Plejaderna om "Kast med liten kniv" av Sara Kadefors

I lördags bar det av ut på landet där vi åt ost & kex och kladdkaka, drack te och försvann i minnen från vår egen skolgång. Anledningen till att försvann in i de där skolgångsminnena var såklart att boken vi i Plejaderna diskuterade bjöd på en massa igenkänning.

Bildkälla Goodreads

Boken handlar om Jonas och berättas i olika avsnitt i nutid och dåtid - Jonas som vuxen och gift tvåbarnsfar med egen firma, och Jonas som osäker tonåring under sina högstadieår.
I hans ungdom drabbades han av en tragedi som han aldrig riktigt kom över, och händelserna därifrån påverkar honom i hans vuxenliv och i hans relationer med vänner och familj.

Boken är väldigt lätt att läsa och faktiskt vill man läsa den fort, i varje fall upplevde vi det så. Det här är ingen munter berättelse direkt - snarare 320 sidor proppfulla med ångest och misär, utan någon vidare värst ljusning i slutet av tunneln. Vi ville liksom ha det gjort och avklarat så att vi kunde få läsa något lite roligare efteråt. Därmed inte sagt att boken är dålig, för det är den inte. Bara väldigt jobbig att läsa stundtals. för att den känns så nattsvart.
Ingenting är bearbetat känslomässigt. Tragiken bottnar i de vuxnas svek, att ingen ser och om de gör de så tittar de bort. Att sedan mönstret upprepas gör inte saken bättre, och samma misstag begås om och om igen. Man vill liksom in och korrigera misstagen, för vi ser vad som går fel och vad som skulle kunnat gjorts för att kanske göra tillvaron lite drägligare för alla inblandade.

De flesta av oss i Plejaderna gick i skolan samtidigt som bokens huvudperson, och det är här vi känner igen oss så det baxnar om det. Det handlar inte direkt om oss, men vi kan med lätthet räkna upp vilka av våra klasskamrater som förde liknande liv som Jonas och hans kompisgäng. Jag kan tänka mig att det gör boken lite mer intressant just för oss.

Betygen var av medelslag, mest 3:or med en 3,5 och en 4 som avvikelser. Medelbetyget blev 3,25/5 så straxt över medel.
Även om det är jobbig läsning och boken känns så väldigt nattsvart, så väcker den ändå känslor. Det här är inte en teflonbok där orden man läser bara glider av, och sådana böcker uppskattar vi, även om ämnet just den här gången var lite väl ångestladdat för vår smak.