Jag tänker ta två exempel på hur föräldrar behandlar sina barn inne i min butik och vilken roll jag får spela i deras barnuppfostran. Båda hämtade från den gångna helgen och självupplevda av lilla mig.
Exempel 1: Liten kille tycker det är lagom intressant när mamma och storasyster tittar efter slips till pappa. Han går runt lite, petar på en grej här, en grej där. Vill gå ut. Hamnar så småningom ganska nära mig där jag står bakom disken och viker slipsar eller nåt. Storasyster säger då till mig: "Kan inte du skälla på honom?" Jag sa "voff".
Exempel 2: Mamma och moster med liten tjej. Liten tjej tycker halsbanden är fina och petar lite på dem. Mamman: "Du får inte röra! Ser du tjejen i kassan? Då säger hon 'ajaj'!" Tar liten flicka i handen och går ut.
Och jag bara undrar lite stillsamt - sedan när är det mitt ansvar att uppfostra totala främlingars barn? Varför ska jag behöva acceptera att ni hotar med mig? Att JAG ska skälla eller bli arg?Allvarligt talat så bryr jag mig inte så värst mycket om vad barnen inne i min butik gör, så till vida de inte raserar eller förstör med flit. Och det är faktiskt du som förälder som har ansvar för ditt barn inne i butiken - inte jag. Jag har ett jobb ett sköta, och det är inte att ta hand om ditt barn medan du tittar på en vara. Sorry. Mitt jobb är att hålla snyggt i butiken, ta hand om mina kunder, hjälpa till att plocka fram varor, ta betalt. Ditt jobb är att se till att ditt barn inte river butiken medan du kollar på örhängen.
Återigen - i en butik har DU ansvar för DITT barn. Personalen har det INTE. Och om DITT barn river ner en massa halsband vore jag tacksam om DU som FÖRÄLDER antingen säger till mig eller plockar upp. Inte bara lämnar allt och går ut. Bara som ett litet tips.
