För som vanligt när OPI släpper sina kollektioner så blir jag svårt sugen på vissa lack. I den här kollektionen var det absolut inte alla lack jag ville ha, men så snubblade jag på en adventskalender med 12 lack från kollektionen samt 13 tidigare bästsäljare, i miniformat. Och eftersom jag ändå inte var sugen på kollektionens tre glittertoppers (I pull the strings; Dreams on a silver platter; Gold key to the kingdom), och bara skulle få ett fåtal dubbletter i kalendern, samt att den var kraftigt nedsatt i pris för att december redan hade börjat, så slog jag till. Jag har inte använt alla lack i kalendern än (för som vanligt var det mååååånga rosa) men Nutcracker-lacken har jag precis burit det sista av.
Så här kommer alltså en sammanfattning av denna kollektion Den här gången visar jag dem i snygghetsordning, med det jag tyckte minst om först, bara för att busa till det lite.
Dancing keeps me on my toes
Faktiskt det enda lacket i kollektionen jag tyckte var redigt fult. Så är ju inte vitt med silverskimmer särskilt smickrande. Skirt var det också. Så tack, men nej tack.
Dreams need Clara-fication
Färgen är förvisso fin, lite dämpat blå utan att kännas alltför pastellig. Med applikationen var en mardröm och det ledde till att jag inte alls trivdes i det.
Lavendare to find courage
Ännu ett lack där det egentligen inte är något större fel på färgen, förutom att det är lite tråkigt. Och att det ville flyta ut ungefär överallt.
Dazzling dew drop
Nu kommer vi till de där lacken som jag egentligen tycker är fina som sjutton och hade jättesvårt att rangordna, egentligen var det bara topp- och bottenplaceringarna som var självklara för mig.
Dazzling dew drop har en trevlig guldnyans, med små hintar av silver i sig. Jag trivdes väldigt bra i det.
Ginger's revenge
Att ett vinrött lack hamnade så långt ner på min rangordning är för att det känns så ounikt i min samling. Jag har en svaghet för vinrött och köper gärna på mig det om jag hittar det, så till den milda grad att fler vinröda känns överflödiga. Med det sagt så är det här en utomordentligt snygg vinröd, om en i motsats till mig inte har dem i massvis, så är det här en jag skulle rekommendera.
Berry fairy fun
Det här lacket gillade jag lite oväntat mycket, särskilt som det såg ut i skuggan på den här bilden. Ett lila iridicerande lack, med hintar av rosa och även enstaka röda partiklar. Jag har liknande, men inget exakt som det här.
Toying with trouble
Hej 80-talet! En färg jag känner igen från mina tonår, och det kan vara nostalgiska känslor som gör att det hamnar i den övre halvan. Chockrosa kallades det då, numera är väl cerise ett mer vedertaget begrepp. Med en liten hint åt att bli neon, utan att bli det. En färgklick är det, hur som haver.
March in uniform
Det här blev det sista lacket från kollektionen jag bar. Och det beror alltså inte på att jag inte gillar det, för det är fint som snus i sin nästan svärtade mörkblå nyans. Det här var ett av lacken jag redan var övertygad om att jag ville ha, och jag hade rätt.
Tinker, thinker winker?
Det här var mitt födelsedagslack i år. Som att bära en discokula på naglarna. Lacket har en klar bas med massor av smått prismatiskt skimmer/glitter. Det funkar på egen hand, men skulle även fungera som en lite mer täckande topper.
Candid kingdom
Det här var det första lacket i kollektionen jag testade, och jag blev alltså inte besviken på det. Ett sådant där perfekt rött som OPI är så bra på.
Envy the adventure
Det lyckades klämma ur sig en perfekt grön också. Faktiskt var det bilder på det här lacket som gjorde mig nyfiken på kollektionen överhuvudtaget. Mörkt gräsgrön, eller kanske granbarr om vi tar med i tanken att det faktiskt var en julkollektion.
Black to reality
Kollektionens ohotade favorit. Svart med rött skimmer. Det riktigt glöder på naglarna. Kan uppfattas som både brunt och vinrött beroende på hur ljuset faller på det, men det var alltid snyggt. Snyggast till och med. *kastar konfetti*
