torsdag 10 november 2016

Säsongssammanfattning: Reign, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det gick inte direkt fort för mig att se första säsongen av "Reign". Att många av de serier jag tittar på har startat sina nya säsonger är bara en av anledningarna, en annan är att den varit lite... tråkig.
Jag har hört "Reign" kallas den mest historiskt inkorrekta serien av alla, och det ligger något i det. Bara det att hon gifter sig i vit klänning. Väldigt snygga kostymer förresten, men ska inte sätta sig och titta på den här serien och tro att man ska få så mycket mer än en snygg förpackning på vad som i grund och botten är en serie om kärlek och maktkamp. Lite som "Dallas" fast på 1500-talet. Och med mindre axelvaddar och fler svärd.

Bildkälla Godwin muscat
Favoritavsnitt: 1x07 "Left behind" När kung Henry rider ut med sina män får slottet oväntat besök. Snart finner sig slottets invånare vara fångar, och det är bara genom mycket list och oväntade allianser som de kan bli fria igen.
1x22 "Slaughter of innocence" Kung Henrys galenskap blir allt tydligare när det verkar som att han hyser planer på att döda Francis för att kunna gifta sig med Mary och därigenom kunna göra anspråk på England tron, såväl som Skottlands. Lola ska föda sitt barn, Greer återförenas med Leith. Och pesten kommer till Frankrike.

Favoritkaraktär: Mary. Tror jag.

Favoritpar: Man försöker sig på en kärlekstriangel med Mary, Francis och Bash som jag tycker är tämligen tråkig. Ganska givet att det blir Mary och Francis eftersom de faktiskt var gifta på riktigt. Och jag var Team Francis så jag är nöjd med det.
Annars är det så mycket par och frierier och älskarinnor till höger och vänster att jag blir alldeles vimmelkantig.

Bäst i säsongen: Har jag sagt att det är många vackra klänningar i den här serien? Jag gillar att titta på vackra klänningar.

Värst i säsongen: Förutom att de försöker göra serien sexig med helyllekaraktärer? Alla historiska misstag. Pagan-grejen med "The darkness" är rätt så gäspig. Att Nostradamus viskar hela tiden. Det är mycket jag stör mig på.

Övriga kommentarer: Det tog ungefär ett halv avsnitt innan jag kände Megan Fellows som Drottning Catherine - Anne på Grönkulla alltså. Alltid trevligt att återse gamla favoriter, även om Anne var betydligt snällare än Catherine.