Sista boken ut i trilogin om Simon Snow och hans vänner. En bokserie som tog sin avstamp i en påhittad story i boken "Fangirl" av samma författare, och sedan fick ett eget liv.
Böckerna om Simon Snow (och Baz, Penelope och Agatha) är en Chosen One-trilogi, om ungdomar som gått på en magisk skola och där tampats med diverse mysterier. Första boken, "Carry on", handlar om sista året på Watford och den slutgiltiga kampen. Efterföljande böcker koncentrerar sig på tiden efter att allt fått sin upplösning - eller bara börjar.
Simon, Baz, Penelope och Agatha återvänder till London för att ta itu med sina olika problem. Simon försöker komma fram till vad han ska göra med sitt liv nu. Vill han ens tillhöra den magiska världen längre? Och om han inte vill det - hur blir det då med hans förhållande med Baz?
Baz tacklar två olika familjekriser, varav en handlar om uppkommandet av nya Chosen Ones. Särskilt en ställer till med bekymmer för Baz.
Penelope har händerna fulla med Shepard, den Normale amerikanen hon smugglat in i London för att försöka hjälpa honom med den förbannelse han dragit på sig.
Agatha har bara fått nog - av allt.
Boken innan den här, "Wayward son", var något av ett känslomässigt drama. Det kändes som en allvarlig splittring var på gång i gruppen, och jag upplevde den som väldigt angstig och med en stor brist på den viktiga ingrediensen kommunikation. Allt det som uppstod i den boken kommer till sin spets i "Any way the wind blows". Första biten av boken är ganska så rejält ledsam, men det reder ut sig så småningom när de *tada!*
pratar med varandra.
Jag gillar att böckerna avhandlar vad som änder med huvudkaraktärerna efter att sista striden stått. Hur de mår och anpassar sig till livet efter. Efter striden, efter examen, efter magin. Och det är inte alltid så lätt att växa upp, många misstags görs och alla kan inte göras ogjorda. Det märks att de är överlevare av trauman, helt enkelt.
Mycket av berättelsen i den här boken är de olika karaktärerna skilda åt. Agatha har alltid känts som att hon står lite utanför, inte riktigt hittar en plats i de här berättelserna, men även hon får ett avslut i den här boken.
Storyns stora delar kretsar lite som vanligt kring Penelope och hennes snille, samt förhållandet mellan Simon och Baz. Med en lagom dos olika mystiska saker att lösa.
Trilogin kanske inte slutade exakt hundra procent så som jag hade hoppats, men jag är duktigt nöjd ändå. Säcken är hopknuten med en prydlig rosett.
Betyget blev 5/5.
