I ärlighetens namn läste jag inte enbart "Barnen på Bråkmakargatan" utan även "Lotta på Bråkmakargatan". Båda två är ganska korta och snabblästa (tog ungefär 1½ timme att läsa båda), så det känns nästan som att jag fuskar när jag räknat in dem som enskilda böcker på Goodreads, men - de är ju trots allt enskilda böcker. Fast här skriver jag om dem båda på ett bräde.
 |
| Bildkälla Goodreads |
I en liten stad någonstans i Sverige bor familjen Nyman i ett gult hus på Krukmakargatan, men med tanke på allt väsen barnen Nyman för borde den kanske döpas om till Bråkmakargatan, säger pappa. Barnen, det är Jonas, Mia-Maria och så lilla Lotta.
I huset bredvid bor den snälla Tant Berg med sin hund Skotty, och henne hälsar de ofta på. Och så har de mormor och morfar på landet. Det görs utflykter, sker små olyckor, tröjor klipps sönder, någon flyttar hemifrån, det firas jul och så leks det.
Som vanligt med Astrids böcker så går det fort att komma in i handlingen och det går (som sagt) i en rasande fart att läsa. Jag sveps liksom med, och har så trevligt under läsningen att jag knappt märker att tiden går. Lotta är en ganska härlig unge.
"Lotta på Bråkmakargatan" fick jag i julklapp av min mamma och pappa när jag var så liten som fyra år - och det syns. Bokryggen finns inte kvar och jag har färglagt de svartvita bilderna i boken. Eller snarare - jag började färglägga dem (jättefult) och när Stora J var liten gjorde hon det ordentligt och mycket snyggare. Men det syns att boken levt ett tag och blivit läst många, många gånger (och inspirerat en och annan rymning).
"Barnen på Bråkmakargatan" har jag nog köpt själv och gett till Stora J vid något tillfälle. Boken är nämligen lika gammal som henne (1992) och det är med viss förvåning jag ser förekomsten av n-ordet. Inte helt fräscht kanske, att de leker n-slav när Lotta blivit smutsig av sot. På så sätt märks det verkligen att böckerna är skrivna på 1950-talet, på det där lite otrevliga sättet. Jag kan ju dock inte undgå att förvånas över att ordet inte redigerats bort till den utgåva jag har, men det visar å andra sidan på hur otroligt lång tid det tar att ändra på saker och för oss svenne bananer att fatta att vissa ord kan vara grovt stötande. Jag hoppas att vi snart kommer komma längre, men mycket i världen tyder tyvärr inte på det.
N-ordet till trots så hade jag ändå en trevlig stund med Lotta och hennes syskon. Betyget på båda böckerna blev 3/5.
