Septemberfavoriter

September är snart slut. Wut? Började inte den här månaden typ nyss? Tydligen inte eftersom det här är sista dagen. Och september har varit sådär höstvacker som jag älskar. Hoppas oktober blir lika samma.

Födelsedagsbarn: Kära vännen I. 

Festlighet: Ingen alls. Varit en lugn månad.

Bok/fic: Bästa boken blir den enda jag läst ut - eller nästan läst ut. Har ett par kapitel kvar i "Odd Thomas" av Dean Koontz men det har jag snart fixat. Är väldigt bra dessutom.
Bästa fic... Jag har läst 30 Sterek-fics den här månaden, och ett par Klaine-fics, så man kan ju inte säga att jag inte har läst. Favoriter var Sterek-ficsen "Only fools rush in" av decideophobia och "Stiles's story time" av trilliath.

Film: Jag har varit på bio! Igen! För jag har verkligen sett "The Maze runner" precis som jag ville. Den hamnade i den ovanliga kategorin filmen-är-bättre-än-boken, och väldigt annorlunda än boken dessutom, men inte så det stör. Men! Bästa filmen den här månaden är faktiskt "The secret life of Walter Mitty" som jag fullkomligt älskade. Och fortfarande tänker på.

Tv-program: "Spartacus". 

Kläder: Leggins med ögon på och fantastiskt rolig t-shirt. Check!

Nagellack: Har inte varit kär i ett enda lack den här månaden. Lite småförälskad i "Lemon meringue" från L'Oreal dock.

Frisyr: Tonade håret aningen mörkare för ett par veckor sedan. Börjar känna behov av en klippning också. Så det där med frisyr känns lite sådär just nu. Håret bara är liksom.

Upptäckt: Vår nya soffa är fantastiskt bekväm. Funkar finfint att tupplura i också. Har jag märkt.

Extra speciell rolighet: Jag skrattar igen. Kan höra mig själv hjärtligt gapflabba ibland och vet ni hur skönt det är? Jätteskönt. 

Säsongssammanfattning: Misfits, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Efter "Spartacus" bestämde jag mig för att börja plöja en brittisk serie. 

"Misfits" har jag sett så många gifar av på Tumblr att jag nästan redan har sett vissa avsnitt. Nyfiken som jag är så bestämde jag mig för titta på den på riktigt också.

En blandning av "Heroes" och "Skins" har jag hört den kallas. Jag har dock inte sett mer än ett halvt avsnitt av "Skins" så jag kan inte uttala mig om riktigheten i det påståendet. "Heroes" stämmer dock till viss del, för här handlar det om superkrafter. Eller något.

Det här är berättelsen om de fem ungdomarna Curtis, Alisha, Nathan, Kelly och Simon som alla har dömts till samhällstjänst efter diverse hyss. Första dagen överraskas de av ett plötsligt oväder och när blixten slår ner upptäcker de att de har begåvats med olika förmågor. Kelly kan läsa tankar, Simon blir osynlig, Curtis kan backa tiden. Alisha kan få vem som helst att känna sexuell dragning till henne och Nathan kan.... Ja - vad kan Nathan?

Fast det är ju inte bara dessa fem som fått nya förmågor.

Det här är korta säsonger. Bara 6 avsnitt i den första, så det kommer gå fort att titta slut på.

Bildkälla The Guardian

Favoritavsnitt: Eftersom det här är en så kort säsong utnämner jag ett enda avsnitt till favorit, nämligen avsnitt 1x04 där Curtis försöker ställa saker till rätta med sin backa-tiden-förmåga.

Favoritkaraktär: Nathan. Han är totalt utan filter och hysteriskt rolig. Som jag har skrattat!

Favoritpar: Passar på den. Enda paret är Curtis och Alisha, men det vet jag inte om det är något att känna favoritkänslor över direkt.

Bäst i säsongen: Väldigt bra soundtrack. Till och med när de spelade Kraftwerk, Prodigy och Lady Gaga samtidigt.

Värst i säsongen: Att jag längtar till England? Ingenting jag direkt ogillat med andra ord.

Övriga kommentarer: Mitt tips - se "Misfits". 

Dropping glasses just to hear them break-Dagens

Låt: "Glory and gore" med Lorde. Ibland vaknar man med låtar på hjärnan...
Outfit: Prickig t-shirt, tröja med hjärtan, randiga byxor - allt från HM.
Smink: Nej
Nagellack: #422 från Depend.
Doft: Men orka.
Frisyr: Fläta, tofs. knut.
Smycke: Ringar.
Klocka: Nej.
Fika: Vaniljlatte och godis.
Middag: Porterstek, potatis och den supergoda porterstekssåsen.
Pryl: Kromkastare.
Sysselsättning: Så lite som möjligt och en tupplur.
Träning: Söndagspromenad.
Kvällsnöje: Någon film kanske.
Dagens ord: Sluta väcka mig!
Att tillägga: Lite överkurs att sätta väckarklockan att skrälla klockan sju på en söndag. Kan man tycka. Eller vad säger du, Lilla E?

Make a space for my body-Dagens

Låt: "Monument" Röyksopp feat. Robyn
Outfit: Perfektaste tishan från Ruth and circle, djungelbyxa från HM.
Smink: Nä
Nagellack: #422 från Depend.
Doft: Vanilla touch från HM/La rive.
Frisyr: Tofs.
Smycke: Ringar.
Klocka: Nä
Fika: Kaffe och minimunk med kolafyllning.
Middag: Pizza!
Pryl: Läsplatta.
Sysselsättning: Lördagsslöat. Och veckohandlat.
Träning: Nä
Kvällsnöje: Lördagsslöa. Läsa antar jag.
Dagens ord: Se tryck på min perfekta tisha.
Att tillägga: Funderar på att baka äpplekaka. I morgon kanske.

FredagsFilmen: Nikita

Vad sägs om en tvättäkta modern klassiker som FredagsFilm? Och inte en som har Hollywoodstämpel för en gångs skull. Självklart kunde dock inte Hollywood hålla tassarna borta från Luc Bessons succé "Nikita", utan gjorde några år senare en egen version i form av "Kodnamn: Nina". Vilken som är bäst? Utan tvekan originalet. 

Bildkälla Jack Flacco

Nikita har ett gediget brottsregister när hon, efter att ha dödat en polis, blir rekryterad av en organisation som ger henne ny identitet och nya kunskaper. Den hon en gång var påstås vara död och Nikita får lära sig att döda på beställning.
Hon försöker leva ett så normalt liv som möjligt, med pojkvän och hela rasket, men ibland behövs hennes kunskaper när hon minst vill det.

När man tvingas inse att det är dags att ge upp

Det här med att ge upp på en bok alltså - det bär mig emot så rackarns mycket. Men jag tror minsann att jag efter snart en månads tragglande utan att komma förbi sida 100 i "House of leaves" att jag behöver ge upp. Eller i varje fall pausa. 

Bildkälla AdLibris

Och det är inte för att jag tycker att "House of leaves" är en dålig bok. Nej, det beror på att den är så komplicerat skriven att jag inte riktigt mäktar med. Just nu.

Det här är nämligen inte en vanlig roman som man bara läser ord efter ord, sida efter sida och sedan är det klart. Nähä du, nej nej. Det här är en roman med minst två handlingar och den ena förekommer i fotnötter till det som ska föreställa vara en akademiskt text. Och ibland har fotnötterna fötnötter och texten är skriven på grekiska, latin, braille, franska, spanska, tyska - insprängd mellan raderna på vad som föreställer en tidning. Alltså - jag blir förvirrad. Milt uttryckt. Det är ett spännande sätt att ta till sig en text, men ack så utmattande också.

Grundberättelsen är att Jonny Truant har hittat en text i dödsboet hos sin kompis granne. Den gamle mannen, Zampanó, har skrivit en väldigt detaljerad och ingående analys av en film - som inte existerar. Han har till och med skrivit den med källhänvisningar till texter som inte finns. Och den här texten har gripit tag i Johnny på ett sådant sätt att han inte kan släppa den.

Filmen som avhandlas ska vara en dokumentär som handlar om ett ungt par som flyttat in i ett hus med sina barn. Efter en kort resa upptäcker de när de kommer hem att det helt plötsligt finns en garderob i ett av rummen, en garderob som inte fanns där förut. Dessutom stämmer inte måtten på huset, hur de än mäter så är utsidan mindre än insidan. Först inte med så mycket, men huset växer invändigt och rummen blir fler.

Johnny blir så pass påverkad av Zampanós text att han läser den hela tiden, om och om igen. Och han lägger till sina egna fotnötter till Zampanós, som ibland sväller ut och berättar en parallell historia om Johnny och hans liv.

Jag har som sagt inte kommit så långt, men jag skulle vilja komma hela vägen till baksidespärmen. Jag tänker dock skynda långsamt med den här känner jag. Läsa ett kapitel då och då och läsa annat samtidigt. 

"House of leaves" av Mark Z. Danielewski kommer alltså försvinna från mig bloggmarginal nu, för den kommer inte vara min huvudsakliga läsning. Om jag någonsin kommer igenom den lovar jag att tala om ifall den var lika bra som jag än så länge tycker att den är.

Let go of what I used to be-Dagens

Låt: "Monument" med Röyksopp feat. Robyn. Men bara "The inevitable end version" så man slipper saxofonflåset.
Outfit: Svartvit klänning från Monki, mysbyxa från HM.
Smink: Nope
Nagellack: #312 från Depend.
Doft: Tvål
Frisyr: Ehhh.... Uppslängt i något knutigt. Typ.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nope
Fika: Te och frukt.
Middag: Ugnsstekt lax med potatis och citron/dillsås.
Pryl: Gosedjur.
Sysselsättning: Ingen alls.
Träning: *skrattar*
Kvällsnöje: Ingenting
Dagens ord: If I have to put on pants the answer is no.
Att tillägga: Jag vill ha godis!

Miniserie: Spartacus - Gods of the arena

Som vanligt är det spoliervarning när jag skriver om tv.

Sådärja! Nu har jag sett klart på allt "Spartacus"-relaterat jag kan hitta, i och med att jag glott klart på miniserien som kom mellan säsong 1 och 2. Att man valde att göra en miniserie mellan säsongerna beror på att man väntade på att Andy Whitfield, Spartacus, skulle bli färdig med sin cancerbehandling. Som jag tidigare nämnt klarade dock inte Andy kampen, och därför ersattes han av Liam McIntyre. 

I den här miniserien om 6 avsnitt, är det dock Andy Whitfield som glimtar förbi som Spartacus.

Bildkälla Fennel design

Den här miniserien utspelar sig alltså innan Spartacus kommer till Capua. Man bör dock ha sett åtminstone första säsongen innan man ser den här för annars blir man spoilad på hela säsong ett redan första minuten. Kanske hade jag haft mest utbyte av den här serien om jag sett den innan säsong två också, så som det spelades in, men man förlorar ingenting på att inte se "Gods of the arena". De viktigaste sakerna som händer här får man ändå berättat för sig i de ordinarie säsongerna.

Det här är mer en förklarande liten serie. Den tar sin början när Crixus kommer till huset Batiatus, när Gannicus var husets främsta kämpe. Den berättar mer om spelet bakom spelet - kampen för att få sina gladiatorer upp på den arena som byggs. Och på ett bra klockslag så att prominenta herrar och damer ska se vilka fina mördarmaskiner man har drivit fram.

Den visar hur fiendeskapen uppstod mellan Crixus och Ashur. Hur det gick till när Gannicus blev frigiven och hans liv frändrades. Vad det var som sådde split mellan de förut så såta vännerna Batiatus och Solonius. 

Så ja - man får en del förklarat och man får mer bakgrund till de ordinarie säsongerna, men det här är lite mer av frivilligt tittande om man nu - liksom jag - fastnar i Spartacus-träsket.

Det är dock väldigt blodigt och våldsamt och mycket grafiska scener innehållandes både våld och sex. Känsliga tittare varnas således. Eller så gör man som jag och tittar bort en liten stund. Man förstår rätt så bra vad som händer bara av att höra det, om man säger som så.

Medan jag väntar

Sista säsongen av "Glee" kommer först i början på nästa år, så jag har lite väntan framför mig innan jag får veta hur det går för mitt otp, = one true pairing, Klaine. I mitt huvud kommer hela härligheten sluta med att Kurt och Blaine gifter sig, men jag kan ha fel.
Medan jag väntar på att få veta får jag nöja mig med tillbakablickar. Som den här:

*suckar djupt*

Det är härligt att vara gleek...

Look into the sun as a new day rise-Dagens

Låt: "Stay alive" med José González. Lyssnar en hel del på soundtracket från The secret life of Walter Mitty just nu.
Outfit: Blommiga leggins frn Monki, skjorta med stjärnor från BikBok, kofta från Vila..
Smink: BB creme från Garnier, ögonbrynsskugga från Clinique, blusher från Glossybox, mascara från Jelly Pongpong.
Nagellack: I don't give a Rotter-damn från OPI..
Doft: Rain från Marc Jacobs.
Frisyr: Utsläppt.
Smycke: Ringarna och blå pärlor i öronen.
Klocka: Gul Zodiac.
Fika: Kaffe och kladdkaka med grädde.
Middag: Ugnsstekt kyckling med ris.
Pryl: Virknål.
Sysselsättning: Shoppingtur, huvudvärk.
Träning: Söndagspromenaden utgick på grund av regn.
Kvällsnöje: Inte en susning. Oplanerad kväll.
Dagens ord: I'm not wierd I'm just not normal.
Att tillägga: -

Forever meant nothing when we had nothing-Dagens

Låt: "Feel real" med Deptford Goth. Inte fortfarande utan igen.
Outfit: Randiga byxor från HM skjorta med stjärnor från BikBok.
Smink: BB creme från Garnier, ögonbrynsskugga från Clinique, blusher och ögonskugga från HM, mascara från Jelly Pongpong, läppe från IsaDora.
Nagellack: Inget just nu.
Doft: Amber nad vanilla från HM.
Frisyr: Flätor.
Smycke: Ringarna och stjärnformade örhängen med strass.
Klocka: Union flag-Lambretta.
Fika: Te och Starbar.
Middag: Troligen säsongens sista grill - revbensspjäll och rotfruktsstrips.
Pryl: Öppen spis med sprakande brasa.
Sysselsättning: Jobbelijobb, veckohandlat, bara varit.
Träning: Kan jag inte påstå.
Kvällsnöje: "Robocop".
Dagens ord: Aj! När jag slet av en nagel sådär skitlång in så det inte är roligt. Eller snyggt.
Att tillägga: Barn soom bråkar om hörnet i nya soffan. Oh happy day....

FredagsFilmen: Spartacus

Min "besatthet" av allt som rör Spartacus smittar idag av sig på FredagsFilmen. För berättelsen om Spartacus har berättats många gånger förr, bland annat i den klassiska filmen "Spartacus" från 1960 med Kirk Douglas i titelrollen. 

Jag har sett den, någon gång för galet länge sedan och nu vill jag såklart se den igen. Minns mest från då att jag tyckte kärleksscenerna var katastrofalt lökiga, men vi kan kanske komma överens om att det här inte är en berättelse om kärlek utan en berättelse om uppror, blod och krig.

Bildkälla FFF Movieposters

År 73 f.Kr leder gladiatorn Spartacus ett uppror mot sin herre Batiatus. Upproret sprider sig snabbt över den italienska halvön och snart är tusentals slavar involverade. När Glabrus och hans armé blir besegrade av slavarna bestämmer sig Glabrus mentor Crassus för att själv möta slavupproret med sina legioner.

I övriga roller ser vi bland annat Laurence Olivier, Jean Simmons, Tony Curtis och Peter Ustinov som fick en Oscarsstatyett för sin insats som Batiatus. För regin stod Stanley Kubrick.

Säsongssammanfattning: Spartacus, säsong 3 - War of the damned

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

God damn what a rush! Jag har precis sett klart på sista avsnittet av sista säsongen av "Spartacus", den med undertiteln "War of the damned". Hunnit snyta mig och torka tårarna och lite sådär bara. Hjärtat slår fortfarande rätt så hårt kan jag lova.

Man valde att avsluta den här serien rätt så historiskt korrekt, alltså slutar det sorgligt när man haft 33 avsnitt på sig att bli emotionellt engagerad i vissa karaktärer och dessa karaktärer sedan dör.

På riktigt var det nämligen så att slavupproret lett av Spartacus slogs ner av Marcus Crassus år 71 f.Kr. De överlevande rebellerna korsfästes längs med Via Appia på vägen mot Rom. Vilket öde Spartacus själv möttes av vet man inte, men han tros ha dött på slagfältet. Hans kropp återfanns dock aldrig.

Bildkälla Joy reactor

Favoritavsnitt: 3x04 "Decimation". Ceasar lyckas ta sig in i den av slavarna belägrade staden Sinue.
3x08 "Separate paths". Spartacus och Crixus bestämmer sig för att var för sig söka den framtid de önskar.
3x09 "The dead and the dying". Spartacus nås av nyheten om Crixus fall. Tillsammans med de fria slavarna håller de egna gladiatorspel med några tillfångatagna romare.
3x0 "Victory". Serieavslutning. Spartacus och rebellerna är i stort numerärt underläge när de bestämmer sig för att möta Crassus armé i ett försök att få sin frihet.

Favoritkaraktär: Spartacus. Smågillar Gannicus också.

Favoritpar: Fortfarande Agron och Nasir. Så himla fina alltså! Glad för det lite mer öppna slutet med dem, även om det såg mörkt ut ett tag där.

Bäst i säsongen: Att man behöll det så sorgligt som det historiskt sett var. Det hade varit plättlätt att låta rebellerna få lyckas i sin flykt över Alperna, men eftersom det inte var så det gick till så blev det inte heller så här.
Och att man verkligen fick till det sådär vidrigt som krig är, med blod och skrik och smärta och förlust och sorg.

Värst i säsongen: Måste varenda serie alltid ha en kärlekstriangel eller femton? Nej tack.

Övriga kommentarer: Nu har jag bara miniserein om 6 avsnitt kvar. Vad tror ni - nytt inlägg i början av nästa vecka?

Veckans vego: Canneloni med svamp och ruccola

Canneloni kan vara det bästa någonsin när man vill ha lasagne men ändå inte. Förra veckan fyllde jag cannelonirören med en blandning av vitlöksstekta champinjoner och fräst ruccola, toppade med en förpackning av Keldas ostsås med fyra olika ostar, gratinerade en halvtimme i ugnen och serverade dem med grönsaker. 

Hur gott? Så där så att barnen och älskade maken begärde att jag ska göra det igen. Gott betyg med andra ord.

Säsongssammanfattning: Spartacus, säsong 2 - Vengeance

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

10 avsnitt blod, sex, mord och smuts tar inte lång tid att titta på , så nu är det dags för säsongssammanfattning av "Spartacus" igen, den här säsongen med undertiteln "Vengeance". Och får alla sin hämnd nu då? Det som från början drev Spartacus och hans gladiatorbröder till sitt uppror? Kanske det kanske.

Ny i rollen som Spartacus, efter Andy Whitfields död, är Liam McIntyre. Det gick rätt så fort att vänja sig vid det nya ansiktet dock, så ingen förvirring uppstod. För min del i varje fall. Annars har jag haft lite problem att greppa vem som är vem i den här serien, särskilt bland romarna. Det brukar dock reda upp sig om jag får fundera lite.

Bildkälla Spartacus wiki

Favoritavsnitt: 2x02 "A place in this world". Sökandet efter Naevia tar Spartacus och hans män till en villa där de befriar slavarna. Men alla vet kanske inte vad de ska göra med sin nyvunna frihet.
2x05 "Libertus". En plan för att befria Crixus från arenan kompliceras av en numera fri gladiator från huset Batiatus.
2x10 "Wrath of the gods". Äntligen möts Spartacus och Glaber öga mot öga. I Batiatus hus får hämnden en annan utveckling.

Favoritkaraktär:  Spartacus. Blev lite förtjust i Lucretias galenskap också.

Favoritpar: Agron och Nasir! Ett gaypar! Som är canon! Kallas Nagron i shippingkretsar.

Bäst i säsongen: Att man inte bara får följa Spartacus, utan får se ränksmideriet i de romerska villorna också. Och hur i helvete illa det går för dem. Extra plus för Naevias hämnd också - den var hon förtjänt av.

Värst i säsongen: Var väl inte direkt förtjust i den där underhållningsorgien under en av husfesterna. Eller hur man torterade ihjäl en slav under ett party. Fin underhållning man hade på den tiden eller inte. Tacka vet jag en bra spellista på Spotify och en påse chips.

Övriga kommentarer: Jag undrar mer och mer hur pass historiskt korrekt den här serien kommer sluta. Hoppas både på ett snällare Hollywoodslut och att man håller sig till hur det verkligen gick. Kommer hetstitta på sista säsongen, så räkna med ett nytt inlägg snart.

Soundtrack of my life

Depeche Mode - Enjoy the silence

Words like violence

Break the silence

Come crashing in

Into my little world

Painful to me

Pierce right through me

Can't you understand

Oh my little girl

All I ever wanted

All I ever needed

Is here in my arms

Words are very unnecessary

They can only do harm

Vows are spoken

To be broken

Feelings are intense

Words are trivial

Pleasures remain

So does the pain

Words are meaningless

And forgettable

All I ever wanted

All I ever needed

Is here in my arms

Words are very unnecessery

They can only do harm

Enjoy the silence

Valdag

Jag antar att det inte gått någon förbi att Sverige går till val idag. En demokratisk rättighet vi kan vara lyckliga över - demokratier och rösträtt är tyvärr inte i majoritet på den här planeten. På  kartan här nedan, som jag lånat från min vän Japetus blogg, syns de äkta demokratierna i blått. Gröna är demokratier med anmärkningar, gula är hybridregimer och röda är diktaturer.

Förstår ni hur lyckligt lottade vi är? Som har fått möjligheten att göra vår röst hörd på det här sättet? Jag tar mitt demokratiska ansvar och pallrar mig till valurnorna när jag blir kallad, för det är den möjligheten jag har att visa vad jag tycker. Och jag får det - utan att behöva vara rädd för repressalier. Min önskan är att hela den här kartan ska kunna målas i blått, helst medan jag fortfarande lever.

Glad valdag på dig.

Säsongssammanfattning: Teen wolf, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Helt plötsligt blev det massa tv på bloggen igen, så kan det gå när jag tittar klart på två säsonger samma vecka. Säsongsavslutningen av "Teen wolf" såg jag i tisdags, men det är först nu jag känner mig mogen att skriva om den här säsongen för jag är besviken faktiskt.
Mycket av den charm jag uppskattat med den här serien är som bortblåst. Samt vissa karaktärer. Att Allison inte skulle vara med mer visste man ju, för hon dog ju, men var är Danny? Och Isaac? Bara borta utan att vi tittare får någon som helst förklaring. Att Danny är borta gjorde mig allra mest ledsen, så är han en fanfavorit också. Att utan förklaring ta bort den ende gaykaraktären ur en serie som påstår sig vara gayvänlig är galet absurt. Fast han blev så klart ersatt av en ny karaktär - utan förklaring.
"Teen wolf" fortsätter att vara full av plot holes. Klar för en femte säsong, som jag så klart kommer se, men... Många av de farhågor jag hade inför säsongsstarten blev infriade. Alla ska in i straighta förhållanden, tidslinjen känns helt out of wack och Stiles och Derek ska helst hållas i olika delar av Beacon Hills för att inte ösa vatten på kvarn för Sterek-fansen. Tills sista avsnittet i varje fall, för queer baiting är något annat som "Teen wolf" är bra på. Eller som jag läste att ett fan har skrivit på Tumblr: "This 'no homo' bullshit." Sammanfattar egentligen säsong 4 riktigt bra, men jag kör på ändå.

Favoritavsnitt: 4x01 "The Dark moon". I säsongsstarten befinner sig gänget i Mexico för att försöka hitta Derek som är tillfångatagen av Kate. När de hittar honom har han förändrats.
4x07 "Weaponoized". Under ett viktigt prov bryter ett virus ut och skolan försätts i karantän. Viruset visar sig vara dödligt för de övernaturliga och Scott, Malia och Kira behöver ett motgift snabbt.
4x12 "Smoke and mirrors". Säsongsavslutning. Gänget är tillbaka i Mexico för att befria Scott och Kira som hålls som fångar av Kate.

Favoritkaraktär: Stiles.

Favoritpar: Eh... Inget? Ska möjligen vara Scott och Kira i så fall. Hoppas lite på att det ska hända något mellan Lydia och Parrish nästa säsong - bäddades för det.

Bäst i säsongen:  Lacrosse. Jag har saknat lacrossen i "Teen wolf" och nu var den tillbaka.

Värst i säsongen: Upptäckte att jag har ett notp = no true pairing. Så pass så att jag tittade bort när det hånglades loss mellan Derek och Braeden. Så tycker jag hiskeligt illa om Braeden och har gjort så sedan hon visade sig första gången i den här serien. Vet inte varför, men nej. Särskilt inte med Derek.
Sedan var ju ungefär hela säsongen värst, av ovan nämnda anledningar.

Övriga kommentarer: Jeff Davis - skärp dig och visa lite respekt för dina fans. Tack.

FredagsFilmen: The secret life of Walter Mitty

Fredagsmyset är precis avslutat och därmed är ämnet för dagens blogginlägg kirrat. Och jag ber om ursäkt till alla inblandade i den här filmen för att jag trodde att det här skulle vara en flåshurtig Ben Stiller-film. "The secret life of Walter Mitty" är snarare en sådan där hiskiligt snygg film som träffar rakt i hjärtat och när eftertexterna börjar rulla gör mina tårar samma sak - till barnens förtjusning. Mitt omdöme? Bästa filmen jag har sett i år - hands down.

Bildkälla Totul despre filmele noi

Walter Mitty arbetar i bildarkivet på tidningen "Life". Han har ett ganska tillbakadraget liv, tråkigt rentutav, men med ett rikt inre liv. Han dagdrömmer helt enkelt - kanske för att fly från det liv han lever. Många av hans drömmar handlar om den nya tjejen på jobbet, Cheryl.
En dag bestäms det att tidningen ska läggas ner och här börjar förändringen i Walters liv. Den berömde fotografen Sean har skickat en negativrulle till tidningen med uppmaningen att använda negativ 25 som omslagsbild till det sista numret. Negativet saknas dock på rullen och Walter inleder ett febrilt sökande som leder honom ut på riktiga äventyr.

Snyggt foto, fantastiskt soundtrack, underbar berättelse - se den.

Säsongssammanfattning: Spartacus, säsong 1 - Blood and sand

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

När jag väl satte mig ner och verkligen tittade på "Spartacus" så gick det ganska snabbt att se första säsongen. Den här serien består av tre säsonger och en miniserie som är en prequel, och alla har egna namn. Den här säsongen heter "Blood and sand" och behandlar Spartacus första tid i Rom - inte så trevlig för honom, men sådär 2000 år senare blev hans liv till underhållningsvåld för oss. 

För "Spartacus" är baserad på den sanna historien om Spartacus, som ledde ett stort slavuppror innan han besegrades av romarna och dog 71 f.Kr. Det är lite si och så med källor från den här tiden och man vet inte mycket om Spartacus bakgrund. Det här är alltså fiktion, även om vissa av karaktärerna som förekommer här har funnits på riktigt. 

Men nu är det alltså underhållsvåld i form av tv-serie vi talar om här. Och våld är det, budgeten för fejkblod torde ha varit ganska hög. Mycket naket och sex och blod som skvätter i bästa serietidningsstil och slow motion. Trodde inte alls jag skulle gilla det här, men se - där hade jag fel.

Bildkälla Pop culture zoo

Favoritavsnitt: 1x01 "The red serpent". Pilotavsnittet där vi får se vem Spartacus var innan han blev tagen som krigsfånge och hur han hamnade på gladiatorarenan i Capua.
1x05 "Shadow games". Spartacus ska slåss tillsammans med Crixus mot Theokoles, en hitills obesegrad jätte till gladiator. Den enda som hittills överlevt ett möte mot Theokoles är deras tränare, Doctore.
1x10 "Party favors". I ett försök att stärka sin position och vinna politisk makt, väljer Batiatus att hålla i födelsedagsfesten för den unge Numerius, magistratens son. Hans gladiatorer ska slåss utan att dra blod, men födelsedagsbarnet vill annorlunda.
1x13 "Kill them all". Spartacus har förstått vad som hände hans hustru och efter det som hänt med Varro och Crixus är han trött på att tjäna under Batiatus. Han planerar ett uppror och försöker få med sig sina gladiatorbröder.

Favoritkaraktär: Spartacus. Duh! Och så gillade jag Varro väldigt mycket, och Crixus är väl bra på sitt sätt han med.

Favoritpar: Måste väl faktiskt erkänna att jag tyckte väldigt mycket om Crixus och Naevia. Så tafatt rart där i början - trodde man kanske inte om store, stygge Crixus.

Värst i säsongen: En hel del omotiverat naket, och det tycker jag aldrig om. Nu vet jag att man ville ha fram det råa och chockerande som romartiden var. Mord som underhållning känns ju väldigt otrevligt faktiskt. Men det är som sagt inte det stundtals grafiska våldet jag stör mig mest på, utan att det ska vara så förbonkat mycket naket hela tiden. Visst av det är motiverat, men mycket av det är det inte.

Bäst i säsongen: Att det är ungefär 50/50 naket mellan män och kvinnor. Det är nog det som gör att jag tycker dt är lite mer okej med nakenheten här än i till exempel "Game of thrones" som jag faktiskt slutade titta på för att det är så mycket omotiverat, kvinnligt, naket. Finns väl en och annan tutte man inte hade behövt se, men å andra sidan finns det en och annan snopp och mansrumpa i bild här, som man inte hade behövt ha med heller. Så - omotiverat men någorlunda jämt könsfördelat i varje fall.

Övriga kommentarer: Spartacus spelas i den här första säsongen av Andy Whitfield. Året därpå valde man att spela in prequelminiserien "Spartacus: Gods of the arena" då Andy skulle genomgå behandling för den tidigt upptäckta cancer han drabbats av. Tyvärr förlorade han kampen mot cancern och dog 11 september 2011. Tre år sedan idag alltså. Vila i frid.

Bildkälla MegaHD wall

Söndagsstek

Nu kanske ni undrar om jag har blivit knäpp eller något. Söndagsstek? På en onsdag? Jo men ni ska väl hinna förbereda er också, köpa ingredienser och så där. 

Jag hade i söndags tänkt göra skinkstek, men den hade tagit slut i affären. Men fläskkarré fanns det och av sådan kan man göra porchetta. Mmmmmmm.... Porchetta..... 

Egentligen ska det vara fänkålsfrön i den, och det var jag helt övertygad om att jag hade hemma. Jag hade fel. Men vet ni, det blev gott med salvia också. 

Porchetta

1 - 1½ kg fläskkarré i bit, utan ben
salt och peppar - efter smak, men snåla inte
rosmarin
fänkålsfrön
vitlök

Börja med att skära upp karrén. Den ska bli ett enda stort och platt och sammanhängande stycke. Skär så att köttet blir ungefär 2 cm tjockt. Man skär den så att det går att vika upp den som en bok ungefär. Supersvårt att förklara, så förstår ni inte hur jag menar kanske ni kan googla?
Salta och peppra köttet på båda sidor. Lägg sedan den fetaste sidan av karré nedåt och lägg rosmarin, fänkål och massor av finhackad vitlök på köttet. Jag brukar mortla mina örtkryddor med lite salt för att få ut mest smak och ja - jag använder torkade kryddor, det blir precis lika gott som med färska.
Nu ska köttet rullas ihop, som en rulltårta. Bäst går det om man rullar från kortsida till kortsida. Knyt upp steken hårt med steksnöre så att den håller formen. Lägg den på ett galler över en ugnsform med lite drygt 1 cm vatten i botten.
Sätt i en stektermometer och stek köttet i 125 graders ugnsvärme tills termometern visar 72 grader. Linda in köttet i folie och låt det vila en halvtimme ungefär innan köttet skärs upp i ganska tunna skivor.
Vi åt vår tillsammans med tunt skivad ugnsstekt potatis, gräddsås gjord på skyn från steken och en god sallad. Jag önskar att jag hade haft ett glas rödvin till också, men det hade jag inte. Den här gången. Nästa gång ska jag se till att ha det dock, för det här kommer jag absolut att göra fler gånger. I söndags var inte första gången heller direkt.

When you can't take it don't swallow your pain-Dagens

Låt: "Feel real" med Deptford Goth.
Outfit: Svart maxikjol, svart linne och blus med Musse Pigg-tryck. Allt från HM.
Smink:  Ögonbryn och mascara.
Nagellack: Sensinity  09.
Doft: Moon från HM.
Frisyr: Fläta. Vad annars?
Smycke: Ringarna.
Klocka: Randig Lambretta.
Fika: Torta di Limoncello och citronläsk ute på lokal.
Middag: Ajvarbiffar med klyftpotatis.
Pryl: Hårsnodd från Blax. Enda jag använder.
Sysselsättning: Säsongsfinal av "Teen wolf". Kommer i ett eget inlägg när jag har funderat lite. Bakat blåbärsbagels. Läst. Slösurfat. Spelat Candy Crush. Burit soffa.
Träning: Burit soffa, sa jag ju. Ryggen höll. Tror jag.
Kvällsnöje: Fika ute på lokal med väldigt god vän. Galet god vän till och med. En av de bästa.
Dagens ord: Allmänt gapflabb!
Att tillägga: Cullen ville först vara med på bild. Sedan ångrade han sig och ville bara visa svanstippen.

Underneath the nitesky, you and me, you and I-Dagens

Låt: "Nite sky" med Robot Koch.
Outfit: Svarta leggins från HM och svart/vit-mönstrad t-shirtklänning från Monki.
Smink:  Nej.
Nagellack: På bilderna Glitter blue från Monki, men jag har precis lackat om till ett lila lack från Sensinity som heter något så spännande som 09.
Doft: Moon från HM.
Frisyr: Utsläppt.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nej.
Fika: Kanelbulle och cappucino. Jag är typ superbra på det där med mjölkskum.
Middag: Står jag och lagar här ovan. Veckans vego med svamp- och ruccolafylld canneloni.
Pryl: Blockningsmöjligheter på nätet. #såmångatriggerssålitetid
Sysselsättning: Titta på tv, läsa, laga mat, planera.
Träning: Utgått på grund av ösregn.
Kvällsnöje: Slösurfa.
Dagens ord: I AM SPARTACUS!!!
Att tillägga: Har börjat plöja tv-serie igen. Oh happy day.

Söndagspromenad

I förmiddags satte vi oss i bilen och åkte till Oset här i Örebro för att gå söndagspromenad.

Lilla E, Chilipojken och jag. Älskade maken höll i kameran som vanligt.

På vissa ställen märktes det att det varit snålt med regn här.

Kossor!

Häger! Väl?

Ett UFO!?! Nej då, det är bara toppen på Svampen som syns över trädtopparna.

Långhårig ko! Alltså - jag bara älskar kossor. De är ju hur söta som helst! Ville klättra in i hagen och göra inbakade flätor så att de skulle se lite bättre bara.

Får! Ett av dem hade ett träd som kudde. Måste vara bästa trädet i hela dungen, kom vi fram till.

Svanbarn. Mamma och pappa var inte långt borta.

Eftersom häckningsperioden för fåglarna är över sedan länge, kan man gå ända fram till Hjälmarens strand. Så då gjorde vi det. Här blickar jag ut över vågorna, för även om solen sken från en vackert blå himmel, så blåste det rätt så mycket.

Älskar den här promenaden. Det är så vackert här.

Chilipojken hittade en sten att stå på.

Lilla E tog över den när han tröttnade.

Det var vår söndagspromenad det. Och nu ska jag äta glass.

Everybody's gonna love today-Dagens

Låt: "Love today" med Mika. Trallat på den flera dagar.
Outfit: Grå pyjamasbyxa med kaniner och vitt linne från HM, vit tröja stickad av världens bästa mamma - min alltså. Fast jag hade randiga byxor på mig förut idag.
Smink:  BB creme från Garnier, blusher från Glossybox, ögonbrynsskugga från Clinique, ögonskugga och läppstift från HM, mascara från Jelly Pong Pong.
Nagellack: Alias från Color club.
Doft: Vanilla touch från HM.
Frisyr: Lite tvinnat och rufsig fiskbensfläta.
Smycke: Ringarna och stjärnformade strassörhängen.
Klocka: Randig Lambretta Cielo.
Fika: Te och ingefärskaka.
Middag: Lövbiff med frittar.
Pryl: Boettöppnare.
Sysselsättning: Jobbelijobb, veckohandla, steka lövbiff.
Träning: *smiley*
Kvällsnöje: Filmtajm!
Dagens ord: SLUTA SPELA SHAKIRA!!!
Att tillägga: En dag med bara bra kunder som behandlar mig som en människa och inte mindre vetande för att jag står i butik = en bra dag. Har tyvärr varit alltför välbekant med motsatsen. Något att tänka på kanske? Hur du behandlar butikspersonal?

FredagsFilmen: Dracula untold

Nämen gud så tråkigt med en ny Dracula-film eller inte. Snarare ett fall av den-här-måste-jag-se, men så är jag ju nördigt galen i allt vad vampyrer heter också. Har tydligen svensk premiär i oktober. Kan kanske bli bio igen, om Mrs Data får bestämma.

Bildkälla Schmoes know

För att skydda sin familj och sitt folk beger sig Vlad Tepes till en grotta i bergen för att få makt. Där förvandlas han till Dracula. För inland behövs inte en ny hjälte - utan ett monster.

Blä

Ska jag säga något som inte är roligt? Att ha sådär ont i ryggen så man har problem att kliva i ett par byxor - det är inte roligt. Mitt liv just nu.

The mockingbird sings of love-Dagens

Låt: "I Love You (I always have)" med Mikky Ekko.
Outfit: Leopardmönstrad byxa och grå tröja från HM.
Smink:  Ögonbrynsskugga från Clinique, mascara från Jelly Pong Pong, läppstift från BellaPierre.
Nagellack: Victoria från Nails inc.
Doft: Body Shops senaste body butter, Wild argan.
Frisyr: Utsläppt och sprillans nytvättat.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Ny Lambretta! En randig!
Fika: Te fick räcka idag.
Middag: Veckans vego - broccolisoppa, lurdegsbröd och äppelpaj med vaniljsås till efterrätt.
Pryl: Sound bar.
Sysselsättning: Läsa, baka, klappa katt.
Träning: Kvällspromenad med fina familjen.
Kvällsnöje: Alltså.... läsa lite till.
Dagens ord: Bästa. Brödet. Någonsin!
Att tillägga: Ny favoritgrej - att Cullen the cat lägger sig jättenära mig när jag läser så att jag kan kombinera mina favoritsysslor läsa och klappa katt.

Äntligen!

Snart under min rumpa... Bort med den nedsuttna eländessoffan - in med en ny. Som jag har längtat!

Bildkälla Ikea

Ensamvarg

Idag har jag för första gången sedan i början av juni, varit helt ensam hemma. Bara jag och katterna och mitt ryggskott. Och vet ni - det har varit så skönt. För jag är sådan, jag trivs väldigt mycket med att vara ensam. Låta tankarna gå och kunna tänka färdigt, utan avbrott. Spendera mina timmar med bara mig.
Egentid är så mycket värt.

Bildkälla HMMR Media