onsdag 10 november 2010

Min mysiga dag - so far.

Det snöade lite grann igår. Och med lite så menar jag att det kom 20 centimeter snö. Eller så. Barnen älskar det och spenderade en stor del av gårdagen ute i denna vita substans som jag är måttligt förtjust i. Men de hade roligt och det är väl huvudsaken kan man tycka.

Idag hade jag ett yogapass inbokat på morgonen. Trippade iväg till bussen klockan tidigt för att hinna, det var ju inte direkt plogat så det var lite svårt att ta sig igenom all snö. Kom fram till min yoga, gjorde ett ryggpass, stod och snackade lite med min lärare/mentor om allt och lite till. Gick till busshållplatsen på stan. Passade på att ta lite fina bilder vid slottet också.

Tog bussen till dess ändhållplats och såg till min glädje att det var plogat nu. Och grusat! Yes! Problemet var att det bara var grusat ca 100 meter, men plogat i hela området. När det blir så där packat och glashalt. Jag halkade omkring som Bambi på hal is. hade tänkt mig att jag skulle gå hem och uppsöka hemliga rummet och sedan direkt gå och hämta lilla E som har kort dag i skolan på onsdagar. Vi talar om en promenad hållplats - hem - skola som är mindre än 1,5 kilometer. På denna promenad halkade jag 13 gånger. 3 av dessa ramlade jag omkull rejält. Sista gången hamnade jag på foten och var ett par sekunder inte säker på om jag skulle kunna komma upp igen.

Tog mig till skolan, plockade upp lilla E och började på darriga ben gå hem. Ville verkligen inte halka mer nu... Lilla E älskar snön och stannade flera gånger för att krypa runt i den. Mamma är inte riktigt lika förtjust samt dessutom rejält hungrig, så jag bad henne skynda sig lite. Nu vet ju jag att hon hittar hem själv så till slut gick jag i förväg så att jag kunde få äta någon gång. (Och jag halkade inte omkull en enda gång! Wow!) Jag hann äta tre rostade mackor och dricka en hel kopp soppa innan hon kom hem. Och nu kan kriget börja.

"Jag vill åka skidor!"
Nu vet jag att skidorna är i garaget. Inte direkt lättillgängliga eftersom snön kom tidigt i år. Dessutom är garaget låst och jag har inte riktigt lust att gå ut i den vita skiten igen. Alltså svarar jag nej. Varvid ungen lägger sig med ansiktet neråt i första bästa snödriva. Efter att ha legat där en stund utan att jag kommer utrusande och gör henne till viljes så bestämmer hon sig för nästa drag. Hon stormar in i hallen och SKRIKER:
"JAG VILL ÅKA SKIDOR!" Jag svarar fortfarande nej. "Men jag kan låsa upp garaget själv!" Nej, det kan hon inte. Låset är trögt och porten är alldeles för tung. Men hon ger sig inte utan börjar leta efter min nyckel i min låda för pryttlar i hallen. Eftersom nyckel ligger i min väska så hittar hon den inte. Lilla E bestämmer sig då för att visa mig hur hennes långfinger ser ut. Upprepade gånger. Inte rätt drag. Då tar hon av sig ryggsäcken och kastar den på mig. Och när jag i varje fall inte går ut och tar fram de där förbannade skidorna, ja varför inte slå mamman också? När man ändå håller på, liksom. Nu blev jag lite arg. Eller mycket.
"Sluta nu. Antingen går du ut och leker något eller så kommer du in, men du ska sluta slåss! Förstått?"

Lilla E bestämmer sig för att gå ut. Och stå på trappan. Och sparka på dörren. Eller trappräcket. Efter ett tag slits dörren upp.
"Fuck you på mamma. Fuck you!" Hon är duktig på engelska, min lilla flicka. Återigen smäller hon igen dörren och börjar plinga på dörrklockan. Massor av gånger. Varvid jag sliter upp dörren:
"Sluta nu! För varje ringning på dörrklockan, för varje spark på dörren och för varje spark på trappräcket kommer jag dra bort en julklapp. Förstått?"

Och det gjorde hon tydligen för hon började skotta trappan istället.

(Just nu ligger hon dock uppe på sitt rum och tjuter för jag berättade för henne att jag höll på och bloggade om henne. Kanske allt straff som behövdes?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.