Septemberfavoriter

Det har varit en del jobbigt den här månaden. Har haft ganska många gråa dagar vilket jag ser som en set back eftersom jag trodde det var på rätt väg. Så jag behöver verkligen återupptäcka mina ljuspunkter den här månaden.

Födelsedagsbarn: Min kära vän I.
Kläder: Jamen hoppsan hejsan vad jag gillar min prickiga klänning, även om den är aningen tajt över revbenen.
Nagellack: Det var kanske inte så oväntat att jag skulle älska Baker street från Nails inc när jag äntligen tog mod till mig och provade den. Och så skapade jag en egen kollektion lack med Adam Lambert-inspiration som jag faktiskt gillar en hel del.

 

Festlighet: Det var ju festligt värre på helgens bröllop, det var det.
Frisyr: Jag har färgat håret och inte fått en allergisk reaktion. Jag upprepar - ingen allergisk reaktion. Förutom det tycker jag att jag ser hopplös ut i håret och funderar på att klippa mig lite annorlunda. Vi får se. Det får ju inte bli för kort så jag ligger och gråter över mina förlorade lockar. Igen.
Tv-program: Jamen vad tror ni? Med tanke på att "Glee" hade säsongspremiär i torsdags så... "GLEE". Jag har redan sett avsnittet två gånger och vissa valda delar fler gånger än vad som kan anses vara hälsosamt. My god!

Pussgurka: For ever and ever - älskade maken. Och de där två gossarna här uppe. Finally!
Extra speciell rolighet: Har ju hunnit med en absintträff med likasinnade kamrater också. Och fy 17 vad trevligt det var! Jag var nog fortfarande full när jag gick upp morgonen därpå - för att åka och jobba. Fail!

Igår var jag på bröllop-Dagens

Så nej, inte dagens Dagens. Idag är jag bakis.

Outfit: Svart kavaj med leopardfläckigt foder från H&M, prickig klänning från Modcloth, röda strumpbyxor från Lindex, svart miniväska från H&M, svarta mockaskor från mamma, vintage på riktigt.
Smink: Foundation från Max Factor, blusher och ögonbrynspenna från H&M, ljusgrå och vit ögonskugga från Sleek (Ultra mattes V1-paletten), svart eyeliner IsaDora, rött läppstift H&M.
Nagellack: Risqué encounter från Orly.
Frisyr: Inbakad snurrning och någon sorts fiskbensfläta i nacken.
Doft: Lily of the valley & musk från H&M.
Klocka: C'est chic från D&G, strassprydd liten snygging.
Smycke: Röda örhängen i form av dahlior från Modcloth, armbanden, ring med "spjut" från H&M.
Fika: Kaffe och wienerbrödsbulle.
Middag: OM! Massor av förrätter bestående av röror, bröd, kallskuret, friterat, ostar, sallader - you name it. Jag åt allt utom råbiffen becuase of eeew. Varmrätt oxfilé med grönpepparsås och ugnsbakad potatis. Så mätt...
Pryl: Resväska.
Sysselsättning: Rest till Uppsala och vinkat av Stora J som ska plugga där 8 veckor, for ner till Täby centrum och gluttade lite samt åt lunch, reste vidare till Stockholm och bröllop då älskade makens kusin gifte sig igår kväll. Så grattis liksom!
Låt: Säger "Fever" med Adam Lambert eftersom jag bilsätesdansade till den på hemvägen.
Kvällsnöje: Bröllopet var på kvällen. Så - ja.
Att tillägga: Omvälvande helg, minst sagt.

Veckans vego - pizza

Veckans vego - för vissa dagar orkar man inte vara sådär jädra duktig och laga maten från grunden utan tar genvägar.

Och för att förtydliga - när jag skriver vegetariskt så menar jag nästan alltid lakto-ovo-vegetariskt. Orka skriva ut hela den harangen varenda gång liksom, nä.

Vad jag äter idag vet jag dock inte, för jag är på bröllop. Betvivlar dock att det är pizza från frysdisken på ICA.

FredagsFilmen: Victor/Victoria

Jag har huvudet så fullt med "Glee" just nu att det är synd om mig. Blir liksom lite svårt att bestämma en FredagsFilm när allt man tänker på är Klaine.

Men så kom jag på det! "Victor/Victoria" så klart! En musikal som jag tycker om och med Glee-anknytning eftersom Kurt (my precious) sjunger ett av numren från den här filmen i säsong två, nämligen "Le jazz hot".

Filmen kom 1982 i regi av Blake Edwards och är baserad på en tysk film från 1933 som heter "Viktor und Viktoria". I de stora rollerna ser vi Julie Andrews som Victoria/Viktor, Robert Preston som Toddy och James Garner som King Marchand.

Victoria Grant är en skolad sopran som inte lyckas få jobb i 30-talets Paris. Hon lär känna Toddy och tillsammans knäcker de idén att Victoria ska låtsas vara en man som uppträder som kvinna på scen. Hennes alter ego blir greven Victor Grazinski, Toddys före detta älskare som blivit arvlös då hans familj upptäckt hans homosexualitet. Allt går enligt planerna och Victor/Victoria blir den nya sensationen, men det blir lite mer komplicerat med kärlekslivet.

"Le jazz hot" som Julie Andrews sjunger den i filmen...

...och som min älskling Chris Colfer (Kurt) sjunger den. Jag är faktiskt på riktigt mer imponerad av Chris prestation, och det beror inte enbart på "Glee" utan på att jag är gravt imponerad av gossens röstomfång. Jisses.

Is it September 26 yet?-Dagens

Outfit: Allt  i klädväg från H&M idag: spräckliga byxor, vitt linne från damavdelningen, senapsgul skjorta från herravdelningen (behöver strykas). Temugg från en keramiker i Nora, kökshanduk med katter från Ekelund, present från pappa.
Smink: Ögonbrynspenna från H&M, svart eyeliner från IsaDora, svart mascara från Max Factor,  knallrosa läppstiftet Pink fool, från H&M.
Nagellack: Jacob's protection från Essence' Breaking dawn pt.2-kollektion.
Frisyr: Färgade det igår så nu håller vi tummarna för utebliven allergisk reaktion. Annars har jag bara borstat det idag, och haft i en gnutta Maroccanoil.
Doft: Maroccanoil.
Klocka: Väckarklockan ringde som vanligt 6:25 i morse, men ingen på armen.
Smycke: Bara kärleksringarna. Tar sällan av mig dem.
Fika: Te och chokladmuffins. Gillar att Lilla E har blivit intresserad av att baka. Inte 100% bra för midjemåttet, men... *rycker på axlarna*
Middag: Spagetti och köttfärssås. Ska riva över obscena mängder parmesan också.
Pryl: Strykjärn.
Sysselsättning: Lite skola, lite "Supernatural", lite fan fic, lite bara stirra in i en vägg.
Låt: "The boy who blocked his own shot" av Brand new.
Kvällsnöje: Dunno...
Att tillägga: Älskade maken: "Om du bodde i USA skulle du kunna se "Glee" ikväll".
Jag (efter att ha stirrat på honom en stund): "YOU'RE NOT HELPING!"

...my God! Tur för honom att jag älskar honom.

Inte för att jag räknar...

...men jag räknar. På fredag morgon räknar jag med att kunna se första avsnittet av femte säsongen av tv-serien som totalt styr mitt liv. Om jag längtar? Eh... ja.

Har dessutom börjar gleeka säsong 4 med Lilla E och kanske eventuellt möjligtvis utan någon som helst tvekan har jag precis köpt cdn med Glee sings the Beatles. Så. Ja. Det är Glee för hela slanten här i det Datska hushållet. Älskade makens öron ramlar nog snart av på grund av allt mitt tjat. Sorry I'm not sorry.

Sometimes I smile-Dagens

Outfit: Grå tröja från H&M herr, svarta byxor från H&M och förkläde ärvt efter min farmor.
Smink: BB creme från Garnier, ögonbrynspenna och blusher från H&M, sandbeige ögonskugga från Maybelline, svart mascara från L'Oreal. Jag har stundtals haft rött läppstift också, men inte på bilden.
Nagellack: Fiercly Fiona från OPI.
Frisyr: Mellan tvättar så uppsatt i tofs fick det bli idag.
Doft: Har spenderat sommaren med att sniffa på en parfym på H&M som doftar som barndomsminnen (de bra) så i helgen slog jag till. Den är limited edition i en grön rund flaska med det inte direkt smidiga namnet Lily of the valley & musk.
Klocka: Union flag-Lambretta.
Smycke: Armbanden och små fyrkantiga cubic zirconia i öronen.
Fika: Te. Toblerone. Inte samtidigt.
Middag: Siciliansk fisk med pasta. Det jag står och lagar på bilden.
Pryl: Union flag-pläden. Har varit bra frusen idag.
Sysselsättning: Inte det jag borde, om en sägert. Om man bortser från utvecklingssamtalet för Lilla E jag var på i morse.
Låt: Because of reasons har jag lyssnar galet mycket på diverse låtar från Glee de senaste dagarna. Och en låt som har en liten speciell plats i mitt hjärta just nu är "Le jazz hot" som Chris Colfer (Kurt) sjunger i ett tidigt avsnitt i säsong två. Och om man undrar varför jag beundrar den här unge mannen så mycket som jag gör så kan man hasta fram till de sista 25 sekunderna av den här musikalmelodin och förundras av hans röstomfång. Jag ler varje gång jag hör det. Jisses kan den gossen sjunga!
Och bara för att ni är sådana gullungar länkar jag er till Glees version av Madonnas "4 minutes" också. Sjungs av Chris Colfer (Kurt) och Amber Riley (Mercedes).
Kvällsnöje: Läser en fic jag verkligen gillar så...
Att tillägga: Dagen börjar "bra" när man sätter i örhänget snett så det börjar blöda. Tur att det kom lite tröst i brevlådan i form av säsong 4 av "Glee". Och på torsdag är det dags igen. Inte för att jag räknar ner eller så, men... Iiiiiiiiiiiii!

PS: Jag har redigerat om mina Spotify-listor. De är numera indelade i två, en som är lite mer arkiverad och heter "I totally blogged this!" och en som jag ständigt matar på med nya låtar med det gamla namnet "I'm totally gonna blog this". Båda två är dessutom i bokstavsordning. Hade lite tråkigt i söndags. Länkar i sidspalten som vanligt.

Soundtrack of my life

Bildkälla Last.fm

Ratata - Sent i september

Om de frågar mig

Vad vill du?

Då svarar jag 

Att om du menar just nu

Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig

Finna mig en plats där jag får vara ifred

Låta tiden gå som vågor mot en strand

Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas

I en harmoni

Inget att förklara

Och inget att förstå

För jag orkar inte se dem

De som alltid måste offras

Och de som tvingas ner på knä

Som aldrig ges en chans

Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig

Finna mig en plats där jag får vara ifred

Låta tiden gå som vågor mot en strand

Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas

I en harmoni

(Kan tyvärr inte länka till en video eller Spotify, för den här raringen finns inte där. Har lyssnat på den varje år i september sedan mina tonår. Den finns på Last.fm (har inte varit inloggad där på flera år) eller så rekommenderar jag en avdamning av skivsamlingen. Om du har en Ratata-skatt där vill säga. Det har jag...)

LMAO

Tack Kida. Skrattade mig svettig.

It's all in the details baby-Dagens

Outfit: Vinröda leggins, svart t-shirt, svart übermysig huvtröja och knallgul mössa - allt från H&M + tunika med pussmunnar och hjärtan från TopShop. Ungefär som i måndags.
Smink: BB creme från Garnier, ögonbrynspenna, läppglans och blusher från H&M, beige ögonskugga från Maybelline, lila mascara från Babor.
Nagellack: Nourish me från Essie. Som inte finns längre! Va? Bästa baslacket ever är borta! *hulkgråter*
Frisyr: Nytvättat.
Doft: Maroccanoil i håret fick räcka idag.
Klocka: Gul Zodiac.
Smycke: Armbanden och kopparfärgade små kaniner i öronen från *alla i kör* H&M.
Fika: Kaffe med mjölk och Starbar.
Middag: Svamprisotto, italienska charkuterier, Babybel-ost.
Pryl: Mina glasögon så klart. Fina! Kommer från Ricardo och modellen heter Bjorn. Som i Björn men utan ¨.
Sysselsättning: Jobbelijobb, vårda mitt ömma hår *harkel*.
Låt: Överraskande nog har jag gnolat på "There is a light that never goes out" med The Smiths idag. Tillhör inte vanligheterna att jag får Smiths på hjärnan, men ibland så.
Kvällsnöje: Doctor Who!
Att tillägga: Shit pommes frites vilken satans baksmälla jag har/har haft idag. Får skylla mig själv med tanke på mängden absint jag hällde i mig igår. Totally worth it. Hade en galet trevlig kväll igår. Vänner är banne mig det bästa som finns.

FredagsFilmen: Annie

Lilla E har studiedag och vi passar på att se pojkarnas skräck - en musikal! Och det blev "Annie" den här gången som jag fyndat i en reakorg på Ica. Och ja - det ska vara versionen från 1982 med Carol Burnett som Miss Hanningan. Briljanta människa!

Bildkälla Wikipedia

Annie är den föräldralösa flickan som får chansen att tillbringa en vecka hos den rike mr Warbucks. Snart har hon charmat hela hushållet och Daddy Warbucks vill hjälpa henne att hitta hennes föräldrar genom att utfästa en belöning.
Miss Hannigan har tillsammans med sin bror och hans dambekant börjat smida planer för att komma över belöningen och plötsligt svävar Annie i fara. Tur att hon har sina vänner från barnhemmet!

Utan titel

Tvingar mig själv.
Ena foten framför den andra. Ett steg i taget.
Andas. In och ut.
Syre. Jag behöver syre. Men lugnt.
Tvingar mig själv att duscha. Klä på mig. Sminka mig.
Upprätthålla någon sorts normalitet.
Läser.
Tittar på tv.
Försöker hålla tankarna rena.
Försöker hålla tårarna borta.
Försöker att inte känna.
Och misslyckas.

Blue day-Dagens

Outfit: Svarta leggins från Lindex, svart kjol från Indiska, blå- och rödrandig tröja fyndad på Myrorna.
Smink: All in bara därför att. Foundation från Max Factor, blusher, ögonbrynspenna och grönskimrande ögonskugga från H&M, svart eyeliner från Be a Bombshell, svart mascara från L'Oreal, rött läppstift från Lancôme.
Nagellack: What's the password? från Orly.
Frisyr: Jag har inte ens borstat håret idag.
Doft: Vanilla touch från H&M.
Klocka: Nej.
Smycke: Fjäderformad ring från H&M, armbanden, örhängen i form av röda dahlior från Modcloth.
Fika: Te och choklad. Tack Perny.
Middag: Pasta med broccoli och räkor.
Pryl: Tekula.
Sysselsättning: Teterapi, fan fic-läsning.
Låt: "Got to get you into my life" med The Beatles. Fast i Glee-versionen då. Som egentligen inte finns att tillgå än. Spoilers sweetie.
Kvällsnöje: För tillfället okänt, men jag blir högst förvånad om det inte involverar rörliga bilder på en skärm.
Att tillägga: Jävla skitdag. Hatar när ångesten smyger sig på. Försöker tänka på annat men det kommer i små vågor det där eländiga tillståndet.

Veckans vego - löksoppa med busenkla pannbrödet

Snabblagad maträtt. Brödet bakas medan soppan kokar. Serveras varmt med smör så att det smälter och blir sådär smaskigt. Jag kan verkligen rekommendera att man har en såndärn påse vetemjöl med bakpulver i på lut i sakfferiet. Perfekta till amerikanska pannkakor och för att snabbt slänga ihop ett gäng pannbröd, om man skulle upptäcka att man står utan bröd en morgon till frukost. Har såklart aldrig hänt mig...

Löksoppa

2 - 3 gula lökar
lite olivolja
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
salt, vitpeppar

Skala löken och skär den i tunna skivor. Låt den mjukna i en skvätt olivolja tills den blir "genomskinlig". Häll över vatten och lägg ner buljontärningarna, salta och peppra efter smak.
Låt koka 10 minuter sisådär.

Mitt busenkla pannbröd

2 dl fint vetemjöl med bakpulver (eller ½ tsk bakpulver i vanligt mjöl)
½ tsk salt
1 dl vatten

Blanda vetemjöl och salt. Rör ner vattnet och blanda snabbt ihop till en klibbfri deg. Kanske man behöver lite mer mjöl om vattnet är riktigt vått. (Ha! I made a joke!) Dela degen i mindre bitar och kavla ut den. Jag använde en kruskavel den här gången, men det behövs absolut inte.
Stek bröden ett i sänder i torr stekpanna på ganska hög värme, några minuter per sida. Det brukar vara lagom att vända dem när det bildas blåsor på ovansidan.
Lägg dem i en kökshandduk så håller de värmen.

Det här blir en liten deg som gav mig 6 små brödkakor. Det är dock busenkelt att dubblera receptet.

Ute på vift-Dagens

Behövde lite frisk luft bara. Och ett par röda strumpbyxor.

Outfit: Svarta leggins från Lindex, linne/tunika med pussmunnar från TopShop, rödrutig jacka från Only, guldrandig sjal från Zarcillo (= mitt förra jobb som jag sa-a-a-knar), Union flag-mönstrade Converse och stjärnmönstrad påsväska från BikBok. Jag har en svart t-shirt från H&M också, men den syns ju inte.
Smink: Nope.
Nagellack: Ocean deep från Claudia. Kom i senaste Glossyboxen. Jippi....
Frisyr: Torrshamponerat, mittbenat och flätat.
Doft: Stekos?
Klocka: Gul Zodiac.
Smycke: Örhängen i form av röda dahlior och halsband med litet äpple från Modcloth. Inga armband!
Fika: Glass med choklad- och kolasås.
Middag: Sweetchilifläsk med ris och gurka.
Pryl: Paraply.
Sysselsättning: Lite skola, läsa, "Supernatural", tripp till stan, få igång brandlarmet. Ungefär så.
Låt: "Applause" med Lady Gaga är nog den enda jag lyssnat på idag. Faktiskt.
Kvällsnöje: Älskade maken och jag började titta på säsong 7 av "Dexter" igår, så det ligger väl nära till hands med lite tv.
Att tillägga: Nej. Ingenting.

Höstpromenad

Igår sken höstsolen och vi bestämde oss för att åka till Karlslund, ett av våra favoritställen här i Örebro för att gå promenader. Finns ett gäng promenadstråk att välja på. Den här gången parkerade vi vid Strömsborg (som det verkligen borde göras något åt), promenerade längs med Svartån och hann se barnens trädgård, inklusive labyrinten innan vi for hem till goda vänner för en trevlig kväll.

Mina älsklingar var med. En bra grej med Nintendo - på det spel de gärna spelar nu finns det en stegräknare som ger poäng och presenter om man går ut och går. Drygt 6000 steg tjänade de ihop igår, sötnosarna.

Säsongssammanfattning: Supernatural, säsong 6

Har som sagt fått lite annat att göra än att bara plöja avsnitt efter avsnitt av "Supernatural", men nu är säsong 6 avklarad och jag har endast två säsonger kvar att hinna titta på innan första veckan i oktober när säsong 9 har premiär. De är i och för sig på 23 avsnitt vardera mot vanliga 22, men det ska nog gå. Kanske. Om jag inte hamnar i någon sorts "Glee"-frenzy igen nu när dvd-boxen med säsong 4 snart släpps och säsong 5 har premiär om mindre än två veckor (inte för att jag räknar). Risken finns.

Men nu var det "Supernatural" och säsong 6 det skulle handla om.

Bildkälla Multipleverses

Favoritavsnitt: 6x4 "Weekend at Bobby's". Älskar avsnitt som inte bara handlar om Sam och Dean och här är fokus på Bobby som vill ha tillbaka makten över sin själ från Crowley och där vi får se vilket jädra jobb han utför där bakom kulisserna.

6x5 "Live free or Twi-hard". Ett avsnitt som driver med den romantiserade vampyrbilden som kommit i kölvattnet efter "Twilight" - kan det vara något för ett Twilight-fan som mig? Japp. 

6x11 "Appointment in Samarra". Dean gör en deal med Döden för att få Sams själ tillbaka från helvetet. Han ska bära Dödens ring under 24 timmar och utföra hans jobb, vem det än är som står på tur.

6x20 "The man who would be king". Castiel berättar sin historia om händelserna bland änglarna efter att Apokalypsen stoppades. Ett ganska så underbart avsnitt om hans tvivel på sig själv, sina val och Gud.

Favoritkaraktär: Castiel. Jag kanske är lite kär i honom....

Favoritpar: Dean och Lisa. Jag tror att han älskade henne på riktigt. Eller... På riktigt är det ju inte, men på riktigt i tv-serien. 

Bäst i säsongen: Man förstår verkligen att folk "shippar" Destiel, alltså Dean och Castiel. Det är många skämt om att de skulle ha lite mer än en brödrarelation. På tal om det - scenen i "The man who would be king" där Dean talar om för Castiel att han är familj... Aw shucks! Castiels reaktion där är lite hjärtekrossande. Det syns på honom att han aldrig upplevt det och verkligen längtat efter det.

Värst i säsongen: Tyckte att Sam utan själ var lite spooky. Var dessutom inte helt förtjust i att Samuel kom tillbaka från de döda, även om det var kul att se Parker Lewis (Corin Nemec) som en av kusinerna.

Övriga kommentarer: Ett avsnitt som mer var roligt än bra var 6x15 "The french mistake". Balthasar skickar Sam och Dean till en annan dimension, där de är skådespelarna Jared Padalecki och Jensen Ackles som spelar bröderna Sam och Dean Winchester i tv-serien "Supernatural"... Roligt metaavsnitt, men inget avsnitt där Castiel/Misha Collins får sätta livet till kan hamna på favoritlistan.

FredagsFilmen: The Phantom of the Opera

En av mina favoritmusikaler är Andrew Lloyd Webbers "The Phantom of the Opera". När den här gick på Oscarsteatern i Stockholm med Mikael Samuelsson i titelrollen var jag och såg den fem gånger. Och jag är så helt igenom galet avundsjuk på alla som haft lyckan att se den i London eller New York (men mest London).

Det tog ett tag för den här musikalen att bli film, men att den skulle bli det var kanske inte direkt oväntat. När den till sist kom var det med Emmy Rossum som Christine och Gerard Butler som Phantom/Eric.

Bildkälla M Comet

Under Operan i Paris lever the Phantom, en maskerad man som styr Operan med järnhand. Han är förälskad i balettflickan Christine och befaller att hon ska tilldelas huvudroller, något som divan Carlotta (Minnie Driver) har stora invändningar emot. Christine tror att en ängel ger henne musiklektioner, men det är i själva verket the Phantom. Han vill att hon ska älska honom men Christine har förälskat sig i sin barndomsvän Raoul (Patrick Wilson). The Phantom blir rasande av svartsjuka och ingen på Operan går säker - inte ens Christine.

Väntar och väntar och väntar

Inte för att jag räknar eller så, men....

Vem försöker jag lura? Jag räknar visst det! Två veckor kvar till säsongspremiär i USA och de börjar med dubbla avsnitt med The Beatles. Alltså - hur bra är inte The Beatles? Bäst! Är vad de är.

Bävar dock för avsnitt tre, det som är avskedsavsnittet för Finn och Cory. Kommer kanske fälla en och annan tår där misstänker jag.

There'll be days like these-Dagens

Outfit: Grå klänning med tyll från Modcloth, skjorta med broderade stjärnor från BikBok.
Smink: Ögonbrynspenna från H&M, blusher från Glossybox, bruntonad sotning med skuggor från Model co, svart mascara L'Oreal.
Nagellack: Egenfrankade Fall into the glitter från Totally Adam.
Frisyr: Uppsatt i nacken med stort, svart hårspänne med tygrosor.
Doft: Noa från Cacharel.
Klocka: Raringen från Lambretta.
Smycke: Vanliga armbanden, ring med tre olikfärgade guldringar från Cartier och örhängen i form av röda dahlior från Modcloth.
Fika: Te och chokladmuffins som Lilla E har bakat.
Middag: Fläskpannkaka med lingonsylt.
Pryl: Endomondo-appen.
Sysselsättning: Lite skola, lite tv, lite frankning.
Låt: "Aftermath" med Adam Lambert.
Kvällsnöje: Håller på att läsa en fan fic jag tänkte bli färdig med.
Att tillägga: Idag - inte en så värst bra dag. Tur att man har en älskad make att krama på.

Veckans vego - Urmakarpasta

Historien bakom den här rätten är längre än receptet.

Min svägerska är vegetarian och även urmakare. En dag uppfann hon den här rätten, eller om någon tipsade henne, men det är henne vi har fått "receptet" från så i vår familj kallas det Urmakarpasta. En mixa och matcha-rätt. Jag vill allt, Lilla E skippar bönorna.

Urmakarpasta

Valfri pasta
1 förpackning fetaost
1 burk kidneybönor
1 burk röd pesto, gjord på soltorkad tomat

Koka pastan, vi använder oftast en kort variant som penne eller farfalle. Tärna fetaosten, skölj bönorna.
Låt var och en bestämma själv hur mycket av varje ingrediens man vill ha. Rör om. Ät.

Det här har varit med på bloggen förut, för att det är så gott och enkelt att laga. Eller laga - man kokar pasta och öppnar några burkar. Vill man krångla till det kan man så klart göra sin röda pesto själv, men orka... Och ja - det måste vara röd pesto, det blir inte alls samma smaksensation i munnen med grön pesto. Det är kombinationen av smaker som gör den här rätten fantastisk.

Vill man inte äta vegetariskt, eller har problem med att äta bönor, så kan kidneybönorna bytas ut mot skinka. Jag har ätit det här så också, men jag tycker den vegetariska versionen är godast.

Livet med en tween

Det här med att dela hushåll med en tween - inte alltid så himla käckt faktiskt.
Man minns lite nostalgiskt hur det var när man var dum i huvudet för att hon inte fick ännu en My Little Pony som hon kunde klippa av luggen på inom en kvart. Nu är det smart phones hon ska ha, helst en AjFön.

Jag sär, jag sär.

Men hon är fortfarande bäst i världen på att pussas och kramas. När jag inte är dum i huvudet så klart.

Pledajerna har hemlisar

Så var det dags igen då, för Plejaderna att träffas och diskutera bok. Och hur härligt är det inte att i september kunna sitta ute och äta massor av choklad, dricka kannvis med te och fnittra med sina kompisar? Väldigt trevligt kan jag tala om.

Nu har vi har alltid trevligt och vi träffas absolut inte enbart för att prata bok. Vi har blivit goda vänner och för det är jag evigt tacksam. Mina små Plejader är guld värda - puss på er!

Boken vi avhandlade denna gång var "Hemligheten på Mercy close" av en av mina favoritförfattare, Marian Keyes. Här hittade hon dock inte hela vägen fram till mig.

"Hemligheten på Mercy close" handlar om den yngsta systern i Marian Keyes favoritfamilj, nämligen Helen Walsh. Hon arbetar som privatdetektiv, har en snygg pojkvän och har precis förlorat sin lägenhet i svallvågorna av den finansiella lågkonjunkturen. Pojkvännen har en kanske lite väl god relation med sin ex-fru och hon tampas med en begynnande depression. Mitt i detta elände ringer hennes ex-pojkvän upp henne och vill att hon ska anta sig ett uppdrag. Wayne från det gamla pojkbandet Laddz har spårlöst försvunnit straxt innan bandet ska ge flera come back-konserter. Motvilligt tar hon sig an uppdraget.

Det här är helt klart inte en av Marian Keyes bästa böcker. Vi som brukar läsa hennes böcker var alla av den åsikten. Jag personligen tyckte den kändes lite fjantig. Jag vet inte om jag kanske tröttnat på berättarstilen eller om jag helt enkelt bara har svårt att ta just den här boken till mig. Jag som lever med depressionsproblematik själv tycker inte alls om sättet det beskrivs, på ett komiskt och glättigt sätt. Som att det inte tas på allvar riktigt. Och jag vet att hon har behandlat andra viktiga ämnen med större allvar, låtit det få vara inte skämtsamt. Jag saknade det här. Nu vet jag att författaren själv har haft depressioner och kanske låg det för nära för att hon kunde låta det få vara allvarligt. Samtidigt gjorde hon det så mycket bättre i "Sushi för nybörjare" som också berör depressioner.
Nåja - det var min åsikt. En annan Plejad tycke tvärtemot mig att sättet Helens tankegångar kring sin depression gick var befriande, och hon och jag är på ungefär samma ställe mentalt. Två helt olika åsikt med samma utgångspunkt alltså. Precis sådant som är härligt med en bokcirkel.

När det gällde betyg var vi dock rörande överens hela gänget. 2, 2.5 och 3 blev betygen idag och då hamnade vi på medelbetyget 2,8. Sämre skit har vi läst alltså - trots en ganska lång inkörssträcka. 

Chocken av att plötsligt ha häcken full-Dagens

Ingen bild idag - hoppas det går bra ändå.

Outfit: Så mycket H&M att jag borde skämmas - puderrosa linne, vit- svartrandig tröja, svart långkjol.
Smink: BB creme från Garnier, ögonbrynspenna fån H&M, blusher från samma ställe, ögonskugga från Model co, lila eyeliner från H&M, lila mascara från Babor, röd läppenna från H&M.
Nagellack: Fantasy fire från Max Factor över svarta Camelot från A England. Ska testa en annan kombination, tycker inte Fantasy fire är tillräckligt snyggt över svart.
Frisyr: Otvättat = uppnålad lugg och fläta.
Doft: Vanilla touch från La rive/H&M.
Klocka: Jag glömde det idag! Inte bra...
Smycke: Mina armband och örhängen som ser ut som nitar.
Fika: Te och lite glass.
Middag: Ugnsstekt kyckling, pommes frites och sallad.
Pryl: Bok.
Sysselsättning: Jobbelijobb, veckohandla, allmänna hushållssysslor.
Låt: Har inte lyssnat på musik alls idag, men gnolar ibland på "Panic station" av Muse.
Kvällsnöje: Filmmys med familjen.
Att tillägga: Har i veckan varit iväg på första träffen på min nyss påbörjade utbildning till kost- och hälsocoach. Är så fullproppad med ny information och nya intryck att jag inte vet vilket ben jag ska stå på. Men det har varit roligt, berikande och jag längtar till nästa träff redan nu. Det blir nog bra det här.

FredagsFilmen: Vampire academy

I avdelningen bästsäljande-bokserie-som-förvandlas-till-film har turen kommit till "Vampire academy" av Richelle Mead. Det är sex böcker i serien så jag gissar på minst lika många filmer. Kan bli sju om grejen med att alltid göra två filmer av sista boken ska bli verklighet den här gången också. De här böckerna har jag läst, med stort nöje dessutom, och jag är extra glad att man har castat en riktig ryss som Dimitri så det inte är någon tvålfager amerikan som ska försöka sig på en rysk brytning.

Det är ett tag kvar till den här filmen kommer upp på bigraferna, men vill ni planera 2014 års Alla Hjärtans Dag redan nu så kommer den här rullen ha premiär då.

Bildkälla Imp awards

Rose Hataway är hälften människa, hälften vampyr - en dhampir, som tränar till att bli beskyddare på St Vladimir Academy. De goda vampyrerna, moroi, behöver skyddas mot de onda, strigoi. Det är Rose och hennes klasskamraters uppgift att lära sig skydda moroi och att döda strigoi.
Rose har ett obrytbart band till prinsessan Vasilisa "Lissa" Dragomir som är den sista i sin ätt av moroi. Tillsammans flyr de från skolan för att skydda Lissa i de ränker som smids för att omkullkasta vampyrvärlden som hittills existerat, och vem som är vän och vem som är fiende är inte helt kristallklart.

Jepp - jag kommer se den här filmen.

Veckans vego - pasta med tomatsås

Som vanligt är det en person i hushållet som inte tycker om maten. Tomatsås är tydligen äckligt. Fast om jag hade mixat den här tomatsåsen riktigt slät och kylt ner den hade det blivit vad hon åt på sin pasta - ketchup. Nästan i varje fall. Min tomatsås är självklart mycket godare.

Tomatsås

1 finhackad gul lök
2 klyftor vitlök, finhackade eller rivna
olivolja
1 burk krossade tomater
1 burk hela tomater
salt, svartpeppar, basilika
honung
balsamvinäger

Låt finhackad lök och vitlök mjukna i en skvätt olivolja på medelvärme. Häll på tomaterna och krydda med salt, peppar och basilika. Är basilikan färsk ska den dock i först på slutet för att vara snyggt grön och behålla smaken. Balansera smakerna med balsamvinäger och honung (eller socker).
Låt denna härliga blandning koka minst 20 minuter så att de hela tomaterna kokar sönder lite och alla smaker får en chans att utvecklas.
Serveras med valfri pasta, men jag rekommenderar en platt som tagliatelle eller papardelle, och massor med färskriven parmesan.

Eventuell kvarbliven sås går toppen att frysa in. Att lägga på varma mackor eller hemlagad pizza kanske?

Säsongssammanfattning: True blood, säsong 5

Sisådär. Älskade maken och jag är bara en säsong ifrån att vara i synk med USA. SVT är fortfarande två säsonger efter även om de äntligen fått tummen ur och börjat visa säsong 4. Vi kommer dock ta "True Blood"-paus nu och titta på de två sista säsongerna av "Dexter" som TV6 tydligen tyckte de skulle låta bli att visa.

Men nu - sammanfattning av den femte säsongen av "True blood". Gimme five!

Bildkälla Fanpop!

Favoritavsnitt: 5x10 "Gone, gone, gone". Det mest innehållsrika avsnittet på hela säsongen, med ett par av de mest känslosamma scenerna när Jessica uppfyller Hoyts önskan innan han far till Alaska.
5x11 "Sunset". Här händer det nästan lika mycket som avsnittet innan. Jag gillar det, när det är action så man knappt hinner blinka för att man kan missa något.

Favoritkaraktär: Alltså - jag är bra förtjust i Lafayette. Och i Pam. De är ungefär lika oimponerade och ironiska.

Favoritpar: Lafayette och Jesus. Ja, jag vet att Jesus är död men den där scenen i bilen... "Are you fucking real?" "Does it matter?"

Bäst i säsongen: Samma som favoritkaraktärerna och favoritparet.

Värst i säsongen: Hela grejen med vampyrerna och Lillith tyckte jag var ganska så tråkig. Värst av allt var dock scenen där en vampyr åt ett barn. Tack för påminnelsen att vampyrer inte några gosiga grejer, men blanda fan inte in barn i det! Typ.

Övriga kommentarer: Ganska medioker säsong. Eftersom hela vampyrgrejen var tråkig med Lillith, och sektbeteendet så var jag uttråkad mer än en gång. Lite spännande att se vad det ska bli av Billith nu, dock.

50 shades of Earl Grey

Jag dricker ganska mycket te. Jag skriver "ganska" för jag har mött min överman både en och fem gånger. Jag snittar väl på tre koppar om dagen eller så, och med den konsumtionen är det alltid trevligt att dricka gott te. 

Jag älskar Earl Grey och väljer helst löste. Påste duger enbart om inget annat bjudes och jag är desperat, men sanningen är att om jag har att välja på påste och redigt kaffe så väljer jag kaffe. Det är lite samma sak som att den inbitne kaffeälskaren rynkar på näsan åt snabbkaffe - jag rynkar på näsan åt påste.

Ändå är det oftast påste man bjuds på ute på lokal, om man nu inte vill ha kaffe på maten. Jag har ondgjort mig över det förut, hur man på restauranger och caféer kan vara hänvisad till ett par torra tepåsar (alltid svart vinbär - alltid!) men dricker du kaffe är menyn lång som en Bibel.

Och sen kommer det någon (kaffedrickare) och säger: meh - det är ju ingen skillnad! 

Inte? Vi lägger väl upp lite te på en skärbräda och jämför då, shall we?

Från vänster till höger ser vi Earl Grey som påste, Earl grey som löste - båda från Lipton - och St Petersbourg från Kusmi tea (som jag allra mest köper för att jag samlar på burkarna).

Vi tittat lite på storleken på tebladen tycker jag. Till vänster ser vi teblad som... inte är teblad. Det är smul. Det är mindre än smul - det är damm. Med inslag av något grått som mest ser ut som aska. Jo, för det som hamnar i tepåsen är det som blivit över när man gjort det riktiga teet.
I mitten och till höger ser teet ut som det borde, allra minst. Det kan till och med få vara ännu längre blad. Ser ni något gult i mittenbilden säger ni? Det är skalbitar från bergamott, det som det svarta teet är smaksatt med så det blev Earl Grey.

Vi lägger de båda Earl Grey teerna bredvid varandra. Ser ni någon skillnad? Om inte rekommenderar jag att ni bokar tid hos optikern genast.
Detta är alltså samma tesmak från samma fabrikat. Smaken i koppen? Milsvidd skillnad. Från bränd och bitter till aromatisk och smakrik.

Dessutom:

• Det heter te. Inte té, inte the, inte thé, - te. Det går bra att ändra din stavning till rätt nu.
• Rött te är inte te utan rooibos. Det tillagas på samma sätt som te, men innehåller inga blad från tebusken, utan kommer från rooibosbusken.
• Chai är det indiska ordet för te. Säger du chaite säger du alltså te-te. 

Slut på föreläsningen.

Vård av barn-Dagens

Ja, det är Mr Oizo som tittar fram där bakom.

Outfit: Svarta yogabyxor från Adidas, randig t-shirt och svart gosetröja från H&M herr.
Smink: *gapflabb*  *som övergår i hostattack* Nej.
Nagellack: Baker street från Nails inc. (Undviker fortfarande Blå Måndag som pesten dock.)
Frisyr: Nytvättat och fluffigt.
Doft: En bodylotion från H&M som luktar alldeles för mycket. Vill att den ska ta slut i förra veckan.
Klocka: 19:16 i skrivande stund.
Smycke: Vanliga armbanden och vanliga ringarna.
Fika: Te och Starbar.
Middag: Pasta med tomatsås. Efterrätt om en stund. Blir nog kanelstekta äpplen med frasiga havregryn och vaniljglass/vaniljsås.
Pryl: Remover. Depends blå var tvärslut när jag skulle köpa back up. Börjar bli kris här...
Sysselsättning: "Supernatural". Shhhh....
Låt: "Panic station" med Muse. "Do what the fuck you want to, There's no one to appease"
Kvällsnöje: "True blood". Snart klart!
Att tillägga: Nej, jag är inte frisk än. Hostar som en fullblodsrökare. Och så har jag tydligen smittat Lilla E...

Säsongssammanfattning: Supernatural, säsong 5

Snabbt avklarad säsong igen. Jag börjar tro att jag kanske till och med kan komma ikapp innan säsong 9 har premiär i oktober. Med tanke på att det bara är tre säsonger kvar så borde det gå, även om jag högst troligt kommer ha annat att göra än att bara titta på tv från och med nästa vecka när min utbildning kickar igång rejält.

Det har varit en stundtals mörk och sorglig säsong det här, med Apokalypsen som övergripande tema då Lucifer tagit sig ut ur sitt fängelse och allt leder mot en oundviklig kamp mellan himmel och helvete.

Bildkälla Fanpop!

Favoritavsnitt: 5x4 "The end". Dean vaknar 5 år in i framtiden till en värld där ett virus förvandlat största delen av mänskligheten till zombies och Sam har överlåtit sin kropp till Lucifer. Hans framtida jag ber honom säga ja till Mikael och ta strid mot Lucifer innan det är försent.
5x10 "Abandon all hope". Dean och Sam har äntligen fått tag i det vapen som ska kunna döda Lucifer och när de får veta var han kommer dyka upp beger de sig dit för att göra slut på honom. Vi får även säga farväl till ett par kära vänner.
5x13 "The song remains the same". Ängeln Anna har flytt från himlen och har bestämt sig för att döda Sam. När hon misslyckas beger hon sig till tiden innan Deans och Sams födelse i ett försök att döda deras föräldrar så att de aldrig ska bli födda. Något som så klart måste förhindras.
5x22 "Swan song". I ett försök att fängsla Lucifer i hans cell bestämmer sig Sam för att säga ja till Lucifer. Slutstiden ska ske på en kyrkogård utanför brödernas hemstad. Det blir sorgligt....

Favoritkaraktär: Castiel.

Favoritpar: Inte mycket sådant som vanligt, men det var fint när Bobby återsåg sin fru. Mycket kärlek där.

Bäst i säsongen: Att det faktiskt förekommer avsnitt som man kan gråta en lite skvätt till. Hade ett par sådana den här säsongen. Då vet man att man tycker att det är bra och att det berör.

Värst i säsongen: Ungefär alla avsnitt i den här säsongen handlar om Lucifer och Mikael och att Dean och Sam är deras kärl/mänskliga skepnader. Blir kanske en aning tröttsamt ibland.

Övriga kommentarer: Nog för att det var bra, den övergripande storyn var ju inte supertråkig, men nu är jag redo för lite mer traditionell spökjakt. Faktiskt.