"Sverige vid avgrunden 1808-1814" av Dag Sebastian Ahlander

Månadsboken i augusti blev en resa bakåt i tiden. En omvälvande tid för Sverige där rikets existens stod på spel. Om den tiden, åren 1808-1814, handlar den här boken.

Bildkälla The StoryGraph

Sverige kämpar mot krig på tre fronter, Napoleon i söder, Danmark i väster och Ryssland i öster. Finland är redan förlorat, och när delar av armén gör uppror mot kungen är katastrofen nära. Kungen avsätts i en statskupp och den nye kungen, Karl XIII, är ålderstigen och utan arvingar.
Då utser riksdagen en ny tronföljare, den franske marskalken Jean-Baptiste Bernadotte. Valet visar sig lyckosamt. Med en ny blick tar han sig an Sveriges problem och landet går från att vara en slagpåse till att bli en av segrarmakterna mot Napoleon.

Om en liksom jag kommer från Örebro så vet en att Bernadotte valdes till tronföljare i just vår lilla stad år 1810. Sedan kanske det stannar där. Som varför han blev kung? Varför just han? Det är det den här boken berättar om, och hans kronprinsår där han styrde in Sverige på en ny politisk bana.

Jag kände att jag inte alls hade någon bra koll på skeendena här, och på det sättet är det här en intressant bok. Jag kan dock inte komma förbi känslan av att jag bara får en massa fakta upprabblat för mig. Ibland med en egen infallsvinkel, men oftare med återgivningar av citat eller text från andra källor.
Lite som vanligt när det handlar om historia är det massor av gubbar,och jag hade svårt att hålla isär dem. De levandegjordes inte så att de särskildes från varandra, och ibland hade jag stora problem med att placera dessa män på rätt plats i de olika svängningarna.
Jag saknar också något som helst perspektiv från "den lilla människan". Det kommer först i bokens epilog, som därmed blir det bästa med hela boken.

Mitt betyg på "Sverige vid avgrunden 1808-1814" blev 3/5. Mer för att det var intressant än för att det var välskrivet.