Här står jag i "hunden". Tänk dig den i 5 minuter!Jag har mött mycket motstånd i kroppen de här dagarna. Det har varit trögt, jobbigt och gjort ont. Har nästan fått tvinga mig själv att ta det lugnt och försiktigt - inte tvinga kroppen. Eftersom man verkligen VILL jobba under de här helgerna känns det lite tråkigt när man inte kan göra alla övningar till maxtiderna, men vad gör man? En stor del av Livsyogan är just att man inte ska gå i prestige, inte tvinga sig själv. Det är därför vi blundar under passen. Man ska gå in i sig själv under övningen, känna efter i sin egen kropp, inte kolla vad grannen håller på med och jämföra sig. Man jobbar efter sina egna förutsättningar. Bra va!
Hur som haver, att man möter motstånd är inte ovanligt, särskilt inte i de statiska ställningarna, och det är det man ska försöka ta sig igenom. Smärta är en helt annan sak - då avbryter man, men lite obehag och att det är jobbigt, det kan man ta sig förbi. Hjälpt av mantran (sat nam), musik eller pepp från läraren. Det som M gjorde så galant! Tack för det. :)
Jag tyckte de elevledda passen gav jättemycket så om ni läser det här M & K, E & A-C, Å & M (ni vet vilka ni är) Toppenjobb! Tack ska ni ha. :)
Så här vackert blommade körsbärsträden utanför yogastudion. Mitt i Stockholm. 
