Spoilervarning härmed utfärdad.
Omen, liksom jag, lever med en person som tycker väldigt mycket om Star Wars, så händer det alltsomoftast att en sitter där i tv-soffan och tittar på något Star Wars-relaterat. Mycket av det har jag inte haft något emot, annat har jag kunnat vara utan.
Senast i raden av Star Wars-serier som visas på Disney+ är "The book of Boba Fett". Prisjägaren som fångar in Han Solo, fryser ner honom, levererar honom till Jabba the Hut, och blir till synes uppäten av en sarlacc på ökenplaneten Tatooine. Eller kanske inte?
 |
| Bildkälla BrickFanatics |
Jodå. Han blir svald av den däringa sarlaccen. Han lyckas också ta sig ut ur dess mage och fly ut i öknen. Där blir han rånad på sin beskarrustning av jawas, innan han räddas av sandfolket, Tusken raiders.
Seriens första avsnitt är många och långa tillbakablickar när Boba Fett ligger i sin bacta tank och drömmer. Ofta är de avsnitten ganska långtråkiga,med många och långa montagescener jag gärna hade varit utan. Andra halvan av serien ger dock den där etableringen av karaktären frukt, när Bobas välde över Jabba the Huts gamla territorier hotas av pykerna och deras kryddhandel. (Inte direkt curry - mer knark.) "The book of Boba Fett" blir också säsong 2½ av "The Mandalorian", då Mando dyker upp (och helt tar över en episod) i seriens sista tre avsnitt.
Till en början tyckte jag att "The book of Boba Fett" var ganska dålig, men det tog sig så småningom och blev ganska bra. Inte toppen, inte som "The Mandalorian", men helt okej. Jag hade kunnat vara utan "power rangers" på sina olikfärgade scooters, (tv-historiens långsammaste och tråkigaste "biljakt" är med i den här serien) och jag hade gärna sett betydligt mer av Fennec Shand.
Kanske mest en serie för den redan inbitne, men ett helt okej tidsfördriv. Så småningom.
