"Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukawa

Jag hade redan bestämt vilken som skulle bli min nästa bok att läsas i Plejaderna, men när jag läste "Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukawa så var det snudd på att jag valde den istället. Eftersom jag skriver om den här och nu kommer det inte bli så, men jag kommer rekommendera den till min bokcirkel i varje fall. Den tar nämligen upp saker som vi ofta har diskuterat när vi ses.

Bildkälla The StoryGraph

Rintaro har växt upp med sin morfar och spenderat mycket tid på hans bokantikvariat, gärna läsandes en av alla böcker där.
Nu har hans morfar gått bort, och det är meningen att Rintaro ska flytta hem till sin moster och lämna antikvariatet. Från ingenstans dyker en talande katt upp som behöver Rintaros hjälp att rädda böcker från ägare som inte tar hand om dem. Tillsammans ger de sig ut på äventyr, som kulminerar i en gåta som Rintaro måste lösa på egen hand.

Det här är en lätt- och snabbläst bok som handlar om böckernas kraft, men också om att finna mod och bejaka sig själv - och att få sörja en älskad person på det sätt som passar en själv bäst. Och den handlar om litteratur. Om att läsa och älska böcker. 
Vi får möta en man som konsumerar böcker utan att egentligen ta in vad de handlar om eller låta sig beröras. En annan man som älskar böcker så mycket att han försöker krympa ner böckerna för att fler ska hinna läsa dem, och en bokförläggare vars enda mål är att tjäna pengar. Den berör så mycket kring det vi ofta pratat om i bokcirkeln, hur svårt det är att hitta bra böcker. Jag satt och jublade lite smått när det sattes på pränt i den här boken att kvantitet har blivit viktigare än kvalitet när det gäller böcker. Att folk har bristande tålamod kring sin läsning och nästan kräver att det ska gå fort hela tiden. Ingen har längre ro att sitta ner och läsa, och kanske till och med förälska sig i en bok, utan de kräver hela tiden något nytt. Och fort ska det gå. Läsandet hat blivit en arbetsuppgift snarare än ett nöje, och går det inte att göra två saker samtidigt är det inte intressant. 
På sina 250 sidor hinner den här lilla boken ta upp det och så mycket mer. Den var intressant, spännande och väldigt rar, och värmde mig ända in i hjärteroten. Och så en släng av magisk realism och en dos katt också. Nästan så jag börjar ta det för givet när jag läser japanska böcker. 

Jag gav betyget 4,5/5 till "Katten som räddade böcker".