Igår hade vi Plejadträff igen. Det var jag som hade valt bok, och i min värdinneuppgift ingår att bjuda på fika. Det bidde en citron- och mandelkaka, fruktsallad i många skålar (blanda själv) med grädde. Och te. Och snack.
Mitt bokval var inte det lättaste. In i det sista tvekade jag mellan tre olika titlar, och tog till sist hjälp av E för att fatta mitt slutgiltiga val. Då blev det "En ocean av kärlek" av Tahereh Mafi.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Ett år efter attacken mot World Trade Center är det inte lätt att vara en 16-årig muslimsk tjej som bär hijab. Shirin har bestämt sig för att inte ens försöka skaffa några vänner på sin nya skola. Familjen kommer säkert ändå snart att flytta, till något nytt och bättre.
Med hög musik i öronen och blicken i golvet fortsätter hon att resa upp sina murar. Men så träffar hon Ocean.
Anledningen till att jag ville läsa den här boken är att den är skriven av amerikansk muslim som var ung på den här tiden. Jag ville ha det perspektivet på att plötsligt får bära ansvaret för vad en liten grupp terrorister gjort. Jag vet ju med mig att muslimer utsatts för (och fortfarande utsätts) mycket hat från människor som tror att alla muslimer är terrorister. Det var det perspektivet jag ville ha, och till viss del fick jag det, men bokens största fokus ligger så klart på den där första stora kärleken. Och breakdance.
Boken känns introspektiv och känslan är att det skulle vara egna minnen som skrivits om i romanform. Mafi säger själv att det finns mycket av henne i Shirin, men att de faktiska omständigheterna inte kommer från hennes liv.
Shirin kunde vara svår att tycka om. Hon gjorde det inte lätt för vare sig sig själv eller sin omgivning. Hon hade redan bestämt sig för att alla ändå skulle tycka illa om henne, och hennes beteende gjorde det till en självuppfyllande profetia. Ibland känner vi dock med henne lite extra mycket, och upplever att hon får ta lite väl mycket skit för saker hon inte rår över. Inte bara terroristattentatet 2001, utan i relationen med Ocean och hans val. Elever på skolan, lärare och föräldrar beter sig rent ut sagt svinigt mellan varven. Hennes enda bundsförvanter blir Ocean, hennes bror och danstruppen. Hennes föräldrar verkar vara av den självupptagna sorten. Ständigt på väg mot något nytt och bättre, men utan att ta hänsyn till sina barn och deras behov. Av etablerade vänner och en stabil skolgång. När boken börjar så är det Shirins första dag på hennes tredje high school.
Ocean uppfattar vi som lite väl perfekt, men samtidigt mest på ytan. Han är snygg, lång, har talang, är stark och alldeles perfekt i sitt förhållande till Shirin. Nu beskrivs ju han utifrån Shirins perspektiv så det kanske inte är jättekonstigt, men det kunde kännas lite väl repetitivt och förutsebart ibland. Jag tycker kanske inte att det är så jättebra skrivet, och känner mig inte nyfiken på Tahereh Mafis andra böcker efter att ha läst den här.
Det här är en ungdomsroman, och det kan vara värt att ha det med i tanken kring bokens uppbyggnad och centrala teman. Boken hade gärna fått gå in djupare för min del, bre ut sig mer och/eller inte haft så stort fokus på förhållandet mellan Shirin och Ocean.
Betygen var samstämmiga den här gången. Alla gav "En ocean av kärlek" betyget 3/5, vilket betyder att medelbetyget är precis det samma.
