Originaltiteln på den här är "Rise of the Guardians" så jag tycker väl att "De fem legenderna" är en ganska kass översättning. Men det är ju jag det. Förutom det så är det här en film jag verkligen vill se. Premiär idag.
När den onde anden Pitch (Boogeyman?) försöker ta över världen, är det upp till de odödliga väktarna att tillsammans bevara hopp, tro och fantasi hos alla väldens barn.
Med röster av Chris Pine (Jack Frost), Alec Baldwin (North), Jude Law (Pitch), Isla Ficher (Tooth) och Hugh Jackman (Bunny). Tror jag ska gå på bio med mina barn ganska så jättesnart.
För fjorton år sedan frågade jag chans på älskade maken. Och han svarade ja. Sex dagar senare friade jag till honom och han svarade ja igen. Med tanke på att jag fortfarande är jättesuperkär i honom så kan man ju säga att det gick ganska så bra. Sådär så att man får tio rosa rosor av honom. Och nu ska vi dricka prosecco. Skål!
Tusen gånger har jag skrivit på det här lilla hörnet av internet nu. Tusen... Det är ganska mycket det. Grattis lilla bloggen!
Och häromdagen väckte jag er nyfikenhet med att antyda att det var en förändring på gång i mitt liv, och det är det. En liten en. Jag ska alltså inte skaffa fler barn (färdig), skilja mig (hemska tanke) eller flytta (trivs).
Vad jag däremot har gjort är att jag har bestämt mig för att jag inte ska gå utbildningen till teaterpedagog. Den var inte för mig. Så i fredags hade jag min sista dag där och ska från och med i morgon gå inriktningen mot teater. Skådespela alltså. Och på fredag ska jag spela upp en egenskriven monolog. Wish me luck.
Jo, jag älskar musikaler. Jag älskar alldeles särskilt de där klassiska musikalerna med snygga dansnummer. Alltså älskar jag "Singin' in the rain". Trots en del lite småtråkiga partier när ett eller annat sång/dansnummer blir lite väl långt. Är det en klassiker så är det.
Filmen utspelar sig i det riktigt klassiska Hollywood precis när talfilmen gör sitt intåg. Stumfilmens stjärnor måste helt plötsligt tala för att behålla sina karriärer och för vissa kan det kanske bli lite svårt, som för Lina Lamont. Hennes filmpartner Don Lockwood har förälskat sig i den kämpande skådespelerskan och sångerskan Kathy Selden och med hans hjälp kan hon kanske få en lysande karriär. Om inte Lina sätter käppar i hjulet...
Det kan vara så att november är den tråkigaste månaden på hela året. Det är grått och trist och mulet och det blir bara mörkare och mörkare hela tiden. Jag tänker sätta upp adventsbelysningen i helgen som ett tafatt försök att jaga ut lite skuggor ur hörnen.
Lika mycket som jag älskar den färgsprakande delen av hösten, lika illa tycker jag om den här grå perioden mellan att löven fallit och snön kommer. Och jag gillar inte snö ett endaste dugg, men det är ju verkligen så att ett snötäcke gör världen lite ljusare.
När november dessutom bjuder på den ena dåliga nyheten efter den andra så tappar man lätt sugen. Särskilt om man har gått och funderat på en sak i ett par månader, en sådan där sak som liksom gnager lite på hjärtat.
Igår tog jag tjuren vid hornen och genomförde en förändring. Ska bara ha det att bli 100% klart så delar jag snart med mig om vad jag har gjort. För ni blev väl nyfikna nu? Det var nämligen meningen...
När man tycker att vissa saker i ens tillvaro känns lite grå så kan man ju alltid leta upp favoritklipp på YouTube att titta på om och om igen. Som när Blaine och Kurt blir ihop...
Och det där paret har de splittat på nu. Jag menar - vad fan! Gör om gör rätt. Klaine 4ever!
Ja vaddå, jag är 41. Vad har det med saken att göra?
Godmorgon twihards och vanliga dödliga. Idag har den här filmen premiär i USA, vissa andra har ju redan sett den. *host host harkel harkel*
Avslutande delen av Twilight saga är här med buller och bång i form av "Breaking dawn part 2". Fantastiskt dåligt skådespeleri från Kirsten Stewart i vanlig ordning, fastän att hon hittade mer än två ansiktsuttryck den här gången. Det är tur för henne att övriga ensemblen kan bära henne.
Det pratas om ett överraskande slut också och det är det ju. Milt sagt.
Bella är äntligen vampyr och tillsammans med Edward och dottern Reneesme upptäcker hon sina nya krafter och lever familjeliv. Lyckan hotas dock när familjen blir falskt angivna och Volturi bestämmer sig för att ställa familjen till svars. Cullens samlar vänner från olika hörn av världen för att bevittna vad som händer och för att om så krävs strida på deras sida för att rädda deras dotter.
Det kan vara så att det här är världens gulligaste katt. Fastän att han ligger klistrad som ett plåster på mig när jag sitter i soffan. Närhet är helt klart hans pryl. Mattes lilla hårboll. Nu till Dagens!
Outfit: Beiga byxor, korallorange t-shirt, svart tröja. Allt från H&M. Har jag bara kläder därifrån? Smink: Nä. Nagellack: Morgondagens bloggämne, så jag hemlighåller det. Doft: Jag själv. Och lite gurkdeo. Väder: November i en liten låda - regn. Klocka: Jaques Lemans F1-krono. Fika: Te och en rad av Marabous helnöt. Middag: Lasagne. Som älskade maken lagat. Extra gott när man slipper stå vid spisen själv. Pryl: Husnyckel. Nu äntligen återfunnen i gummilisten på tvättmaskinen. Det fanns visst ett ställe vi inte hade letat på än. Sysselsättning: Leta efter den förlupna husnyckeln och försöka hålla mig vaken när jag läser cirkelbok. Kvällsdryck: Ett glas rött är alltid gott till lasagne. Barnabråk: Japp. Så pass att jag ställde in dagens sociala evenemang. Sorry Perny. Kvällsnöje: Teve. Gissar jag.
Fredagsfilmen den här veckan är en film som jag milt uttryckt är jättenyfiken på. I USA har den premiär senare den här månaden, men vi i Europa får vänta till mars eller så innan vi får chans att se den. Jag vet inte mycket om den, men hallå - det är en metafilm om Hitchcock! Vad kan gå fel? Särskilt med storheter som Anthony Hopkins och Helen Mirren i huvudrollerna? Ingenting kan gå fel tror jag.
Filmen "Hitchcock" utspelar sig under inspelningarna av filmen "Psycho" och beskrivs som en kärlekshistoria mellan en av förra seklets största filmskapare och hans hustru. Den är baserad på boken "Alfred Hitchcock and the making of 'Psycho'" av Stephen Rebello.
Jag har blockat mitt tidigare inlägg från kommentarer.
Jag funderade länge på om jag skulle skriva inlägget eller inte, men eftersom jag gillar böckerna så gjorde jag det. Jag hade på känn att jag kanske skulle få hit lite besökare som inte hade hittat hit om jag inte skrivit ett inlägg med innehåll som lockar de nedre regionerna.
Jag fick en kommentar som jag raderade. Inte för att den egentligen var otrevlig, men för att innehållet i den var av sådan karaktär att jag inte ville ha den på min blogg. Samt att den var anonym. Jag betackar mig från anonymitet.
Från och med idag kommer alla anonyma kommentarer raderas direkt.
Har ni inte konto så använd alias.
Jag kunde inte hålla mig. Jag var "tvungen" att ta reda på vad det egentligen var för bok alla snackade om. Något porrigt sades det, och som ursprungligen varit fan fiction till Twilight. Hmm... Klickade hem hela boxen från AdLibris och två veckor senare har jag alltså läst ut dem. Och gillat dem lite oväntat mycket. Trots allt kinky fuckery dom faktiskt blir lite tjatigt efter ett tag. Jag talar alltså om trilogin som börjar med "Fifty shades of Grey". Skriven av EL James.
When literature student Anastasia Steele interviews successful entrepreneur Christian Grey, she finds him very attractive and deeply intimidating. Convinced that their meeting went badly, she tries to put him out of her mind - until he turns up at the store where she works part-time, and invites her out.
Unwordly and innocent, Ana is shocked to find she wants this man. And when he warns her to keep her distance, it only makes her want him more.
But Grey is tormented by inner demons, and consumed by the need to control. As they embark on a passionate love affair, Ana discovers more about her own desires, as well as the dark secrets Grey keeps hidden away from public view...
Alltså - det är ju inte så där jättebra skrivet kanske. Banalt ibland, särskilt när Anastasia refererar till sin inner goddess eller subconsious, den ena som ofta dansar lite utmanande och den andra som skakar ogillande på huvudet. Hade kunnat vara en rolig grej om den hade förekommit lite mer sällan så att den inte blev löjlig. Nu är den löjlig.
Det hade även hjälpt om det inte hade varit fullt så många sexscener. Jo faktiskt - jag tycker det. För de som är är samma sak om och om igen, tema med små variationer. Jag hade hellre sett tre eller fyra riktigt ångande heta scener i varje bok istället för 10 eller fler. Gör de inget annat? Och faktum är att man inte riktigt förstår hur de hinner äta, sova, jobba och råka ut för allt som händer i böckerna samtidigt som de har allt det där sexet, särskilt med tanke på att böckerna utspelar sig mellan maj och september 2011, alltså 5 månader. Känns osannolikt med tanke på allt som händer och allt som vår hjältinna (och vår hjälte) upplever. Just den där korta tiden stör jag mig allra mest på faktiskt. I'm just not buying it.
Men - jag gillar det alltså. Jag går här och funderar på den här lilla berättelsen. Om man skalar bort inre gudinnor och repetitiva sexscener så finns det faktiskt en berättelse där bakom som är ganska fin. Om en skadad själ och hans räddning. Ett monster och kvinnan som ändå har kraft och mod att älska honom. Pojke möter flicka. Och framför allt, det underliggande temat om att vår barndom präglar den vi blir/är som vuxna.
Har man svårt för alltför deskriptiva sexbilder ska man kanske hoppa över den här trilogin, även om vissa element är lite barnsligt beskrivna (he kisses me - there). Annars kan jag rekommendera dem.
Undrar du över titeln på det här inlägget? "Hanky panky" är en låt med Madonna. Om att få en good spanking. Tänkte osökt på den...
...har man tydligen när man varit gifta i 12½ år. Antar att det beror på att det är halvvägs till 25.
Så idag firar jag och älskade maken vår kopparbröllopsdag. Han är på tjänsteresa.
Här sitter jag på en ledig måndag och eftersvettas lite fint efter ett löppass jag inte hade tänkt springa från början. 2,5 grader ute och precis när jag kom hem igen så började det dugga. Och ja - det är kallt och eländigt och jobbigt men ack så gott när det är gjort.
Sedan jag uppdaterade er senast har jag bara lyckats klämma in 5 ynkliga löppass. Känns tråkigt att det inte blivit fler. Kan inte riktig komma på varför heller. Jag har varit lite småkrasslig men inte så pass. Väl? Som tröst till mig själv har jag dock varit duktig på att gå ut och gå. Vi gör det ganska ofta i skolan och det är kanske lite gnäll på oss innan vi gör det men när vi väl är iväg så jädrar går vi. Blir svettig av det också kan jag lova.
Jag har i varje fall gett mig själv mina belöningar, den för hela varvet i lilla spåret 5 gånger och den för 21 pass. Jag har nu nya löptights och ny löparjacka, båda anpassade för lite kallare väder. Att jackan är röd(ish) är bara ett plus i kanten.
Jag har alltmer börjat överge skogsslingan och löper på asfalt. Dels för att när jag springer med älskade maken efter skola/jobb är det mörkt så här års och skogsslingan har ingen belysning, (Kanske borde fixa det istället för att såga ner skogen och bygga en fotbollshall? Va? Örebro kommun?) dels för att det är så bannat lerigt därinne att det är risk både för att halka omkull och för att leran stänker långt upp på knäna. Eftersom det gör ont som fasiken i mina benhinnor av att löpa på asfalt (känner igen skiten från när jag började springa) så sprang jag i skogen idag i varje fall, för att vila underbenen lite. Annars är det massage, stretch och tåhävningar för hela slanten här. På det bara - det går över när benen vant sig. Om en vecka eller två. Mitt motto just nu är: This too shall pass.
På fantastiska FB-sidan "Titta vi springer" haglar just nu tipsen in om hur vi ska tackla vintersäsongen. Allt från pannlampor och broddar till bra övningar för övriga kroppen, löpband, kläder och skor. Har man en fråga får man tips och råd på störtobärten om man frågar. Älskar den pepp vi ger till varandra. Det är verkligen en positiv och stödjande grupp.
Har upptäckt en annan fantastiskhet som kommit med löpningen. Det kanske är för tidigt att ropa hej, och det hade kanske hänt ändå, men eftersom det har hänt efter att jag börjat springa så ser jag ett samband. Min mens har blivit mycket bättre. Förra gången var hela skiten över på 5 dagar (hoppas hoppas hoppas det inte var en engångsföreteelse). Efter att i flera år dragits med besvär med utdragna blödningar så är det en befrielse att inte behöva vara i ständig beredskap i två veckor. Det jag har behandlat med minipiller och akupunktur verkar alltså ha läkt ut med några månaders löpträning. Kan det vara så? Kan det vara så bra? Jag hoppas det.
Men nog snackat för den här gången. Nu tänker jag skutta in i duschen. Har jag gjort mig förtjänt av.
Outfit: Vinröda leggins, svart linne, båda från H&M. Och bara det. Hela dagen. För det är söndag. Smink: Nej. För det är söndag. Nagellack: Började dagen med Mojito från Ciaté, men nu är det Orient express från IsaDora. Doft: Min egen. Har duschat så jag luktar inte bakfylla och svett i varje fall. Det hade jag kunnat göra... Väder: Utomhus. Där jag inte varit idag. Klocka: Inte ens i en sekund. Fika: Kaffe med massor av mjölk. Och så lite godis. Middag: Porchetta, sallad och frittar. Ny söndagsfavorit. Slow food at it's finest. Pryl: Borste till mitt übertrassliga hår. Sysselsättning: Försökt få bort gammal hårfärg med Colour B4. Gick väl sådär kan man säga. Känns som att jag bara slitit extra mycket på mitt stackars hår och blivit 150 kronor fattigare. Fast kanske att utväxten inte ser lika skarp ut. Kvällsdrink: Tror inte det. I så fall vatten. Barnabråk: Hinns ju med. Skällde precis ut dem för att de bråkat med katterna. Igen. Skönt att höstlovet är slut nu. Kvällsnöje: Vore ju käckt om vi hann titta på någon av våra nya filmer, men jag blir inte ledsen om det blir Doctor Who.
Som sagt var så hade jag redan en omgång till med tre tomma som låg och väntade. Here goes.
Rexona deo stick. Har övergett roll ons till fördel för deo stift. Kliar intte fullt så mycket under armarna har jag märkt... Sedan att jag kankse inte var jättefötjust i doften på den här är en annan femma. Det gjorde sitt jobb i varje fall. Plaståtervinning
Betyg 3/5
Precision mascara från IsaDora har nått sitt bäst före datum. Hinner man någonsin göra slut på en mascara om man inte sminkar sig tonvis varenda dag? För ni vet väl att man inte ska använda en mascara mer än 2-3 månader? För att det kan hamna bakterier i den och det vill man inte ha i ögat.
Jag har gillat den här mascaran och kan absolut tänka mig att köpa den igen, men borsten är jag inte jätteförtjust i. Det är en sådan där borste med små plastpiggar och jag är jätteduktig på att blinka in sådana i ögonen. Har jag märkt. Och det gör ont. Plaståtervinning/brännbart
Betyg 4/5
Längst inne i mitt badrumsskåp hittade jag en tom tub av Lancômes Flash bronzer. Den är mest använd på benen där den skimrar lite tjusigt så man ser var man har applicerat den. Ger okej med färg som kanske är lite för mycket åt ompa loompa-hållet för en blekfis som mig. En brun-utan-sol alltså. Plaståtervinning
Betyg 3/5
Dagens film blir en som gjorde starkt intryck på mig när den kom 1996. Och inte bara på mig för det här blev den stora genombrottsfilmen för Ewan McGregor, Johnny Lee Miller, Robert Carlyle och regissören Danny Boyle. Jag talar så klart om "Trainspotting". Som man inte blir sugen på heroin av.
Filmen utspelar sig i Edinburgh och kretsar kring Renton och hans kamp för att bli drogfri. Ingen vacker kamp direkt. Heroinet är det viktigaste i hans liv och det påverkar alla hans relationer, med familj och vänner.
Eftersom den här filmen är ganska så vida berömd redan så säger jag inte mer än så. Har du inte sett den så är mitt tips att göra det.
Även ganska så känd för sitt soundtrack. Kanske råkar vara så att det står i min cd-hylla.
Den här trean har legat så länge i bildarkivet att nästa tre redan ligger och väntar. Det får bli en annan dag så. Idag visar jag upp det här som jag gjort slut på.
Jaha. Så gjorde jag slut på nattkrämen från Cliniderm Age correct också. Bye bye den serien. Har redan bloggat den och då fick den
Betyg 3/5
Plaståtervinning
Bästa nageloljan? Jag tycker det. Scratch Nail food är superbra, doftar gott och jag gillar pipetten som gör den lättdoserd. Tyvärr var den slut när jag skulle ersätta den så just nu använder jag en annan.
Betyg 5/5
Glasåtervinning
I en av mina Glossybox fick jag den här tandkrämen från Brilliant smile. Whitening så klart, vad annars när den kommer från Brilliant smile? Smakar som att gå till tandläkaren ungefär.
Levererades i en jättefånig ytterkartong som jag redan lagt i pappersåtervinningen. Den här blir sorterad i plaståtervinningen.
Betyget är egentligen 4/5 men den där superlöjliga ytterkartongen drar ner betyget till 1/5. Förbannat resursslöseri!