FredagsFilmen: Tolkien

Jag erkänner gladeligen att jag inte alls är värst förtjust i J.R.R. Tolkiens böcker. "Bilbo", numera omdöpt till "Hobbiten", har jag aldrig lyckats ta mig igenom förutom i ljudboksform, och "Sagan om ringen" tog det tre försök innan jag lyckades läsa, och då enbart för att jag inte orkade vänta ett år på att få veta hur det skulle gå när jag sett första filmen. Jag tillhör team FÄBÄB (Filmen Är Bättre Än Boken) i det här fallet.

Mitt totala ointresse för Tolkiens författarkonst ledde till att jag inte vet mycket allsom mannen som skrev de där långtråkiga böckerna. Men jag visste att det gjorts en film om honom i hans ungdom, med Nicolas Hoult i huvudrollen, och jag hade hört att filmen skulle vara bra. Så jag adderade den på min lista på Disney+, och lyckades övertyga älskade maken och Chilipojken om att se den förra fredagen (E var på fest. Otur för henne.)

Bildkälla tv.nu

J.R.R. Tolkien och hans bror Hilary, blir föräldralösa och tas in på ackordering hos Mrs Faulkner. Han finner nya vänner, vars vänskap håller fram tills de skiljs åt av Första Världskriget.
I skyttegravarna i Somme tänker Tolkien tillbaka på sitt liv, och finner inspiration till sina kommande verk.

Filmen är alltså baserad på Tolkiens tidiga liv, men jag tror det mesta va det är hittepå. Det finns saker vi vet, men runt det så är det troligen mycket fantasi inblandat. 
Mycket av filmen utspelar sig i skyttegravarna i Somme i Frankrike, och den som kan sin historia vet att det utspelades fruktansvärda scener där och att alldeles för många dog på de mest brutala sätt. Här kan jag se att mycket har hämtats från filmatiseringarna av hans böcker (som att han har en soldat med sig som heter Sam...), men också från konst. För några år sedan läste jag Peter Englunds "Brev från nollpunkten", och i den finns essän "Vi gör en ny värld" om konstnären Paul Nash. Jag tyckte mig se hans konst i många av bilderna från slagfältet. Vackra, men otäcka.
Jag gillade den här filmen. Kanske inte jättemycket för kärlekshistorien (som var hyfsat förutsebar) utan mer för vänskapen mellan Tolkien, Christopher, Robert och Geoffrey. Dessutom vackert foto, och en intressant tanke kring språk. Jag blev inte sugen på att (försöka) läsa om hans böcker, men kanske på att se om filmerna.