Ashtavakara

Jag läser för tillfället en bok av Steve Ross som heter "Happy yoga - 7 skäl till att släppa taget". I ärlighetens namn har den legat på mitt nattygsbord sedan hjulet uppfanns ungefär, men nu jädrar ska här läsas. Den består alltså av 7 delar som berättar om hur man kan vara lycklig med sig själv och omvärlden. De 7 anledningarna är som följer:

1. Man kan inte bli lycklig (man kan bara vara lycklig)
2. Du kan finna sann kärlek
3. Du är inte fet (och det är inte jag heller)
4. Du är inte ditt dagliga kneg (Vem tror du att du är egentligen?)
5. Du kan förändra din värld
6. Du föddes aldrig och du kommer aldrig att dö
7. För en yogi är allting lycksalighet

Just nu håller jag på och läser om anledning 3 - du är inte fet. Denna del handlar i stort om att man inte är sin kropp, den är bara en behållare för den du verkligen är (kalla det själen om du vill). Därmed inte sagt att man inte ska ta hand om sig, men det är inte kroppen som är det viktiga i hur andra uppfattar dig, det är hur du är. I denna del berättas det en Indisk legend , som jag tyckte var bra och vill dela med mig av.

Ashtavakara är ett Indiskt helgon. På sanskrit betyder namnet "böjd på åtta ställen". När han fortfarande låg i magen brukade hans far, den vise mannen, läsa högt för honom ur gamla skrifter. En dag när fadern läste avbröt Ashtavakara honom och anmärkte på hans uttal och bad honom rätta till det. Fadern blev då arg och sade: "Du ska födas vanskapt och vara böjd på åtta ställen".

Fadern gick till kungen för att söka plats som helig man vid hovet, men kung Janaka tyckte inte om faderns förslag utan dömde honom till ett strängt liv i havet. Han skulle stå till halsen i vatten och öva mantran varje dag resten av sitt liv.

När Ashtavakara föddes var han verkligen vanskapt, men ändå mycket vis. När han var åtta år gick han till kung Janaka för att be honom befria fadern. Böjd och haltande kom han in i den stora salen där kung Janaka satt, omgiven av 500 rådgivare. En av rådgivarna frågade: "Varför är du här?" och Ashtavakara svarade att han var där för att tala med kungen. Han haltade vidare mot kungen. Rådgivarna tystnade och tittade på den vanskapte pojken som knappt kunde ta sig fram med sin vanskapta kropp men som ändå var på väg mot den mäktige kungen. En efter en började de skratta åt honom och till sist var hela rummet en kakofoni av hånskratt. Ashtavakara började också skratta och snart skrattade han så högt att han skrattade högst av alla. Rådgivarnas skrattsalvor dog ut, och en av dem frågade: "Vi vet varför vi skrattar, men varför skrattar du?" Ashtavakara svarade: "Jag skrattar för att ni alla tror att jag är den här kroppen."

Ashtavakara blev så klart kungens främste rådgivare. Det sägs att att förblev vanskapt för att lära folk som mötte honom att existensen är mer än den fysiska kroppen, men att han senare i livet helade sig själv.

Några citat ur Ashtavakara Gita:

Den som betraktar sig själv som fri är i sanning fri, och den som betraktar sig själv som fängslad förblir fängslad. Man blir som man tänker, heter det ofta - och det är sant.

Jag är inte kroppen, och inte heller är kroppen min - jag är intelligensen själv.

Ljuset är min sanna natur och jag är ingenting annat än det.

Jag återkommer om anledning 6 vid senare tillfälle.