Jag har tänkt se Netflixs version av Shirley Jacksons "The haunting of Hill House" ungefär sedan den kom ut förra hösten, och nu är det äntligen gjort. Jag har varit skräckblandat förtjust i "Hill House" sedan jag var barn och ofta tittade på filmen från 1963 tillsammans med mina kompisar, jag har säkert sett just den filmversionen 20 gånger eller mer, för så bra tycker jag att den är. Filmen från 1963 är en utomordentlig adaption av boken den är baserad på (till skillnad från pruttfilmen från '99). När det så gjordes en serie på denna spökberättelse var jag alltså aningen eld och lågor. Att det inte skulle vara tal om en renodlad adaption förstod jag snabbt, eftersom boken på sina dryga 120 sidor helt enkelt inte har material nog för en serie om 10 timslånga avsnitt. Så här är det "baserad på" så det sjunger om det - och väldigt bra ändå.
 |
| Bildkälla Forbes |
Där boken handlar om några klärvojanta personer som tillbringar några dagar på ett välkänt spökhus för att undersöka vad de ser och upplever, så har serien ett helt annat upplägg.
Här handlar det om en familj där föräldrarna köper hus, renoverar dem och sedan säljer dem. Nu har de köpt Hill House och flyttar dit med sina fem barn, Steve, Shirley, Theodora (Theo) och tvillingarna Eleanor (Nell) och Luke. Vad som är tänkt att bli ett sommarlov i ett speciellt hus, förvandlas dock snabbt till en mardröm. Mammans hälsa vacklar, och det händer underliga saker i huset, vars ritningar inte stämmer överens med verkligheten. Allt ställs på spets en ödesdiger natt när familjen flyr från huset mitt i natten. Många år senare är barnen vuxna, men präglas fortfarande av sina veckor i Hill House. Ett dödsfall för den splittrade familjen samman igen, och de inser snart att de behöver göra upp med sina gamla spöken.
Jo visst, det här är en bitvis ruggigt otäck serie. Jag satt på helspänn flera gånger och väntade på nästa spöklika uppenbarelse. Kanske inte direkt jump scares, men det är en krypande känsla av obehag och att jag inte riktigt vet var jag har någon av karaktärerna.
Seriens fem första avsnitt har fokus lagt på vart och ett av barnen, både som vuxna och som barn. Vi får veta vad som hände dem i huset, och hur deras liv sedan blev. Det berättas i en icke-linjär handling, med många tillbakablickar, och det dröjer länge innan hela sanningen kommer fram och blir tydlig.
Jag tycker kanske att historien tappade på slutet. Slutet kändes nästan lite konstlat efter det som byggts upp under seriens tidigare avsnitt. Vissa saker var mer svårköpta än att det finns spöken, om jag säger som så. Det tog ner min upplevelse lite, men gjorde inte serien dålig för det. Tvärtom är det här en av de bättre serier jag har sett de senaste åren.
Serien är fullproppad med easter eggs. Bara det att döpa alla barnen efter karaktärer från boken, och göra Nell till den som påverkas mest. Den enda jag inte kan komma på är Steve, Shirley lär ju ha fått sitt namn från författaren själv, Shirley Jackson. Vissa citat kommer också fram även i den här versionen, som den välkända inledande orden om att "whatever walked there, walked alone". Stämningen finns kvar, även om handlingen är helt olik från det mesta jag har förknippat med Hill House tidigare.
Det är klart med en säsong två. Eftersom "Hill House" är duktigt avslutad nu, så kommer säsong två att vara baserad på en annan förlaga - denna gång en kortroman av Henry James från 1898, "The turn of the screw". Säsong två har arbetsnamnet "The haunting of Bly Manor" och förväntas komma någon gång nästa år.
(Den som gissar att den där boken ligger i varukorg på AdLibris, gissar helt rätt.)
