Gratulerar mig själv jättemycket att jag köpte hela "1Q84"-trilogin samtidigt så jag inte behöver vänta in någon bok, för här var det cliffhanger minsann! Inte för att jag direkt hoppade på den avslutande delen för det, men det känns bra att veta att den ligger där i tbr-högen (om två böcker är en hög) när jag känner att det är dags.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Juli - september 1984.
Efter framgångarna med boken "Luftpuppan" känner Tengo att han vanliga inrutade vardag håller på att luckras upp. En kväll ser han två månar på himlen och förstår att hans värld har ändrats.
I 1Q84 närmar sig Aomame sitt sista uppdrag för den gamla damen. Uppdraget visar sig dock vara svårare att utföra än vad hon först trott och hon ställs inför ett val.
Tengo och Aomame närmar sig varandra, men frågan är om det ens är möjligt för dem att mötas.
Bok två tar vid precis där bok ett slutade, och det var väl kanske inte så oväntat. Vi kastas rakt in i handlingen igen, men viss information vi fick i första boken repeteras här, men invävd i texten på ett sätt som inte känns som att bara få en massa information dumpad i knät. Det är mer en känsla av repetition, och ingenting som känns störande om en som jag läser böckerna ganska tätt inpå varandra.
Annars är det såklart samma uppbyggnad. Aomame och Tengo berättar i vartannat kapitel om sin tillvaro, i 1984 eller 1Q84. Berättelsen utvecklas såklart vidare, men det är liksom ingenting jag berätta vidare om utan att spoila första boken, så... Både Tengo och Aomame får en tydligare bild av sina liv, och ställsinför nya frågor - lite som det brukar vara. Det ska bli spännande att se hur Murakami knöt ihop den här säcken.
Jag kan dock konstatera att Murakami inte direkt vinner några priser på att skriva sexscener (eller kvinnor). Det blir som bäst lite skämskuddevarning och som värst direkta äckelkänslor. Kanske inte avsedd effekt, men det är den effekten dessa scener har på mig.
Men det är ju ändock så bra. Också denna andra bok fick betyget 4/5.
