FredagsFilmen revisited: The Matrix Resurrections

I september var jag väldigt nyfiken på den kommande Matrix-filmen, nummer fyra i ordningen. Sedan dess har den hunnit gå upp på bio, och floppat ganska rejält. Eftersom bio inte direkt har varit något jag ränt på de senaste åren, så har jag istället glatt mig åt vetskapen att den snart skulle dyka upp på HBO Max, och när den gjorde det så var fredagsmyset säkrat. 
Det var med låga förväntningar vi satte oss i tv-soffan, laddade med snacks och dryck för närmare tre timmar av vi visste inte vad.

Bildkälla Capitol Bio

Thomas Anderson arbetar som spelutvecklare på ett stort företag. Hans största succé är spelet Matrix, med huvudfiguren Neo som han delvis baserat på sig själv.
Ibland har Thomas dock svårt att hålla isär sitt verkliga liv med fantasivärlden från spelet. Stundtals har han hallucinationer, och han går i terapi och tar mediciner för att hålla ordning på sitt liv. Bland hans rutiner finns att gå på café och titta på den vackra Tiffany, en annan stamkund på samma café.

Inget kommer kunna slå den första Matrix-filmen. Den är en av få filmer jag önskar att jag kunde se igen för första gången, som det heter. Jag vet också att många ogillar de tv uppföljarna till den, men jag har aldrig varit en av dem. De har haft sin plats och sin story. Mycket av det som hände i de filmerna kommer till sin avslutning nu. Eller början? Vi får också veta varför flera favoriter från de första tre filmerna, som Morpheus, har bytts ut eller inte alls är med den här gången. 
Och jag gillar! Det kan kanske vara de lågt satta förväntningarna, men jag kan inte riktigt förstå hur den här filmen kunde floppa så. Den är actionladdad, ger mycket att fundera på, och jag tycker alls inte att den känns för lång eller onödig. Kanske var det precis det här avslutet jag ville ha, snarare. Hela familjen tyckte om filmen, och vi kände att vi var hjälpta av att ha sett de tre första filmerna för inte alltför länge sedan.
Keanu Reeves har sagt att en bör se filmen tre gånger för att hinna med i allt, och jag har god lust att pröva det påståendet. Kanske dags för ett nytt Matrix-maraton?