Ett mörkt blått jellylack, tjocksmockfullt med flakes som antingen skiftar i rött eller är av den holografiska varianten. Blev inte riktigt så blå som jag hade hoppats. Det här är tre lager, innan jag nådde nästan önskad effekt.



Cirque colors, Neo
Som synes hann jag inte få Neo under linsen innan jag slet på det. Synd, för det här är verkligen ett fint lack som mina bilder inte alls gör rättvisa.
Neo är ett multikromt lack som skiftar mellan svart och rött, men det mellanlandar även i orange och brunt och ibland kan det komma glimtar av både lila och grönt. Och anar jag lite guld också, i vissa vinklar och ljus?

Jag har två Depend och 6 a-England i otestade lådan i skrivande stund. Undrar hur många av de jag hinner lack på i april? 

tisdag 29 mars 2022

"Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden" av Maggie O'Farrell

I somras läste jag "Hamnet" av Maggie O'Farrell och tyckte så pass bra om den att jag ville läsa mer av henne. Att nästa bok av henne skulle bli en sorts memoarer var kanske inte planerat som så, men jag är nöjd med mitt val och jag vill fortfarande läsa fler av hennes böcker.

Bildkälla Goodreads

Ett antal möten med döden. Vissa ögonblicksverk, andra allvarliga tillbud. Vad skulle du göra om en främling väntade på dig på en enslig skogsstig? Om du hoppade i havet vid fel tillfälle? Blev allvarligt sjuk? 
En personlig berättelse om ett liv, sett från sjutton tillfällen när ett liv lika gärna kunde ha släckts.

Det här var så pass rörande. Jag blev fullständigt gripen av Maggie O'Farrells berättelse om sitt liv, och utgångspunkten hon valt för att berätta om det - med döden ständigt närvarande.
Boken är uppdelad i sjutton kapitel som alla berör ett tillfälle när livet kunde ha tagit slut. Allt från sjukdomar, till olyckor, till överfall eller skrämmande ögonblick som inte hände bara av en slump. De utspelar sig inte i kronologisk ordning, men den ordning vi får känns ändå perfekt. För de kan vara påminnelser om skeenden senare i livet, bland annat. Det går säkert att läsa varje kapitel för sig, för de känns som små noveller, och i vilken ordning en nu vill, men jag skulle rekommendera att läsa dem i vald ordning. Och vill du läsa bara en bra och lättläst memoarbok, så rekommenderar jag den än mer.
För det är lättläst, trots ett ämne som kanske ibland kan kännas tungt. För samtidigt som döden är närvarande hela tiden, så är boken samtidigt en hyllning till livet.
Vissa av berättelserna är ganska korta, andra får blomma ut och berätta en annan historia i historien, och det är det som gör den här boken till en så fin berättelse. Jag gissar också att jag kan ha hjälp av att ha läst den här boken, när jag nu fortsätter utforska Maggie O'Farrells författarskap.

Mitt betyg på "Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden" blev 4/5.

lördag 26 mars 2022

"Billy Summers" av Stephen King

Äntligen färdig med alla mina julklappar! Jag fick "Billy Summers" i julklapp av älskade maken, och har sedan dess hindrat honom från att läsa den innan mig. Det var ju trots allt min julklapp, och då borde jag ha första tjing kan en tycka. Så för att han ska sluta sukta över min bok, var det hög tid att jag satte mig ner och läste den. Så det var precis vad jag gjorde.

Bildkälla Goodreads

Billy Summers är en väldigt skicklig prickskytt och lönnmördare. Han dödar inte vem som helst för pengar - de han sätter ett skott i måste vara onda. 
Nu har han bestämt sig för ett sista jobb och sedan avsluta sin lönnmördarbana och dra sig tillbaka. Han erbjuds ett lukrativt kontrakt, mer betalt än han någonsin fått förut. För det här är en riktigt ond man.
Men en sista stöt brukar sällan gå smidigt, och även i Billys fall verkar allt som kan gå fel, gå fel.

Jag vill verkligen inte avslöja för mycket av handlingen i den här boken, för jag tror det är bäst om en får närma sig berättelsen lite oförberedd. 
Jag trodde att det här skulle vara en ganska vanlig King, och bitvis är den det också. Men plötsligt tog berättelsen om Billy med mig på oanade äventyr, och alla svängar var jag inte alls beredd på.
Det förekommer en karaktär som jag till en början trodde att den kunde ha undvarats, men det finns inga onödiga karaktärer alls i den här boken. Alla gör sin grej, och blir viktiga i Billys berättelse.
Det förekommer mycket väntan i den här boken, lite av en försmak på pandemin som skulle komma - den här boken utspelar sig ungefär ett halvår innan världen stängde ner. Trots all väntan blir det aldrig tråkigt, därför att berättelsen har ett driv. 
Också - blink and you miss it - hänsyftningar till ett tidigare verk av King. Som helt plötsligt inte känns helt avslutat. Yikes!

Jag älskade den här boken. Det här är verkligen Stephen King när han är som allra bäst. Mitt betyg på "Billy Summers" blev 5/5. Årets första femma!

fredag 25 mars 2022

FredagsFilmen: Back to the future

Förra veckan började den här familjen titta om på "Back to the future"-trilogin. Eller "Tillbaka till framtiden" som det heter på svenska, men det har inte riktigt samma klang i sig, även om det (för en gångs skull) är en korrekt översättning.
Första filmen är kanon bra, sedan att det borde ha stannat vid en film är en annan femma. Plågar mig igenom de övriga två ändå - bara därför att. Men den som är riktigt sevärd, och välförtjänt av sin klassikerstatus, är den första filmen från 1985. Jag var 14 det året. Jisses vad det känns som länge sedan!

Bildkälla Radio Times

Marty McFly är 17 år, går på high school, har en snygg flickvän och ett band. Hans vänskap med den excentriske vetenskapsmannen Doc Brown ställer dock in alla hans helgplaner.
Av misstag skickas Marty 30 år tillbaka i tiden. Alldeles lagom för att hinna sabba det första mötet mellan sina föräldrar. Nu pågår en febril kamp för att rätta till tidslinjen och skicka Marty tillbaka till framtiden.



Den första filmen är charmig och rolig och bjuder på flera dråpliga ögonblick. Och det hade ju varit fint om det hade tagit stopp där. Istället kom det två uppföljare som är mer eller mindre kassa. Fulla med överspeleri, dåliga vitsar, logiska luckor och allmänt trams. Värt att notera är att de i film två åker 30 år in i framtiden - alltså till 2015. Som inte alls ser ut som det 2015 vi har lämnat bakom oss, så klart. Det betyder att hela trilogin utspelar sig i dåtid - även när den utspelar sig i framtiden. 

torsdag 24 mars 2022

Onormaltid

På söndag är det dags för eländet igen. Vore ju trevligt om pandemier och krigssituationer kunde upphöra, så att EU äntligen kan få rumpan ur vagnen och ge oss det där avskaffandet av sommartid/vintertid som de har lovat oss. Det är ett litet bekymmer sett till världsbilden, men för mig är det ett gissel två gånger om året.
En kan ju tycka att en ynka timme inte skulle spela så stor roll egentligen, men för mig gör den det, och det blir värre ju äldre jag blir. Allra värst är så klart övergången till sommartid, då ett dygn helt plötsligt är 23 timmar långt - jag blir snuvad på en timme. 
De senaste åren har jag förberett mig veckor i förväg på de olika omställningarna. Jag går upp 5 minuter tidigare pö om pö, så att det inte blir en lika stor chock för kroppen, när jag helt plötsligt går upp på en ny tid än den min biologiska klocka har vant sig vid i flera månader. 
Helt enkelt är det så att min cirkadiska rytm (dygnsrytm) får sig en törn när klockan ska ställas om, och det tar mig ofta en vecka eller två att komma i fas igen. Alltså är tidsomställningen inte en sak som sker två gånger om året och bara tar en timme i anspråk (borttagen eller tillagd) för mig, det är en månadsvis anpassning för att jag inte ska må piss mentalt av en rubbad sömnrytm.
I år har det varit så mycket som snurrar i mitt medvetande, så jag glömde bort att det var dags igen nu på söndag. För den värsta - den då jag får en timme stulen. Jag ligger ungefär en kvart efter i mitt anpassningsarbete, och vet att jag inte kommer hinna hela vägen innan söndag. Bara att räkna med att jag kanske inte kommer känna mig helt som mig själv igen förrän till påsk eller så. 

Rubriken? Jo, för det som i folkmun ofta kallas för vintertid, är egentligen den normala tiden, och kallas sålunda för normaltid. Då borde ju det betyda att sommartid är onormaltid. Kan en tycka. På engelska kallas sommartid för daylight saving time, men jag har aldrig lyckats förstå vad det är för dagsljus som sparas in på. Det är ju knappast så att solen är uppe en timme längre. Dygnet är som det är, oavsett vilka tidsetiketter vi människor sätter på dem. Ibland vore det skönt om tiden bara kunde få gå, utan klocka. Eller i varje fall utan att behöva ställa om klockan två gånger om året, för egentligen ingen anledning alls.

Så. Glöm inte. Klockan en timme fram på söndag. Dagen som blir en timme kortare det här året. (En timme längre blir den 30 oktober).


Bildkälla 
Minnets envishet. Salvador Dalì

onsdag 23 mars 2022

April-BuJo

Så var vi där igen, med ett månadsskifte som snart kommer hända. Alltså dags att göra nya sidor i min bullet journal, och med tanke på att jag redan har saker inbokade under hela månaden, så är det verkligen på sin plats. Dags att skriva in saker, helt enkelt.
Inga större variationer på innehållet, men april 2022 kommer se ut såhär.


April är mammas födelsedagsmånad, och grönt är hennes favoritfärg, så jag brukar göra april grön. Så också i år, men med sällskap av lila, bara för att jag tyckte det skulle bli fint med den blomsterprydda washitejpen jag har valt, för att den var så vårig. Pennorna är två fineliners från Stabilo, en Tombow dual brush pen med nummer 312, och två överstrykningspennor, också de från Stabilo.
Månadsöversikten är precis som vanligt min startsida, men inte så värst mycket mer.



Kassabok för att se vart pengarna tar vägen. 
På andra sidan plats för nagellacksanteckningar och månadens bokval. Jag vet vilken bok det blir, men har i vanlig ordning inte skrivit in den än. Jag har faktiskt bestämt månadsläsningen ända fram till juli.



Vanor, humör och en rad om dagen. Kommer bli månadens mest använda uppslag, tillsammans med det som följer. För så är det alltid.



Mina motionssidor använder jag flitigt. Den ena sidan är för mina stretchövningar och för min "en belöning om dagen" som jag drar ur en liten burk. Älskar den lilla stunden på dagen.
Andra sidan är så klart för Yoga with Adrine. På sista tiden har jag inte alltid gjort det pass som föreslås, utan lyssnat in på min kropp för att känna efter vad den behöver. Det finns liksom roligare saker än att göra ett energiskt pass på 45 minuter om jag har mycket smärtor i axlarna och nacken och huvudvärk på det. Vilket jag tyvärr haft ett tag. Måste vårda lilla mig och inte tvinga kroppen att göra saker den kanske inte mår så bra av.


Ett veckouppslag som ser ut precis som vanligt, fast med andra datum. Det här formatet fungerar så otroligt bra för mig, att det ska mycket till (eller lite knastänk) för att jag ska ändra på det.

Med tanke på hur fort tiden verkar gå, sås ses vi snart för att titta närmare på maj. Det händer förr än en kan ana. Maj är älskade makens födelsedagsmånad, så han får nog vara med och bestämma lite. Tror jag. 

tisdag 22 mars 2022

En sån där-Dagens


Låt: "King for a day" med Thompson Twins. Har satt sig ganska rejält.
Outfit: Svarta linnebyxor, lila top med tigermotiv. Från H&M, lite som vanligt.
Smink: Ögonbrynsvax och ögonskugga  i pennform från Sumita Beauty. Mascara från L'Oréal, blusher från So Susan, läppstift från H&M.
Nagellack: Inget alls.
Doft: Som jag själv.
Smycke: Ringar. 23 år sedan den där förlovningsringen hamnade på mitt finger. Det firar vi med att vi båda jobbar idag, på annan plats än hemma.
Klocka: Min älskade Rosefield.
Läser: "A poem for every springday". "Heligt blod, helig gral" är månadsboken, och börjar bli intressant nu (mycket Bibelkritik). "Billy Summers" av Stephen King för mitt eget höga nöjes skull.
Frukost: Pannkaksrester med yoghurt och körsbärssylt, kokt ägg, äpple och te - så klart.
Fika: Mer te, en och annan kaka.
Middag: Thaifärs med nudlar.
Pryl: Cykel. Dags att komma över en obefogad rädsla som uppstått.
Motion: Yogapass och cykeltur.
Kvällsnöje: Ska tigga till mig fotmassage.
Att tillägga: Just nu kommer det bli mer sporadiskt än vanligt på bloggen, för jag har en del att göra och hinner inte riktigt. Och så viktig är inte bloggen.

fredag 18 mars 2022

FredagsFilmen: Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap

Det är ingen pjoskig titel på den här filmen direkt, men så heter boken den baseras på samma sak. "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" läste jag för flera år sedan, och jag kommer ihåg att jag älskade den, men inte så värst mycket annat. Så det var en inte helt självklart för mig vad som skulle hända i den här filmen, när älskade maken och jag såg den häromdagen.

Bildkälla Viddla

Efter andra världskrigets slut får författaren Juliet Ashton ett uppdrag att skriva om läsande. Den här gången under sitt eget namn och inte den pseudonym hon gjort sig känd under.
Av en slump får hon kontakt med en grupp människor på ön Guernsey, som under Tysklands ockupation av ön under kriget, startade Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap för att kunna ses regelbundet.
Juliet blir intresserad av sällskapet, och efter en tids brevväxling beger hon sig till Guernsey för att intervjua medlemmarna för att förhoppningsvis kunna skriva om dem.


En riktig feel good-film. Jag gillade den mycket och kan varmt rekommendera den. Inga överraskningar direkt, men ibland behöver en just en sådan där förutsebar och lite mysig film. Även om vissa teman i filmen kan kännas mörkare, och påminna lite väl myclet om sådant som händer i vår omvärld just nu.

onsdag 16 mars 2022

"Practical magic" av Alice Hoffman

Det finns en film med Sandra Bullock och Nicole Kidman som fått den svenska titeln "Magiska systrar". I original heter den dock "Practical magic" och är baserad på den här boken av Alice Hoffman- Boken är den första som skrevs i en serie om fyra (hittills) och i kronologisk ordning är det här den tredje boken. Jag har alltså valt att börja läsa den här serien i utgivningsordning, för jag kommer fortsätta att läsa den.

Bildkälla Goodreads

Systrarna Sally och Gillian har växt upp med sina mostrar i en liten stad på USAs östkust. De kommer från en lång rad kvinnor med magiska förmågor, och har som sådana alltid beskyllts för sådant som gått fel i den lilla staden. Dessutom verkar en förbannelse vila över familjen, att de aldrig ska kunna bli lyckliga i kärlek. 
När de växer upp blir de alltmer olika varandra och dras åt olika håll. Gillian lever ett kringflackande liv, och Sally flyttar för att skapa ett nytt liv åt sig och sina döttrar.
Många år senare återförenas de två systrarna av en tragisk händelse, och de kommer att upptäcka att vad som än sker så kommer de alltid att ha varandra.

Jag har sett filmen, men det var ganska länge sedan. Jag vill däremot minnas att Sally och Gillian höll på med betydligt fler magiska saker än vad de gör i den här boken. Här är det mostrarna som står för magin, medan Sally och Gillian mest försöker undvika den. Magisk realism är det ändå, för det går tydligen inte att fly från sitt öde och släktbanden som binder dem samman med tidigare generationer. Kanske dyker det upp mer magi i nästa bok, jag hoppas nästan på det.
Jag gillade den här boken. Den handlar mycket om familj och familjeband och särskilt det starka bandet mellan systrar (antar jag, för jag har ingen syster utan bara två bröder, som jag älskar väldigt mycket även om en av dem inte finns på jorden längre). De kanske är arga på varandra mellan varven, men de förstår ändå alltid varandra och finns där för varandra när det behövs. 
Ska jag anmärka på något så är det att det var svårt att hitta någonstans att pausa i läsningen. Boken är skriven i fyra ganska långa kapitel, och i dessa finns det några få styckeindelningar som känns naturliga att pausa i. Annars är det svårt att hitta bra ställen att sluta för dagen, men det kanske är meningen så att jag ska läsa vidare. Boken är inte lång, straxt under 300 sidor, så egentligen är det inga stora problem, jag hinner aldrig tappa bort mig, så att säga.
En annan sak jag noterade var att texten flödade mellan olika personer i det rika persongalleriet, men även i tid och rum. Jag tyckte ändå aldrig att det blev förvirrande, det var mest en sak jag lade märke till. Om boken har en huvudperson så är det Sally, men övriga karaktärer tillåts ändå ta så pass stor plats att det väldigt mycket känns som en bok med massor av olika perspektiv, vissa mer än andra - så klart.

Vilken är bäst då? Boken eller filmen? Ja. Det är lite för länge sedan jag såg filmen för att jag ska kunna jämföra, och som jag minns det så skiljer vissa saker sig så pass mycket åt att det mest av allt blir "baserad på". Om jag minns filmen rätt så skulle jag säga att de är likvärdigt bra. Samma, men olika.

Mitt betyg på "Practical magic" av Alice Hoffman blev 4/5.

tisdag 15 mars 2022

Tomma i mars

Inga överdrivna mängder med tomma förpackningar den här gången. Lite som vanligt några favoriter, några engångsförpackningar, och några vi inte kommer återse.



ACO. Bodylotion moist. Oparfymerad.
Min ohotade favorit på bodylotionfronten. Kanske inte direkt 48h återfuktning som flaskan lovar, i varje fall inte på en torrboll som mig så här års. Men efter dusch är den baske mig oslagbar. Har en ny, precis som vanligt.
Betyg 5/5

Lush. Monster octopus. Shower jelly.
Vad vi gillade med den här. Den luktade geléhallon och var rolig. Saker vi inte gillade. Att den tydligen inte gillade att bli blöt. Det kan ju anses vara viktigt för vad som är en kroppsrengörare i jellyform, men faktum är att den luckrades upp väldigt fort - som ett geléhallon om en har det i munnen ett tag. Det gjorde den här ganska odryg, eftersom det lossade stora bitar som försvann ner i avloppet när vi duschade. Kanske bättre vid bad? Dessutom upplevde jag den som lite uttorkande.
Just den här, Monster octopus, var en special vid Halloween så den finns inte att få tag på längre. Inte för att vi hade tänkt köpa om den ändå...
Betyg 2/5

Nivea. MicellAIR expert. Eye make-up remover.
Jag har gjort slut på den här ganska raskt, nu när jag börjat sminka mig mer regelbundet igen. Jag använder vattenfast mascara, och det går hyfsat lätt att få bort det med den här varianten av eye make-up remover. Jag får kanske dra några gånger extra mot den jag använde förut, men i gengäld så är den här mycket bättre för mina ögon. Jag upplever exakt ingen irritation alls, och då kan det vara värt att dra några gånger extra med rengöringsrondellen. Jag köpte en ny.
Betyg 4,5/5

Ica. Ekologiskt certifierad ögongel. Oparfymerad.
En riktig liten luring. Jag har haft backup på den här i två månader nästan, för du spruttade den till första gången. Det fanns gott om gel kvar dock, för jag öppnade den backupen först i förra veckan. En given favorit, och lite räcker långt. Ingen undergörare, men duger finfint åt mig.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Strawberry.
Ska ge lyster och jämna ut hudtonen. Som vanligt märker jag inte av sådant jättemycket, men den känns uppfriskande och mysig i varje fall. Holika Holikas masker är tunna och trevliga och lätta att anpassa till ansiktet, ibland med ett klipp i masken, ibland inte. Det finns mer essens än mask i förpackningen, så det blev kvar att spara i burk till en annan dag. Absorberades bra av huden, och kladdade inte. Kommer jag köpa igen? Troligen.
5/5

It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
En lite tjockare mask av tyg, som håller mycket essens vilket gör att det går att ha masken på en längre stund utan att den torkar. Bra för extra mys, med andra ord. Och jag fick ändå kvar lite extra till essensburken. Återfuktande, och ska hjälpa hudens elasticitet och hudton.
Satt bra på huden och essensen absorberades bra utan att vara nämnvärt kladdig. Extra plus för att den verkligen luktade blåbär. Köpa igen? Skulle tro det.
Betyg 5/5

Hela rasket ner i plaståtervinningen.

måndag 14 mars 2022

"Giftmakerskan" av Sarah Penner

I original heter den här boken "The lost apothecary", alltså det förlorade eller försvunna apoteket, och efter att ha läst den här boken kan jag tycka att det hade varit en bättre titel är "Giftmakerskan" på svenska. Men nu var det ju inte jag som bestämde den svenska titeln, så det är inte mitt fel att titeln känns fel.

Bildkälla Goodreads

I London på 1790-talet driver Nella ett dolt apotek som riktar sig till kvinnor, för att hjälpa dem med allt som kan tänkas behövas. I största hemlighet hjälper hon kvinnor att giftmörda män som vill dem illa. Hennes krav är att giftet inte får användas mot andra kvinnor, och att de alla ska bokföras i apotekets liggare. En dag får hon ett meddelande som ska komma att förändra allt.
I nutid kommer Caroline till London. Vad som skulle ha varit en romantisk resa på bröllopsdagen, har i stället blivit en soloresa för att tänka över äktenskapet. Av en slump finner hon en ledtråd till det 200 år gamla mysteriet om kvinnornas apotek, och giftmakerskan. Hon börjar göra efterforskningar och bit för bit tätnar mysteriet, samtidigt som hennes bräckliga äktenskap gör sig påmint.

Det här är en sådan där lättläst och lättbläddrad liten bok, som är perfekt att glida in i för en stund, men som inte lämnar några bestående intryck. Det är en berättelse om vänskap, gift, att finna sin egen väg och ibland blir det nästan lite spännande till och med.
Boken berättas av tre olika personer, i två olika tidslinjer. Det är egentligen inte svårt att hålla isär vara sig tidslinjen eller berättaren, då varje kapitel inleds med namn och datum, men ändå hade jag stunder i dåtidens London där jag kände att jag missat vem det var som förde talan. Ingen lång stund dock, utan det där redde snart ut sig, mest jag som var slarvig i att läsa kapitelrubrik tror jag.
Handlingen är ganska förutsebar, särskilt i nutids-tidslinjen. Det känns också nästan som att vi skrivs historien på näsan - det blir väldigt tydligt hur det avlöpt, och det känns ibland lite översockrat rart och gulligt. Inte en bok där du behöver tänka själv, vilket var ungefär precis vad jag behövde just nu.
Tyvärr är berättelsen även av teflontyp. Så här några dagar efter att jag läst ut den, har jag redan nästan glömt att den ens funnits i min hand. Så kan det gå. Men trevlig för stunden för det.

Mitt betyg på "Giftmakerskan" blev 3,5/5. 

fredag 11 mars 2022

FredagsFilmen: Belle

På internationella kvinnodagen häromdagen, så tittade jag på en film som är löst baserad på en verklig kvinna. Hon levde under 1700-talets senare halva, och kom (troligen) att påverka skeenden som gjorde att slaveriet avskaffades i Storbritannien. Hon blev uppfostrad som en gentlewoman, trots sitt ursprung som oäkta barn till en sjöofficer och en västindisk slavinna.

Bildkälla Rotten tomatoes

Dido Elizabeth Belle, Dido kallad, blir av sin pappa placerad hos hans farbror och faster för att uppfostras. I hemmet finns redan Didos kusin Elisabeth, och de uppfostras på samma sätt, men med olika utgångsvinklar. Bette för att finna en make, Dido för att bli godsets nya husfru.
Gammelfarbror är inte vem som helst, utan Lord William Murray, en framstående jurist som kommer fälla en avgörande röst gällande ett försäkringsärende om slavskeppet Zong.



En ganska rörande film, om en kvinnas kamp för att finna en plats för sig själv i en värld som ofta föraktar henne. Dessutom en intressant historia om en verklig kvinna och verkliga händelser, även om filmen får anses vara väldigt löst baserad på Didos verkliga liv. Möjligen hamnade jag i en liten Wikipediavåg när jag sett klart på filmen.
Den var kanske inte herrejössesbra, men bra ändå, och väl värd en titt. Om inte annat så för utmärkt skådespeleri. Främst då från Gugu Mbatha-Raw i titelrollen. Eller är det en titelroll? Funderade en hel del på varför filmen heter "Belle" när hon kallas Dido hela tiden. Måste bero på att belle betyder vacker.

torsdag 10 mars 2022

5 favoriter - i mitt badrum

Eller badrum förresten, namnet låter ju påskina att det går att bada där. Och såvida en inte vill trycka ner sig i handfatet så är bad ingenting som förekommer här, badkarslös som jag är. Stackars mig. Men badrum låter liksom trevligare än toaletten, so badrum it is.
Jag har grunnat ett tag på vad jag skulle hitta på för fem favoriter. Skulle jag göra på produkter? Men nej, det ser ni ju ändå månadsvis med mina tomma, ganska lätt att bilda sig en uppfattning om favoritprodukter då. Prylar? Jo, så får det bli.

I ingen inbördes ordning alls - mina fem favoritpryttlar som hittas i mitt badrum.


Tangle teezer.
Det finns nackdelar med att ha långt hår, som inte bara gäller att jag fäller som en katt och mina fallna hårstrån hamnar precis överallt. Jag är nämligen rätt så håröm, och att borta håret kan vara en plåga. Tills jag upptäckte Tangle teezer. Känns knappt alls, och har en förmåga att reda upp tovor nästan utan att jag märker av dem. 
Den här rosa är min andra, och den börjar få så pass slitna tänder att jag nog behöver fundera på att köpa en ny. Men inte riktigt än.


På den här bilden finns två av mina favoriter med. De återanvändningsbara rengöringsrondellerna längst fram är den ena. Jag använder dem när jag tvättar av mig smink, sedan handtvättar jag bort de värsta fläckarna, och låter tvättmaskinen ta hand om resten. Eftersom jag använder vattenfast mascara så är det så det funkar bäst för mig. Dessa kommer från Jordklok, och jag tänker köpa fler så att jag aldrig står utan rena rondeller på kvällen. Hittills har jag snålat lite med dem.
Den andra prylen är stället för läppstift. Jag köpte det för många år sedan på ebay, och det anlände till mig med trasig baksida. Inget som hindrar det från att stå upp, så jag har använt det med glädje sedan jag köpte det. Håller reda på läppstift och andra småpryttlar i 24 olika fack.


Braun. Oral-B.
Fråga mig inte vilken exakt modell det är på min eltandborste, för det vet jag inte. Vad jag vet är att jag älskar den och inte ångrar en sekund att jag bytte till den i somras.


Ikea. Fräck, sminkspegel.
Vad skulle jag göra utan förstoringssidan på den här spegeln? Ha problem med att applicera ögonmakeup, är bara början. Nu när jag sminkar mig oftare igen, så har jag kommit fram till att den är oumbärlig. 

All de här grejerna har jag redan använt idag, eller kommer använda innan dagen är slut. Favoriter, som sagt.

onsdag 9 mars 2022

"Vattendansaren" av Ta-Nehisi Coates

Ta-Nehisi Coates har gjort debut som romanförfattare med "Vattendansaren". Han har annars gjort sig mest känd som författare av faktaböcker, men även ett par manus till Black Panther-album har smugit sig in i repertoaren.
Jag hade hört mycket gott om den här boken, så det var med ganska stor iver jag mig an den.

Bildkälla Goodreads

Hiram växer upp som en moderlös slav på godset Lockness i Virginia.
En gång när han nästan drunknade räddades han av en oväntad kraft som förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor och sin kärlek, bestämmer sig Hiram för att fly.
Han lämnar Virginia och värvas till den underjordiska järnvägen där han hjälper till i kampen för att befria slavar.
Hans mål är att kunna återvända och befria den familj han lämnat kvar, men för att kunna göra det behöver han lära sig bemästra den magiska kraft han har begåvats med.

Slavbefrielse goes magisk realism. Med en släng av portal fantasy. Där är handlingen nedkokad till en enda mening. Och jag hade ärligt talat kunnat vara utan den där magiska realismen, och istället fått en mer verklighetstrogen roman om den underjordiska järnvägen och dess kamp. Historien är )väldigt) löst baserad på verkliga människor och deras arbete. Till och med jag, i Sverige, lång från de här händelserna i både tid och rum, känner igen namnet Harriet Tubman. Bland annat.
Jag ville verkligen tycka om den här boken, men det gjorde jag inte. Det känns som viktig historia att berätta, och som att den inte kan berättas för många gånger. Men måste det vara så tråkigt? För jag hade tråkigt när jag läste den här boken, längtade riktigt mycket efter slutet. Det tog lång tid för mig att komma in i den. Jag läser ganska fort, så att 400 sidor tar en vecka tyder på att det är något som skaver. Jag tänkte först att det kunde vara min omvärldsångest som gjorde att jag inte ville läsa, men sanningen är nog närmare den att boken känns platt. Jag kommer inte någon av karaktärerna in på livet, och känner mig rätt så oengagerad i deras liv, lidande och planer. Frihet som inte är frihet. I brist på ett bättre ord, skulle jag vilja kalla den här romanen för pretentiös. Den vill berätta något, men det sker på ett så omständligt och högtravande sätt att jag tappar lusten. Är den inte lite tjatig också? Jo, jag tycker ju det.

Ingen höjdare alltså, och jag gav "Vattendansaren" 2/5 i betyg.

tisdag 8 mars 2022

There's no such thing as a winnable war-Dagens



Låt: "Russians" av Sting. Because of reasons.
Outfit: Svarta jeans från H&M, tshirt från BikBok, väldigt lagad favoritkofta från Vila.
Smink: Blush från So Susan!, ögonbrynsgel och grå ögonpenna från H&M, mascara och läppstift från L'Oréal.
Nagellack: Borde egentligen ta av det, för det är så slitet nu. Flaming June från a-England.
Doft: Hårolja.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nej.
Läser: "A poem for every spring day". "Heligt blod, helig gral" av herrar Baigent, Leigh och Lincoln (som Dan Brown helt klart läste innan han skrev "Da Vinci-koden") är månadens långläsning. Och så har jag precis börjat läsa "Giftmakerskan" av Sarah Penner. So far so good.
Frukost: Havregrynsgröt med kanel, pumpakärnor, hampafrön och lönnsirap. Te med mjölk, så klart.
Fika: Te och bulle.
Middag: Någon sorts vegetarisk pokébowl. Trollat lite med knäna.
Pryl: Locktång. Skoja ba'. Det där är mina egna lockar. Som är nytvättade med dagens pryl, schampokaka.
Motion: Yogapass. For the abs! The horror! Och så promenad med gullig herrhund.
Kvällsnöje: Tror jag läser lite till. Eller pussla kanske? Inget ansträngande när jag snart ska sussa.
Att tillägga: Putin kan gärna ramla nerför ett stup. Eller ta en simtur tillsammans med ett gäng portugisiska örlogsmän. 

måndag 7 mars 2022

a-England, Leighton's nymphs

Sent 2021 kom a-England med tre kollektionssläpp på en gång. Varje kollektion består av fyra lack, så totalt blev det 12 lack. Hälften av dem fick jag i julklapp, den andra halvan har jag skaffat mig själv.
Bland julklapparna fanns hela kollektionen Leighton's nymphs, och det är den vi ska kika på idag. Den här kollektionen är inspirerad av konstnären Lord Frederic Leighton och tre av konstverken han skapat. Vi tittar på dem i den ordning de hamnade på mina naglar. 


Lord Leighton blev mitt favoritlack i februari. Kanske inte så konstigt, då rött är min favoritfärg. Här i en lite ljusare klarröd nyans, med gyllene stråk och holografiskt som gjorde att regnbågarna ofta såg violetta ut. 



Lachrymae var den hårdaste konkurrenten till favorittronen förra månaden. Lachrymae är latin för tårar, men det finns ingenting att grina över gällande det här lacket. En mix av lila, grå och brunt, med ett gyllene stråk och så är det holografiskt - så klart.



Clytie är kollektionens mins fina lack, och med tanke på att även det är fint så förstår ni att det här är en piffig kollektion. Ett varmt brunt lack, även här med ett gyllene stråk och massor av holo som får den där nästan violetta skiftningen.



Flaming June känns unikt i a-Englands hela sortiment. Jag tror att det här är första gången de har gjort ett orange lack. Och vilken orange sedan! En väldigt apelsinig nyans, även här med gyllene stråk och massor av holo. Så ska det representera solen också.
Eftersom det heter Flaming June, fick jag ta mig i kragen ganska så rejält för att inte spara det till juni. Och det var ju tur det. Jag tycker alla fyra lacken i den här kollektionen är jättefina, men Flaming June är nog ändå jättefinast.

fredag 4 mars 2022

Böckerna jag läste ut i februari

Det hann bli sju utlästa böcker innan februari slog om till mars. Inte illa med tanke på att jag hade flera dagar i mitten av månaden så jag kämpade med huvudvärk och hade svårt att koncentrera mig på att läsa. En av dem har jag förvisso jobbar på sedan december, och en var som vanligt månadslång läsning, men det gör ändå att jag läst fem böcker "som vanligt", och det trodde jag kanske inte från början.
De utlästa böckerna ser ut så här om en lägger dem på hög, med först utläst överst och sist underst - precis som vanligt.


"Blod säljer" av Stephen King är en samling av fyra noveller av det längre slaget. Jag tyckte minst om den första, men den var inte dålig för det. Min favorit var titelnovellen "Blod säljer", som är en uppföljare på romanen "Outsidern". Läs den först. Betyget här blev 4/5.

"Dosan. Helga Gregorius berättelse" av Helena Sigander är ett försök att ge röst åt Helg från Hjalmar Söderbergs roman "Doktor Glas". Det funkade sådär, tyckte jag. Jag hade antagligen tyckt bättre om den utan anknytningen till "Doktor Glas", som är en av mina favoritböcker. Ändå dock en av de bästa julklapparna, bara därför att. Betyget blev 2/5.

"En ocean av kärlek" av Tahereh Mafi var mitt val till bokcirkeln Plejaderna. Jag hade hoppats på en inblick i hur det var att vara amerikansk muslim straxt efter terrordåden 2001, men fick mest en bok om ung kärlek. En ungdomsroman, och bedömdes som sådan. Alla gav den betyget 3/5, så medelbetyget blev detsamma.

"Midnattsbiblioteket" av Matt Haig var kanske lite för lång för sin idé. Hyfsat förutsebar, och lite av en självhjälpsbok förklädd till roman. Snäppet bättre än medel, så betyget blev 3,5/5.

"Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender" av Åsa Wikforss var min månadsbok i februari. En filosofisk granskning av fenomenet alternativa fakta, vad kunskap är och vad vi kan göra för att undvika desinformation. Jag hängde inte med på allt, men tycker att det här var en mycket intressant bok. Betyget blev 3/5.

"A poem for every winter day" i urval av Allie Esiri är precis vad titeln antyder. En dikt om dagen varje dag från 1 december till 29 februari. Eller - två dikter, en till varje kväll också. Det här gillade jag. Betyget blev 4/5.

"Ghostwritten" av David Mitchell blev februaris månadsbok. En episodisk roman om flera personer som sett till ytan inte har något gemensamt, men vars öden ändå vävs samman. Hade kunnat vara en novellsamling, utom på alla sätt det ändå blir en roman. Mitt betyg blev 4/5.

Jag har gjort en ganska stor läshög för mars, och jag tror inte jag kommer hinna med alla böcker i den. Å andra sidan brukat mars vara en stark läsmånad, så jag kanske överraskar mig själv igen. Hur det blev med den saken vet vi om en månad, ungefär. 

torsdag 3 mars 2022

"Ghostwritten" av David Mitchell

När jag utnämnde "Ghostwritten" till februaris favoritbok, så hade jag inte läst ut den än. Med 60 sidor kvar att läsa hade jag svårt att se hur den skulle kunna tappa sin favoritplacering, och jag visste med mig att jag skulle hinna läsa ut den innan februari tog slut. Fick jag rätt?

Bildkälla Goodreads

En medlem i en domedagskult släpper ut dödlig gas på en tunnelbana i rusningstrafik, och flyr sedan från platsen. Vad har han gemensamt med en skivbutiksanställd i Tokyo? En brittisk affärsman i Hong Kong? En kvinna som bor på ett heligt berg och pratar med ett träd? Någon som reser genom Mongoliet? En kvinna som planerar en konstkupp i Petersburg? En spökskivare/musiker/dagdrivare i London? En forskare på en avlägsen irländsk ö? Eller en radio-DJ i New York?
Dessa främlingars liv vävs samman av olika omständigheters orsak och verkan. Deras öden är ofrånkomligt länkade till varandra, utan att de själva vet om det.

Det här är David Mitchells debutroman, men den sjätte av hans romaner som jag läser. Jag kan vid det här laget konstatera att "Cloud Atlas" inte var en lyckoträff, David Mitchell har blivit en av mina favoritförfattare. 
Något som kännetecknar hans böcker är att det ofta består av olika episoder. "Ghostwritten" skulle kunna vara en samling noveller, om det inte vore för sättet de olika berättelserna vävs samman. Ibland är beröringspunkterna små, ibland av det tydligare slaget. Jag hittar också många liknande saker i de olika berättelserna, som kamferträd och någon sorts spöken, som titeln pekar på. 
Hade det här varit min första Mitchell-bok så hade jag inte reagerat som  jag gjorde på vissa namn. Nu vet jag att han gärna återkommer till sina karaktärer, och i "Ghostwritten" hittar jag två karaktärer som sedan återkommer i "Cloud Atlas". Nu när jag läst så många av hans romaner är det alltid roligt att hitta de där namnen som jag vet kommer återkomma, eller skeenden som kan komma att utvecklas i andra av hans romaner. Jag tycker mig ana en början till det som sedan blev "The bone clocks" bland annat. Det är med andra ord en intressant värld han bygger upp, i den här romanen och i de som skulle följa på den.

Boken höll hela vägen, och jag hann läsa ut den i februari. Februarifavoritboken "Ghostwitten" fick betyget 4/5 av mig. 

onsdag 2 mars 2022

"A poem for every winter day" av Allie Esiri

Förra året läste jag "Shakespeare for every day of the year" i sammanställning av Allie Esiri. I år planerar jag att läsa hennes sammanställning av poesi för de olika årstiderna. 
Först ut av dessa var boken jag började läsa redan i december, för vintermånaderna brukar räknas vara december, januari och februari, och så är det i den här boken också.

Bildkälla Goodreads

"A poem for every winter day" är egentligen en lite missvisande titel, för boken innehåller två dikter till varje dag. Dessa är till stor del hämtade från hennes andra böcker "A poem for every day of the year" och "A poem for every night of the year". Vissa dikter skiljer tydligen, men jag tror att jag ändå hoppar över dem för 2023. Det är alltså två dikter för varje dag - en till morgonen och en till kvällen. Jag har oftast läst båda på samma gång, någon gång på förmiddagen, för jag märkte ganska snart att jag hade en tendens att glömma kvällsdikten. 
Upplägget är alltså en dikt för morgonen och en för kvällen. Vintertemat är starkt, men det förekommer också dikter som förknippas med dagens datum, eller den ungefärliga tid vi befinner oss i. Vissa högtider eller firanden får sina särskilda dikter, allt från jul och fastan till förintelsens minnesdag och medborgarrättskampen i USA. 
Varje dikt har en inledning skriven av bokens redaktör. Det kan vara en författarpresentation, en förklaring till varför just den här dikten är lagd på det datumet, eller en presentation av dikten själv.
Vissa dikter är korta, som haikus med sina 17 stavelser, till långa stycken som Poes "The raven" som tog upp 7 sidor (jag tror det var samlingens längsta dikt). Det är en blandning av tidsepoker, ursprung och ämnen, och jag tyckte mycket om de flesta av dikterna. Allt kan ju inte tilltala alla, men jag tyckte urvalet var bra.
Boken kom 2020, och då var det skottår. Boken passar alltså bra att läsa även på skottår, då 29 februari finns representerat. Jag märkte även av den kalenderindelningen i hur dikterna var upplagda, fastan kom lite väl tidigt i diktform, med tanke på att den inleds först idag 2022. 

Jag har tyckt mycket om att läsa de här vinterdikterna, och jag har så klart redan börjar med vårdikterna. Mer om dem om tre månader. 
Mitt betyg på "A poem for every winter day" blev 4/5. Skulle jag ge betyg för omslagen på de här böckerna också, så skulle det bli 5/5 - så himla fina!

tisdag 1 mars 2022

"Alternativa fakta" av Åsa Wikforss

Februaris månadsbok har jag lånat av E, som fick den i skolan. "Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender" är en väldigt intressant bok om ett ämne som tyvärr blivit alltför aktuellt de senaste åren.

Bildkälla Goodreads

Finns det alternativa fakta? Är kunskap en social konstruktion? Kan något vara sant frö mig men inte för dig, eller är sanning något objektivt? Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, undersöker det omdiskuterade ämnet kunskapsresistens från ett filosofiskt perspektiv. Hon diskuterar vad kunskap är, vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom resistensen mot fakta och hur vi kan motverka en sådan resistens.

Det märks tydligt att Åsa Wikforss blivit lite förbannad på Trump och hans administration. Det är så vitt jag vet de som står bakom begreppet, eller i varje fall gjorde det aktuellt igen. Boken kom ut 2017, så innan Trump förlorade valet och innan pandemin bröt ut. Vissa exempel i boken kan på det viset kännas lite daterade, men kärnan finns där och ämnet är dagsaktuellt idag. Desinformation flödar över världen, och det gäller att se upp så att en inte trillar i fällan. Vilket är lätt hur uppmärksam en än är. 
Boken utgår från filosofin, och för mig som inte har jättestora kunskaper i det ämnet så är det bitvis svårt att hänga med. Det kan kännas ibland som att boken mest vänder sig till den redan invigde, men jag hänger ändå med på det mesta och jag tycker att det kommer fram många klokskaper i den här boken. 
Boken tar upp vad fakta är, vad kunskap är, och varför kunskapsresistens växt fram. Vikten av källkritik, men också viljan hos individen att ifrågasätta. Både det vi får oss tillsagt, och det vi tror oss veta.
Här presenteras också sätt att motarbeta kunskapsresistens. Svensk skola får rejält med dask (och det med rätta), men också medierna och deras vinklingar av rubriker och fakta för att locka publik. Till och med nyhetssändningar och debatter på tv får en släng av sleven. Vissa av de sakerna har jag redan tänkt på, andra blir något av a-ha!-upplevelser.

Jag gillade den här boken. Jag hängde som sagt inte alltid med i resonemanget, men tycker att språket var lagom tillgängligt även för den som inte är professor i filosofi. Som lilla jag som bara tyckte att bokens ämne verkade vara intressant. Och det var det också. Det finns mycket att ta till sig av den här boken, och jag hoppas att den läses flitigt av pedagoger, journalister och politiker - de som har en vror/avgörande roll för att stoppa kunskapsresistens.

Mitt betyg på "Alternativa fakta" blev 3/5.