Det är kallt och det knarrar under skorna

Jag älskar "C.S.I", och då framför allt originalet som utspelar sig i Las Vegas. Men igår tyckte jag faktiskt att det var lite läskigt på riktigt. Avsnittet hette "Sqweegel" och det är Sqweegel himself vi här ser bakom Ann Margret. En blodtörstig mö-mö-mördare!

Och det läskigaste med Sqweegel var inte hans helkroppsdäkt i latex eller hans underliga rörelsemönster (spelas av gummimannen Daniel Browning Smith) utan hur han lät när han rörde sig/andades i denna latexdräkt. Ett lite tyst knarrande läte.

Och i morse när jag följde mina små till skolan så inser jag att det låter ungefär likadant som när man går på sådan där jättekall snö. Knarrigt.

Så jippi vad kul jag tycker det ska bli att gå ut i den knarrande snön igen. Risken finns att jag kommer se mig om över axeln hela tiden för att se om Sqweegel smugit upp bakom mig.

För övrigt tycker jag att det otäckaste med hela "Grudge" var hur det där spöket lät. Faktiskt det enda jag minns och om man vill skrämma skiten ur mig en mörk natt så kan man ju alltid härma det ljudet.

Älskade maken

Alltså - jag har lovat älskade maken dyrt och heligt att inte lägga upp några ansiktsbilder av honom (eller barnen) på bloggen. Han är nämligen dödligt rädd för ofrivillig internetexponering. Är väl jag med, på sätt och vis.

Men idag känns det lite jobbigt att jag har lovat det. För just idag är jag av någon anledning lite extra kär i honom och skulle vilja visa upp vilken snygging jag har fångat. *suck*

Ni får tro mig helt enkelt. Han är jordens läckerbit.

Happy happy happy happy happy anniversary!

I dag är det 12 år sedan älskade maken och jag blev ett par. Det har vi firat med att gå med ett varsitt barn på bio. Han såg "Dumma mig" med lilla E och jag såg "Harry Potter och dödsrelikerna del 1" med lilla A. Stora J stannade hemma med katterna och vaktade huset.

Snart åker min älskling med de små till simskolan och jag ska göra kyckling i julmustsås.

Ska bara pussas lite till först. Som vi gjorde här, i maj 2000 när han förvandlades från älskade fästmannen till älskade maken.

Älskling - jag älskar dig. Puss.

Dagens outfit

Mysig storkofta att svepa in sig i från Vila, pälshalsduk från Örebro katthem.

Kanelkyckling

När stora J var lilla J satt jag ofta hemma med henne och glodde på mer eller mindre dåliga eftermiddagsprogram på tv. Ett av dessa var "Lilla huset på prärien". Jag vet...

Lilla Laura Ingalls växer upp i den här serien och självklart blir hon kär, i lärarinnans bror Alonzo - kallad Manny (eller Manly som Laura säger när hon säger "fel"). Det är inte bara Laura som får upp ögonen för honom utan även Nellie. Eller snarare Nellies mamma. Hon arrangerar så att Alonzo och Nellie ska äta middag tillsammans, men eftersom Nellie inte kan laga mat så får Laura det uppdraget. Kanelkyckling står på menyn. Laura "råkar" tyvärr ta fel och tar cayennepeppar istället för kanel.... Och många avsnitt senare gifter sig Laura med Manny.

Men! Jag blev mest nyfiken på det här med kanelkyckling. Hur smakar det tro? Och så småningom hittade jag ett recept och nu vet jag svaret. Jädrigt gott är vad det smakar!

Kanelkyckling

Så många kycklingportioner det går åt till din familj. Här är det filé, men jag tycker faktiskt det är godast med kycklingklubba.

1 - 2 skivade gula lökar

1½ dl vatten

½ tsk salt

1 krm svartpeppar

1 tsk kanel

2 tsk farinsocker

Ta bort eventuellt skinn från kycklingen. Fräs kyckling och lök i lite smör. Tillsätt vatten och alla kryddor utom farin. Koka under lock 5 minuter.

Ta upp kycklingen och lägg den i en ugnsfast form. Strö farinsockret över löken och rör om ordentligt. Skeda lökröran över kycklingen.

Ugnsstek i 200 grader 20 - 30 minuter. Kolla noga så att köttsaften är klar!

Servera med ris och grönsaker.

En stillsam undran

Det här med att jobba i butik kan vara intressant ibland. Något som jag reagerar starkt på är att man så fort man hamnar bakom kassan blir en person att använda som hot för små barn.

Jag tänker ta två exempel på hur föräldrar behandlar sina barn inne i min butik och vilken roll jag får spela i deras barnuppfostran. Båda hämtade från den gångna helgen och självupplevda av lilla mig.

Exempel 1: Liten kille tycker det är lagom intressant när mamma och storasyster tittar efter slips till pappa. Han går runt lite, petar på en grej här, en grej där. Vill gå ut. Hamnar så småningom ganska nära mig där jag står bakom disken och viker slipsar eller nåt. Storasyster säger då till mig: "Kan inte du skälla på honom?" Jag sa "voff".

Exempel 2: Mamma och moster med liten tjej. Liten tjej tycker halsbanden är fina och petar lite på dem. Mamman: "Du får inte röra! Ser du tjejen i kassan? Då säger hon 'ajaj'!" Tar liten flicka i handen och går ut.

Och jag bara undrar lite stillsamt - sedan när är det mitt ansvar att uppfostra totala främlingars barn? Varför ska jag behöva acceptera att ni hotar med mig? Att JAG ska skälla eller bli arg?Allvarligt talat så bryr jag mig inte så värst mycket om vad barnen inne i min butik gör, så till vida de inte raserar eller förstör med flit. Och det är faktiskt du som förälder som har ansvar för ditt barn inne i butiken - inte jag. Jag har ett jobb ett sköta, och det är inte att ta hand om ditt barn medan du tittar på en vara. Sorry. Mitt jobb är att hålla snyggt i butiken, ta hand om mina kunder, hjälpa till att plocka fram varor, ta betalt. Ditt jobb är att se till att ditt barn inte river butiken medan du kollar på örhängen.

Återigen - i en butik har DU ansvar för DITT barn. Personalen har det INTE. Och om DITT barn river ner en massa halsband vore jag tacksam om DU som FÖRÄLDER antingen säger till mig eller plockar upp. Inte bara lämnar allt och går ut. Bara som ett litet tips.

Som sagt...

Butiken där jag jobbar ska slå igen. Det har vi vetat ett tag, så att jag skulle bli uppsagd kom inte som någon chock, men det var fan inte kul bara för det. I och med att butiken ska slå igen har vi haft utförsäljning i något mer än en månad. 50% på hela sortimentet. Ja - hela sortimentet. Allt. Rubbet. Så jävla trött på att svara på den frågan nu.

Butiken jag jobbar i har aldrig haft öppet köp, och bytesrätten har varit i 7 dagar utom på örhängen och hårgrejer. Av uppenbara hygieniska skäl. Nu när vi har utförsäljning har butiken inte heller bytesrätt. Vi vill ju BLI AV MED lagret, liksom.

Därför blir man liiiite förvånad när det i varje fall kommer in en människa och vill byta ett par örhängen "som jag köpte för några veckor sedan" därför att "hon ville ha större och det visste inte jag". Utan kvitto. Förvisso i en av våra påsar och uppkartade, men... Vi har ingen bytesrätt under utförsäljningen. Och har aldrig haft på örhängen. Så jag svarar nej. Varpå människan tycker jag ska göra ett undantag för "de har aldrig varit av kartan, jag LOVAR att vi inte provat dem".

Så bra då. Men nej. För VI HAR INTE BYTESRÄTT JUST NU OCH SÄRSKILT INTE PÅ ÖRHÄNGEN. Fast jag sade det snällt, och beklagande. "Nu har ju inte vi bytesrätt alls just nu, och på örhängen har vi aldrig haft det, så jag måste tyvärr säga nej". Den människan ser jag nog aldrig mer inne i butiken. Skiter jag i.

För tänk dig själv - vill du köpa ett par örhängen som någon annan har haft i sina öron innan dig? Någon annan som kanske var sjuk den dagen hon/han provade dem? Någon annan som kanske hade en infektion i hålet i örat, provade örhängena, kartade tillbaka dem och böt dem i butiken? Svarar du JA - självklart vill jag det! Så undrar jag: vill du även köpa en kam som någon annan kammat sig med? En hemmatestad och återlämnad dildo? Ett par trosor som visst inte passade riktigt när jag provade dem ordentligt- samma kväll som jag blev magsjuk?

Nej, vissa saker ska det inte vara bytesrätt på. Av hygieniska skäl. Kunden har inte alltid rätt. Sorry.

Och hur var din helg då?

Min har varit lite halvtrist för nu är jag uppsagd.

Butiken ska slå igen.

Ajöss och tack för slipsen.

Det är jobbigt att zappa

Zzzzzzzzzzzzz...................

Slutet på min mysiga dag

Lilla A kommer hem från skolan som en räddande ängel. Helt plötsligt blir livet kul för lilla E. Någon att leka med! Och för att göra saken ÄNNU bättre så kommer stora J med kompisen T ungefär samtidigt.

Utlovat mellis serveras. Te eller varm choklad och kladdkaka. De små äter fort och är sedan ute innan man hinner säga raketbränsle. Jag och de stora flickorna sitter kvar och snackar goja en stund. Sedan försvinner de ner i stora J:s nyrenoverade rum.

Jag sorterar tvätt och sätter igång en maskin. Slösurfar lite. Hänger tvätt och sätter igång en ny maskin. Älskade maken kommer hem. Vi åker och veckohandlar. Kommer hem. De små blir kvar ute, älskade maken och jag lagar mat. Och här vill jag dela med mig av ett knep.

Det kan ju ibland vara svårt att få de mindre barnen att äta fisk. Det är "äckligt" av någon konstig anledning. Trots detta envisas jag med att servera havets läckerheter. Och här har jag hittat något som funkar! Fiskburgare! Alltså, man steker en fiskpanett och serverar den med vanliga hamburgertillbehör. De äter baske mig dubbla portioner! WOW! Som ett litet tips.

Måltiden avslutas med glass. Med kaffesmak för oss stora och på pinne för de små, och T som snudd på spydde när hon kände kaffesmaken på glassen. Sedan lite mer tvätt, lite mer slösurf, beställa en bok en kompis har skrivit, lite tv för lilla A&E.

Och nu har de gått och lagt sig. Lugnet lägrar sig i det Datska hemmet. Snart börjar "Grey's anatomy" och jag har en påse chips i skafferiet. Life is good!

Min mysiga dag - so far.

Det snöade lite grann igår. Och med lite så menar jag att det kom 20 centimeter snö. Eller så. Barnen älskar det och spenderade en stor del av gårdagen ute i denna vita substans som jag är måttligt förtjust i. Men de hade roligt och det är väl huvudsaken kan man tycka.

Idag hade jag ett yogapass inbokat på morgonen. Trippade iväg till bussen klockan tidigt för att hinna, det var ju inte direkt plogat så det var lite svårt att ta sig igenom all snö. Kom fram till min yoga, gjorde ett ryggpass, stod och snackade lite med min lärare/mentor om allt och lite till. Gick till busshållplatsen på stan. Passade på att ta lite fina bilder vid slottet också.

Tog bussen till dess ändhållplats och såg till min glädje att det var plogat nu. Och grusat! Yes! Problemet var att det bara var grusat ca 100 meter, men plogat i hela området. När det blir så där packat och glashalt. Jag halkade omkring som Bambi på hal is. hade tänkt mig att jag skulle gå hem och uppsöka hemliga rummet och sedan direkt gå och hämta lilla E som har kort dag i skolan på onsdagar. Vi talar om en promenad hållplats - hem - skola som är mindre än 1,5 kilometer. På denna promenad halkade jag 13 gånger. 3 av dessa ramlade jag omkull rejält. Sista gången hamnade jag på foten och var ett par sekunder inte säker på om jag skulle kunna komma upp igen.

Tog mig till skolan, plockade upp lilla E och började på darriga ben gå hem. Ville verkligen inte halka mer nu... Lilla E älskar snön och stannade flera gånger för att krypa runt i den. Mamma är inte riktigt lika förtjust samt dessutom rejält hungrig, så jag bad henne skynda sig lite. Nu vet ju jag att hon hittar hem själv så till slut gick jag i förväg så att jag kunde få äta någon gång. (Och jag halkade inte omkull en enda gång! Wow!) Jag hann äta tre rostade mackor och dricka en hel kopp soppa innan hon kom hem. Och nu kan kriget börja.

"Jag vill åka skidor!"

Nu vet jag att skidorna är i garaget. Inte direkt lättillgängliga eftersom snön kom tidigt i år. Dessutom är garaget låst och jag har inte riktigt lust att gå ut i den vita skiten igen. Alltså svarar jag nej. Varvid ungen lägger sig med ansiktet neråt i första bästa snödriva. Efter att ha legat där en stund utan att jag kommer utrusande och gör henne till viljes så bestämmer hon sig för nästa drag. Hon stormar in i hallen och SKRIKER:

"JAG VILL ÅKA SKIDOR!" Jag svarar fortfarande nej. "Men jag kan låsa upp garaget själv!" Nej, det kan hon inte. Låset är trögt och porten är alldeles för tung. Men hon ger sig inte utan börjar leta efter min nyckel i min låda för pryttlar i hallen. Eftersom nyckel ligger i min väska så hittar hon den inte. Lilla E bestämmer sig då för att visa mig hur hennes långfinger ser ut. Upprepade gånger. Inte rätt drag. Då tar hon av sig ryggsäcken och kastar den på mig. Och när jag i varje fall inte går ut och tar fram de där förbannade skidorna, ja varför inte slå mamman också? När man ändå håller på, liksom. Nu blev jag lite arg. Eller mycket.

"Sluta nu. Antingen går du ut och leker något eller så kommer du in, men du ska sluta slåss! Förstått?"

Lilla E bestämmer sig för att gå ut. Och stå på trappan. Och sparka på dörren. Eller trappräcket. Efter ett tag slits dörren upp.

"Fuck you på mamma. Fuck you!" Hon är duktig på engelska, min lilla flicka. Återigen smäller hon igen dörren och börjar plinga på dörrklockan. Massor av gånger. Varvid jag sliter upp dörren:

"Sluta nu! För varje ringning på dörrklockan, för varje spark på dörren och för varje spark på trappräcket kommer jag dra bort en julklapp. Förstått?"

Och det gjorde hon tydligen för hon började skotta trappan istället.

(Just nu ligger hon dock uppe på sitt rum och tjuter för jag berättade för henne att jag höll på och bloggade om henne. Kanske allt straff som behövdes?)

Mera mens!

Just nu går det en reklamfilm på tv från Apoteket. Denna reklam visar en kö i en mataffär. Närmast på tur står curlingpappan med sin skrikiga unge som vill ha godis. Hon springer iväg och han går efter. Bara lämnar sin plats och går. Går ur kön. Kvinnan bakom honom blir lite sur och tar hans plats och börjar plocka upp sina varor på bandet. Pappan återvänder (utan dottern?) och kräver tillbaka sin köplats. Kvinnan säger nej. "Du gick ur kön". Kassörskan och övriga köende tittar lite konstigt på de inblandade. Här kommer rösten från himlen och förklarar: "Hon har mensvärk."

Och här blir jag lite förbannad!

Återigen - han lämnar kön, hon tar hans plats. Okej att hon inte är fru solsken när han kommer och vill ha tillbaka sin plats (och var är ungen?) men VERKLIGEN? Är vi där nu igen? Kan man verkligen bara vara sur som kvinna om man har mensvärk? Vad var det för fel på "hon har tandvärk/huvudvärk/ryggvärk/fotvärk/nackvärk"? Varför är det just när en kvinna har mensvärk hon har mer ont än vad hon behöver och borde gå till apoteket och få hjälp för att hitta en bra värktablett? Jag hade inte reagerat alls om hon hade haft någon annan värk än just mensvärk. För återigen säger vi då att kvinnor beter sig underligt när de har mens. Mens är konstigt, underligt och gör kvinnor onormala. Om det hade varit en man som hade tagit köplatsen hade rösten från himlen då sagt: "Han har pungvärk"?

Jag blir faktiskt så förbannad på den här reklamen att jag har lust att börja handla på något av de andra apoteksbolagen i fortsättningen. Ironiskt nog är det Apoliva som har de bästa och mest prisvärda mensskydden enligt mig. Men arg blir jag. Och nej - jag har inte mens.

Lila bus(s)ar

Idag kom kylan till Örebro. I form av minus tio. På med vinterskor, extra byxor och dunkappa. Tog bussen till jobbet efter att ha lämnat lilla A och lilla E på skolan. Någon tant krånglade lite extra framme hos busschauffören innan hon gick av. Således blev bussen lite sen. Kommer fram till Resecentrum lagom för att se buss 22 mot Marieberg försvinna mot Järntorget. Skit. 20 minuters väntan på nästa buss. (Jag hann i tid till jobbet i varje fall.)

Ska åka hem från jobbet åt motsatt håll. I vanlig ordning gick resan till Resecentrum bra. Bussen anlände till och med 5 minuter innan beräknad tid! Nu har jag två val. Antingen tar jag bussen som ska komma om 12 minuter, men som jag får gå lite extra långt från, eller så tar jag bussen som ska gå om 14 minuter som gör att jag får kortare väg att gå hem från busshållplatsen. Självklart gjorde jag fel val. Tänkte som så att 2 minuter extra att vänta spelar ingen roll. Första bussen kommer in. Jag tvekar - ska jag? Ändå? Men nej. Det är ju bara 2 minuter! Eller hur?

Bussen som skulle ha gått 16:10 från Resecentrum anländer slutligen 16:20. Knökfull. Så mina "bara 2 minuter" blev 12 minuter. Gissa hur mycket hemma jag hade hunnit vara om jag tagit den första bussen. Just det.

De har en fin lila färg, bussarna i Örebro. Håller tidtabellerna gör de dock INTE!

Jag fryser fortfarande, 4 timmar senare.

Ajajajajajajajajaj.....

Asså. Det kan inte vara bra för fötterna att stå/gå på klinkergolv hela dagarna. Mina fötter ber om nåd nu. Tur att det är helg.

Slipskoma

Idag på jobbet har jag fixat med slipsar. Vi har utförsäljning just nu, med 50% på allt i hela butiken (verkligen ALLT så fråga inte dumhuve) så det rasslar iväg en hel del slipsar. Och nya kommer in. Eller nya och nya - ärligt talat är det gammal skit från centrallagret som legat osålt sedan det var poppis med slipsar breda som motorvägsfiler, merparten i någon nyans av blått.

Anyhow... För att få undan alla dessa miljaders med slipsar som vi får skickat till oss varje vecka, så har vi desperat försökt rensa en vägg inne på lagret att hänga upp de nygamla klassiska slipsarna på. Idag har jag med andra ord farit upp och ner på en stege och kollat igenom alla våra motivslipsar och försökt hänga upp så många jag bara kan. Och geezus vad mycket fula motivslipsar det finns!

Slipsar med hundar på. Med grisar som gör mer grisar. Kaniner som gör dito. Pin up-flickor med flaggor. Vinglas. Ölflaskor. Dödskallar. Mopeder. Segelbåtar. Pandor. Schackpjäser. Golfbollar. Fioler. Noaks ark. Dollartecken. Hjärtan. Änglar. Djävulen. Jesus. Fiskar. Bussar. Tåg. Bagels. Smileys. Kortlekar. Zebrarandiga.

Risken finns att jag kommer drömma om slipsar i natt. God natt!

Onsdag

Jag vill inte riktigt åka och jobba i eftermiddag. Vi håller på och fixar i ordning i stora J:s rum och idag är det dags att lägga golv. Sedan ska det möbleras och eftersom hon inte är hemma den här veckan så får jag och älskade maken bestämma!

Roligt.

Och så måste man åka iväg och tjäna pengar.

Får väl se det som att det blir mer nagellack av det...

Larvigt nöjd!

Har så äntligen kommit mig för att lacka på mitt Traderafynd. Känns fint att kunna använda sig av sina två obsessions på samma gång. Nagellack OCH Twilight. Kan det bli bättre? Inte om man är jag just idag i varje fall.

Det finns totalt 12 lack i den här kollektionen från Nox, och det jag har på mig heter Sugar plum. De har märkligt ovampyriska namn i den här kollektionen, men WTF. Huvudsaken är ju att de är snygga. Och att det är ett Cullen-crest på flaskan. Och det är det ju.

Som synes är det Twiligt på riktigt, ingen som bara suttit och klistrat på ett märke på en flaska för att lura fanatiker som mig. Det står Summit på det och hela konkarongen.

Färgen då? Iridescent purple, jo jag tackar jag! Hela spektrumet från mörkt rosa till lila via blått. Det skimrar och skiftar så jag blir alldeles till mig av lyckorus. Jag älskar det!

I morse frågade älskade maken mig om jag ville veta om han beställde övriga 11 till mig i julklapp. Funderar på det. Det kan ju vara bra, med tanke på att jag varit på vippen att beställa därifrån själv. Kan ju bli lite tokigt om jag sitter med dubbla lack. Eller jättetrevligt.