Sett på tv: Sense 8, säsong 1

Jag känner mig som sist på bollen när det gäller "Sense 8". Serien har funnits på Netflix sedan 2015, gubevars, och jag kommer mig för först nu. Jag såg några avsnitt tillsammans med älskade maken då det begav sig, men på den tiden hade vi dålig tillgång till Netflix, så det blev inte mer än just några avsnitt. Nu är Netflix-åtkomsten bättre, och jag har äntligen tagit mig tid till den här serien. Ett beslut jag inte ångrar ett endaste litet dugg.

Bildkälla Walmart

Åtta personer, på åtta olika platser i världen, med åtta olika personligheter, erfarenheter, yrken, social status och problem. En dag ser de samma syn, det är då de föds på nytt, nu som sensater. De är sammanlänkande känslomässigt och mentalt, och delar varandras upplevelser och kan hjälpa varandra över tid och rum. De är en skilda, med de är också ett "vi".
De åtta jagas dock av en organisation ledda av Viskaren, en sensat som bytt sida och nu kämpar för att neutralisera alla sensater.

Jag älskar det här! En mix av science fiction och äventyr, blandat med mänskliga dilemman och problem som kan uppstå även utan att vara en sansat. Som kärleksbekymmer, familjeproblem, försök att ta sig ur en svår situation, att komma tillrätta med sin sexualitet, att bli bekväm i sin egen kropp, att bli lyssnad på och sedd för den en är.
Alla rollerna är fantastiskt tecknade, och jag tycker så mycket om den allihop. Det är härligt att se hur de kliver in och hjälper varandra när det behövs. Om en av dem är i fara, så kommer de andra till undsättning. Styrkan i det!
Jag sitter flera gånger och pratar med de olika karaktärerna, hejar på dem och talar om för dem vem de behöver hjälp av. Allt från Suns förmåga att kicka röv med den störste av skurkar, till Capheus stora hjärta och alltid välriktade råd. 
Det ska bli spännande att se vad som händer alla i nästa säsong, som också är den sista. Jag har dock ganska mycket inplanerat de närmsta veckorna, så jag kommer nog inte börja titta på den förrän i november. Om jag kan hålla mig så länge.