Säsongssammanfattning: The Mandalorian, säsong 1

Självklart spoilervarning.

Vi hoppade på det fina erbjudandet om Disney+ till ett inte tokhögt pris det första året. Främst för att vi vill se diverse serier (Marvel, Star Wars) och lite i största allmänhet för att se om det kan vara en skojsig kanal att lägga till även efter att året gått. 

En av de serier som vi (och med vi menar jag främst älskade maken) hade som ett måste att se var den vida omtalade "The Mandalorian".  En serie som utspelar sig i Star Wars-universumet, några år efter handlingen i "Return of the Jedi" och ungefär 25 år innan "The force awakens". 

Bildkälla Scifi Moviepage

Jag gör inte en vanlig sammanfattning den här gången, på grund av avsaknaden av romantik och för att säsongen hörde ihop på ett sätt som gör att det känns onödigt att dela upp den i favoritgrejer.
I "The Mandalorian" får vi följa en prisjägare som är en Mandalorian - inte ett folkslag, utan ett sätt att tänka. Han arbetar som prisjägare, och serien börjar med att han får ett uppdrag att hämta en varelse som finns på en avlägsen planet. Det visar sig dock att han inte är den enda prisjägaren utsänd på det uppdraget, men han är den som för varelsen, The Child (Baby Yoda), till uppdragsgivaren. 
Många av avsnitten är hyfsat fristående, men innehåller såklart den röda tråden med Mandaloriern och Barnet. Serien har hämtat mycket inspiration från så kallade spagetti-westerns och från samurajfilmer. Det märks tydligt på alla salooner och shoot outs i städer och olika utposter i ödemarken. Mandaloriern är vår ensamme hjälte som försöker fånga skurkar med alla tillåtna medel. Skillnaden är att han inte har någon damsel in distress att rädda, snarare blir han själv räddad ett par gånger av den här seriens kvinnliga huvudroll, chocksoldaten Cara Dune som hatar Imperiet.
Seriens teman förstärks av musiken komponerad i sann western-anda av svenske Ludwig Göransson, något han också vann en Emmy för häromsistens.

Vad tycker jag så? Så där, skulle det visa sig. Jag förstår inte riktigt hypen. Vissa avsnitt har jag haft jättetråkigt när jag har sett och tyckt att skådespeleriet varit överdrivet och konstlat i. Andra avsnitt har jag tyckt varit spännande, och i något fall riktigt roligt. Så är det lätt hänt att det blir lite humor när Jawas är med.

Säsong två har premiär (i varje fall i USA) 30 oktober, och jag kommer så klart att se även den. Slutavsnitten på säsong ett bjussade nämligen på en skurk jag är nyfiken på att se vad han kommer ställa till med för elände. Och så vill jag så klart veta mer om Barnet. Som om det har något namn...