I höstas läste E "Doktor Glas" i skolan, och för mig som har den som en av mina favoritböcker så var det glädjande att hon gillade den och att hon gärna pratade med mig om den. I våra samtal nämnde jag att det även fanns en bok skriven ur prästens perspektiv, "Gregorius" av Bengt Ohlsson, och att jag tyckte att det var tråkigt att den inte fanns någon från Helgas perspektiv.
För mig ovetande fanns det det, så när jag fick "Dosan" i ett paket under granen från E, så var det en väldigt glädjande present. Dels att boken ens existerade, men allra mest för att min dotter varit så omtänksam att hon letat reda på den och köpt den till mig.
 |
| Bildkälla Goodreads |
1901. Helga är förälskad i en student. Han tycker att de ska leva i ett samvetsäktenskap med fria förbindelser, men Helga vågar inte.
1905. Helga är gift med den betydligt äldre pastor Gregorius, när hon träffar Fritz och blir handlöst förälskad. Snart uppslukas hon så av sin kärleksförbindelse att hon beslutar sig för att gå till doktor Glas för att förmå maken att inte utöva sina "äktenskapliga rättigheter".
Jag önskar så att jag hade tyckt om den här boken, och hade den inte sammankopplat sig med "Doktor Glas" hade jag kanske gjort det. Den är fortfarande en av de bästa julklapparna, men för den sakens skull inte värst bra.
Den är lätt att läsa och bläddervänlig med korta kapitel. Däremot känns den rörig och som att den har svårt att hålla reda på detaljerna. Kronologin från "Doktor Glas" är det sisådär med, och det smyger sig in faktafel som gör mig trött. Drömma om att bli pilot 1901? Bröderna Wright gjorde sin flygning 1903. Bara som ett exempel.
Jag begriper mig inte heller på vad boken vill säga. Ibland känns det som att författaren helst vill skriva en bok om sexuell frigörelse. Hon har då valt fel huvudperson, för Helga vågar ingenting - innan hon faller för Fritz. Lite lätt fixering vid det månatliga också. Hann tröttna redan innan den ganska sjaskiga scenen mellan Helga och Fritz i deras hemliga kärleksnäste.
Helga känns som en väldigt udda huvudperson. Hon verkar stundtals rädd för sin egen skugga, för att i nästa stund stå på en trälåda på Hötorget och tala för kvinnors rättigheter. Hon känns som (minst) två olika personer.
Att boken sedan kryllade av massor av stavfel, syftningsfel, frånvaro av skiljetecken och andra typografiska missar, gjorde att läsningen blev allt annat än angenäm.
Jag önskar att en bättre skribent hade tagit sig an att skriva Helgas berättelse, med mer hänsyn till den ursprungliga texten, och inte ett förvanskande av samtliga karaktärer. Jag hade gärna sluppit detta sammelsurium av sjukdom och död, incest, fäktning, mens, fattigdom, unionsupplösning, politik, filosofi, sex, kvinnokamp och samvetsäktenskap.
Mitt betyg på "Dosan" blev 2/5. Extrapoäng för att den var en omtänksam julklapp.
