Augustifavoriter

Vet ni vad. Årets augusti har varit en riktig skitmånad. Inte nog med att månaden innehåller två årsdagar av dödsfall för för mig viktiga personer, vi har också vaknat till en vattenfylld källare. Inte ens två av barnens födelsedagar kunde liva upp stämningen, särskilt inte som den ena födelsedagen hamnade rejält i kläm på grund av redan nämnda översvämning, något som jag fortfarande är väldigt ledsen över.
En månad med mycket ångest. Finns det ens några ljuspunkter? Vi kollar.

Bok: "Wizard and glass" av Stephen King. Det var ju inte bokens fel att jag hade så svårt att hitta läslust, för den är trots allt min favorit i Mörka Tornet-serien. Nummer fyra i ordningen.

Film: "The Super Mario Bros. movie". Både fin och rolig, precis vad jag behövde.

TV: Jag har bara sett "American born Chinese", men den var ju på riktigt väldigt bra, så jag är inte ledsen över att jag inte har någon annan att välja mellan.

Nagellack: Piece of fun från H&M Vegan & Natural. Precis som namnet säger - ett roligt lack med väldigt fin färg.

Skönhet: Nagelstärkare. Kom igen lilla nageln!

Extra speciell rolighet: Chilipojken har börjat sin treåriga högskoleutbildning nu, på en ort inte alltför långt ifrån oss. Det betyder att han kommer flytta ut snart, och det kommer jag troligtvis inte alltid tycka är kul, men det är ett bekymmer för en annan dag.

Favoritinlägg: 5 favoriter om hudvård.

Augustilacken

Det här blir möjligen den kortaste sammanställningen någonsin av burna nagellack. Jag har låtit naglarna vila i flera veckor eftersom de behöver lite tid att återhämta sig - och så hände ju det där som satte extra käppar i hjulet för lackning. Nagelstärkare, olja och nagelbandskräm är min melodi just nu.
Två lack har jag använt. Nämligen de här.

H&M Vegan & Natural, Piece of fun
Ett härligt knalligt magentarosa lack. Utmärkt på alla sätt och vis.

a England, Forget me not
Underbar blå nyans, jättefina holoregnbågar som tyvärr inte hittade in i kameran.
På grund av skruttnaglar satt det skrämmande dåligt dock, och det var då jag bestämde mig för att låta naglarna vila ett tag. Nya friska tag i september! Kanske?

"Sverige vid avgrunden 1808-1814" av Dag Sebastian Ahlander

Månadsboken i augusti blev en resa bakåt i tiden. En omvälvande tid för Sverige där rikets existens stod på spel. Om den tiden, åren 1808-1814, handlar den här boken.

Bildkälla The StoryGraph

Sverige kämpar mot krig på tre fronter, Napoleon i söder, Danmark i väster och Ryssland i öster. Finland är redan förlorat, och när delar av armén gör uppror mot kungen är katastrofen nära. Kungen avsätts i en statskupp och den nye kungen, Karl XIII, är ålderstigen och utan arvingar.
Då utser riksdagen en ny tronföljare, den franske marskalken Jean-Baptiste Bernadotte. Valet visar sig lyckosamt. Med en ny blick tar han sig an Sveriges problem och landet går från att vara en slagpåse till att bli en av segrarmakterna mot Napoleon.

Om en liksom jag kommer från Örebro så vet en att Bernadotte valdes till tronföljare i just vår lilla stad år 1810. Sedan kanske det stannar där. Som varför han blev kung? Varför just han? Det är det den här boken berättar om, och hans kronprinsår där han styrde in Sverige på en ny politisk bana.

Jag kände att jag inte alls hade någon bra koll på skeendena här, och på det sättet är det här en intressant bok. Jag kan dock inte komma förbi känslan av att jag bara får en massa fakta upprabblat för mig. Ibland med en egen infallsvinkel, men oftare med återgivningar av citat eller text från andra källor.
Lite som vanligt när det handlar om historia är det massor av gubbar,och jag hade svårt att hålla isär dem. De levandegjordes inte så att de särskildes från varandra, och ibland hade jag stora problem med att placera dessa män på rätt plats i de olika svängningarna.
Jag saknar också något som helst perspektiv från "den lilla människan". Det kommer först i bokens epilog, som därmed blir det bästa med hela boken.

Mitt betyg på "Sverige vid avgrunden 1808-1814" blev 3/5. Mer för att det var intressant än för att det var välskrivet.

"Wizard and glass" av Stephen King

Fjärde boken i Dark Tower-serien är den jag brukar kalla för min favorit av dem. Därför känns det lite konstigt att det tog så väldigt lång tid att läsa den, snudd på fyra veckor, fast jag vet varför. En översvämmad källare bjussar inte direkt på läsro.

Bildkälla The StoryGraph

Roland och hans ka-tet måste överleva en färd genom ödelandet ombord på ett galet tåg. 

Innan de fortsätter sin vandring mot det mörka tornet måste Roland berätta för de andra om vad det var som hände efter att han i sin ungdom vann rätten att bära vapen. Vad det var som drev honom till att söka efter Tornet i mitten av allt. Under en lång natt berättar han historien om Mejis, och om Susan Delgado - han enda sanna kärlek.

Det var inte bara en översvämmad källare som gjorde att den här boken drog ut på tiden. För även om jag vet att det här är en kärlekshistoria, väldigt rar i sin oskuldsfullhet, så vet jag också, eftersom det här är en omläsning, att berättelsen bitvis blir väldigt sorglig. Just nu hade jag kanske inte direkt lust att läsa om ledsamma saker, när jag har av den varan i mitt liv ändå. Augusti är inte bara månaden två av mina barn fyller år, utan också månaden då både min pappa och min bror dog, så jag har de senaste åren varit lite nedstämd just då. Jag hade bestämt mig för att låta läsningen ta sin tid och inte stressa, och det var just precis vad jag gjorde.
För precis som vanligt så är det här min favoritbok hittills. Inte alltid jättespännande, så tempot känns inte snabbt, men en viktig påminnelse om att Roland har levt ett långt liv och upplevt mycket.

Betyget på "Wizard and glass" är 5/5.

Septembers bullet journal

Det har varit en del långa dagar och jag är ganska trött, men så här blev i varje fall mina sidor för september i min bullet journal.

Jag hade för länge sedan bestämt att september skulle ha lästema, så washitejpen (från Willwa) är vald utifrån det. Pennorna är två fineliners, en mörkt militärgrön från Adlibris och en mörkblå från Stabilo. Tombows i färgerna 126 Light olive, 192 Asparagus, och 526 True blue.

Kassabok samsas med månadsbok och nagellack. Eftersom min yogastudio/arbetsplats var ett av rummen som skadades i vår källaröversvämning, och det i dagsläget är osäkert om jag kan använda det ens i år, så kommer jag läsa forbildningslitteratur i september och har slopat min yogakassbok.

En rad om dagen. Vanor. Humör.

Motion och dagens överraskning.

Första hela veckouppslaget i september. Alla veckouppslagen blev dekorerade med citat om böcker och att läsa, washitejp och bokiga klistermärken jag fick med som gåva när jag köpte parfymolja från butiken Book nerd gift shop, som även finns på Etsy.

Tomma

Det här går fort. Bara tre tomma förpackningar sedan sist.

Depend. Nagellack remover. Supersnabb.
Kräver ingen närmare presentation. Bäst, helt enkelt.
Betyg 5/5

Ida Warg. Repair hair mask.
E och jag köper hårmasker som vi delar på. Den här var mitt senaste bidrag. Älskar hur den får mitt hår att kännas,men är kanske inte ett jättestort fan av doften. Luktar gott, men lite väl tungt. Doften sitter inte kvar så mycket när håret torkat, så det går an.
Betyg 4/5

It's skin. Honey firm & glow mask sheet.
Använde den. Köpte en ny. Igen. Och kommer göra om den proceduren fler gånger, för jag tror det här är min favoritarkmask. Blir lite pirrig av glädje när jag använder den.
Betyg 5/5

In memoriam från a England

2022 var ett år då två dödsfall ägde rum som påverkade a Englands skapare Adina på olika sätt. Dels hennes älskade katt Tristan, och så klart The Queen herself, drottning Elizabeth II. Hon skapade då en duo lack som fått samlingsnamnet In memoriam, där inspirationen hämtats från tavlan med samma namn av Evelyn De Morgan.

Elizabeth
Ett royallila hololack. Den här sommaren har varit svår att bära holo i, så ni får lita på mitt ord att det är betydligt mer holo än vad det ser ut vara. 
Jag vill också påpeka att det inte är jag som kallar lackfärgen royallila, utan skaparen. Jag håller kanske inte med om att det är just den här färgen som är royal i den lila skalan, mer en lite dämpad mellanlila kanske med en droppe grått. Men den är fin ändå. 

Forget me not
Samma sak här, svårt med holo en regntung sommar.
Forget me not är precis vad det heter, ett färgätmigejblått hololack. Väldigt vackert, och skulle jag ha en favorit bland de två så vore det den här.

Bonus!

The Wizard
Utanför alla kollektioner, eller inbakat under kategorin The essentials, har det dykt upp ett prismatiskt topplack. Det är alltså menat att ge en extra skjuts åt a England redan holotäta lack med småprismatiska partiklar i en klar bas. En holotopper, helt enkelt. Som jag inte kunde låta bli att bära - och tycka om - på egen hand.

Jag vet att nya lack är på gång från a England, men jag vet inte tema eller när de kan tänkas komma. Fram tills dess får jag leva på de a England jag har i samlingen, i otestade lådan är de nämligen slut.

Plejaderna om "Fula tjejer" av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson

Vad som var väldigt skönt i söndags - att få lämna kaoshemmet några timmar och hänga med mina vänner. Bokcirkeln Plejaderna är igång igen efter sommaren, och för första gången på länge var alla där och alla hade läst boken! Nästan lite kors i taket på den.
Vi pratade bok, men mest annat. Som översvämmade källare, barn och vad de har för sig nuförtin', olika bakverk och metoder för att baka dem, vädret - så klart, vi är ju svenska. Och så massor av gofika och att bara få vara och andas och skratta i några timmar. Guld värt.

Bildkälla The StoryGraph

På en högstadieskola i Gnesta har någon skapat Instagramkontot "Fula tjejer". Tjejerna på skolan blir rädda för att få sina foton publicerade där,och gör allt för att inte sticka ut från mängden.
Tilde, Eleni och Jasmine går i samma klass men har fram till nu knappt ens pratat med varandra. Nu bestämmer de sig för att tillsammans försöka sätta dit den som skapat kontot, och de har redan en tydlig misstänkt i fallet.

Boken är en ungdomsroman med inslag av spänning, vänskap, feminism och solidaritet. Det här är den första boken i en trilogi, som några av oss planerar att läsa vidare i.
Den här boken riktar sig såklart inte till den vuxne läsaren i första hand, men även vi i tantålder fann utbyte av den. Dels som ett perspektiv på hur det är i en svensk högstadieskola i dag,men vi blev också påminda om vår egen tid i högstadiet och kunde ännu en gång konstatera att det var skönt att sociala medier inte existerade under vår uppväxt. Det verkar otroligt jobbigt att tampas med det också, ovanpå allt annat som händer i den åldern. Vi kände att den här åldern representerades på ett bra sätt.

Boken är lätt- och snabbläst och kräver egentligen inte värst mycket efterarbete tankemässigt. Detta trots att det är viktiga ämnen som tas upp. 
En av oss har barn i samma ålder som bokens karaktärer, och de visade sig inte alls vara förtjusta i boken. Den var enligt dem okej, men frågeställningen hade kommit upp - varför anmälde de inte bara kontot? De hade gärna sett en annan person bakom kontot än den det var, något mer överraskande.Nu var det ganska lätt att lisa ut vem det var, och vi kan även se motivet bakom och i viss mån ha förståelse för det. Möjligen att boken ha flera öppna trådar kvar när boken tar slut,men de kanske får sina svar i de andra två böckerna? 

Det här var en omtyckt bok hos Plejaderna, vilket syns på att medelbetyget blev såpass högt som 3,6/5 -  vilket är årsbästa. Som högst fick den 4,5 och som lägst 3.
Det var jag som gav boken det lägsta betyget. Jag saknade lite mer feminism och tyckte att detektivarbetet blev bitvis ganska fånigt. Jag kände mig också distanserad från boken, och hade svårt att tycka om karaktärerna som jag upplevde som alldeles för schablonartade. Typisk lite störig tjej, poppis såklart (som säkert har adhd), typisk plugghäst som gör sitt i skymundan och inte gör så mycket väsen av sig, typisk mellantjej som flyter med men som ändå har starka åsikter som hon inte är rädd för att lufta. Och när de kommer ihop sig så uppstår magi. Ungefär.

I stöpet

Jag hade fina planer för bloggen den här veckan, men jag har fått annat att tänka på och lägga energi på. I söndags vaknade vi och hade 30 centimeter vatten i hela källaren. All energi går just nu åt till att riva, röja, sortera, slänga, räkna och vänta på hjälp som aldrig kommer.
Tvättmaskinen gick sönder. Vi tvättar hos mamma. Frysen gick sönder. Maten ligger i mammas frysbox. Värmepumpen gick sönder, så vi har ingen uppvärmning och inget varmvatten. Vi duschar hos mamma och svärföräldrarna.
Vi har fått hjälp av familj, vänner och grannar. Väntar fortfarande på försäkringsbolag, byggfläktar och hjälp med att torka ur och återställa. Vattnet är borta. Regn är inte längre ett rogivande ljud. Vi är alla stressade, ledsna och mår både fysiskt och psykiskt ganska dåligt. Mycket har blivit förstört, min yogastudio bland annat, så mina planer på att börja klasser där om en vecka skjuts på en oväntad framtid. Det är mycket kvar att göra. Och, antar jag, många fler tårar att fälla.
Vi kommer komma igenom den här krisen också, så klart, men just nu känns allt så himla jobbigt och jag känner mig överväldigad och vet inte vad jag ska göra. Var börjar jag ens en gång?

FredagsFilmen: Miraklet

Eller "The wonder" som den heter i original, vilket jag egentligen tycker är den bättre titeln. 
Filmen bygger på en bok av Emma Donoghue, som jag inte har läst. Jag blev mest intresserad av att se filmen på grund av Florence Pugh, för henne gillar jag.

Bildkälla Filmtopp

1862 anländer en engelsk sjuksköterska till den irländska landsbygden för att utföra ett uppdrag. Flickan Anna har inte ätit på fyra månader, och nu vill byn få veta om det är ett mirakel från Gud, eller om hon luras på något sätt. Sjuksköterskan Elizabeth, Lib, har fått uppdraget att bevaka Anna, tillsammans med en katolsk nunna. I pass om 8 timmar ska Anna vara under ständig bevakning, och Lib och nunnan får inte kommunicera med varandra om sina iakttagelser.
Till en början mår Anna bra, men när Lib begränsar hennes besökare, mår hon snabbt sämre.

Det här var en väldigt intressant film.Många scener känns kanske lite underliga, men med tänkarmössan på så går det att tolka dem också. 
Filmen, och boken, har historisk bakgrund, men de faktiska detaljerna är hittepå. De här människorna har inte funnits på riktigt, och det här har inte heller hänt. Den viktorianska eran bjöd på en och annan väldigt konstig sak, och här skildras en av dem. 
Florence Pugh är lite som vanligt utmärkt i sin roll som sjuksköterskan Lib, som bär på sina egna hemligheter. 
"Miraklet" finns på Netflix.

Grattis!

 

Idag är det 31 år sedan jag blev mamma för första gången. Så grattis till mammas lilla unge. Puss och kram! ❤

Sett på TV: American born Chinese

Spoilervarning, såklart.

Första serien ut efter min lilla tv-semester i juli, blev en ganska ny serie som finns på Disney+. "American born Chinese" är baserad på en grafisk roman, och innehåller vardagliga glimtar ur tonårspojkens Jins liv på high school, såväl som ett par rejäla doser kinesisk mytologi.

Bildkälla Rotten tomatoes

Sommarlovet är slut och Jin återvänder till sin high school för ännu ett år av att försöka vara bara en i mängden av elever. Det blir inte lätt, nu när ett meme från en 1990-tals sitcom har börjat trenda, ett meme som driver friskt med asienamerikaner. Dessutom har det börjat en ny elev, Wei-Chen, som Jin får i uppdrag att visa runt på skolan då de båda är av kinesiskt ursprung.
Wei-Chen döljer dock hemligheter. Han är nämligen apkungens son, och har rymt från himlen för att försöka hitta den mytomspunna fjärde skriftrullen och hindra att tjurkungen ska ta makten i himlen. 

Wei-Chen är övertygad om att Jin är hans guide i sökandet, vilket sätter allvarliga käppar i hjulen för Jin när han bara vill vara en vanlig amerikansk high school-elev.

Det här var en väldigt rolig serie att titta på. Inte bara för att det finns humoristiska inslag, utan också för att den ställer en del frågor och visar på en annan sorts USA än det som vi vanligen presenteras för. Ett USA där rasistiska fördomar kan komma från oväntade ställen, och ibland vara så internaliserad att personen inte ens förstår att det är rasism.
Sedan är jag en sucker för snyggt koreograferade slagsmål, och om Michelle Yeoh är med i rollistan (som barmhärtighetens gudinna) så vet en att det kommer vara många sådana. Jag blev inte besviken. Serien bjuder också på många fina scener. Både estetiskt tilltalande och känslomässigt. Relationer är ett viktigt ämne här. Både romantiska, men allra mest vänskapsrelationer, och absolut relationen (den svåra) mellan föräldrar och barn. 
Serien avslutas med en öppning för en andra säsong, men i skrivande stund är en sådan inte utlyst.
Kan rekommenderas. Finn som sagt på Disney+.

5 favoriter: Hudvård

Jag är en sådan där person som haft tur med generna. Jag är 50+ år gammal, och det syns,men inte jättemycket. Jag har mimikrynkor, får små finnar lite då och då och rycker ett och annat skäggstrå mellan varven. Inget att vara bekymrad över, med andra ord.
Förutom en kort period i tonåren då jag (och alla andra) trodde att jag hade fet hud så har jag vetat att min är torr, och känslig. Ibland kan den vara väldigt reaktiv, och allra mest reagerar den på produkter med alltför mycket parfym. Det har hänt att jag fått gå och duscha om för att tvätta bort en hudlotion som känts som eld efter en stund. Inte kul.
Genom åren har jag såklart skaffat mig favoriter. Vissa av dem har följt med sedan länge, andra är lite nyare på repertoaren. Och vissa vill jag att de aldrig försvinner någonsin för jag vill inte vara utan dem. Som de här 5 favoriterna.

Dag-, natt-, och ögonkräm är så självklara att vi hoppar över dem idag. Det här är de där produkterna som ingår i min rutin någorlunda regelbundet (eller varje dag) och som jag vill ha i badrummet för evigt. Amen.

Holika Holika. Aloe Soothing essence. Waterproof sun cream SPF50+.
Den här kom E och visade upp för mig i våras och kallade den för underbar. Och det var den. Såpass att jag genast köpte mig en egen, och ett gäng backuper till den. Det är ett solskydd som heter duga och som inte känns på huden. Ett endaste lite dugg. Den sjunker in direkt, och lägger sig inte som en klistrig film över huden. Jag som förut hade svårt att motivera mig till att använda spf för att jag avskydde hur den kändes på huden, har inga som helst problem med att få på den här. Känns som en dagkräm. Kanske inte jättebillig, men värd varenda krona. Finns på Lyko.

Arkmask. Att det råkade bli ännu en produkt med aloe var inte meningen, det var bara den som låg överst i högen. Jag är egentligen inte jätteknusslig med vilken mask det är jag använder, men jag har mina favoriter. Ofta kommer de från It's skin, som på bilden, eller Holika Holika. Går att hitta lite varstans. På Ica, på Apotek, där du köper hudvård...

Läppbalsam. Min absoluta favorit är Burt's bees Beeswax lip balm, den med pepparmyntsolja. Men jag har gillat de allra flesta av Burt's bees läppbalsam, som numera är mitt go to-märke, när jag behöver ett nytt. Återigen går de att hitta lite varstans, men jag köper oftast mina från Kicks. 

Hade jag kunnat gör en 5 favoriter med bara grejer från The Ordinary? Absolut. Men jag höll mig till de två som jag aldrig vill vara utan, och alltid ser till att ha backup på. 

100% plant derived squalane använder jag som sista steg i kvällsrutinen nästan varje kväll. Jag älskar den. Några droppar i handflatan som jag sedan drar ut över huden, och använder som "glid" när jag görmin ansiktsmassage. Vet inte ens hur många flaskor jag gjort av med sedan den här hittade in i hudvårdsrutinen. 10? Kanske? Eller fler? Ingen vet.
AHA 30% + BHA 2% Peeling solution har kallats blodmasken, för det är lite vad den ser ut som. Inte den skönaste produkten på listan, men attans så effektiv. Och att även jag som är hyfsat känslig och reaktiv i huden klarar av den här peelingmasken en eller ett par gånger i månaden, visar väl på att den är snäll - även om den känns elak. För här kan det stickas och svida medan masken verkar. En känsla som försvinner helt när den sköljs av.
The Ordinary finns bland annat på Kicks.

Like stars in the darkness-Dagens

Låt: "Never let me go" med Depeche Mode
Outfit: Randig t-shirt och svart kjol, från H&M.
Smink: Mascara.
Nagellack: Piece of fun från H&M Vegan & Natural.
Doft: Lavendel/eucalyptus från yogamattsrengöringen.
Läser: Månadsboken "Sverige vid avgrunden 1808-1814 av Dag Sebastian Ahlander, och fjärde boken om Mörka tornet, "Wizard and glass" av Stephen King.
Frukost: Te. Macka med stekt ägg och kalkon, knäckemacka, och ett äpple.
Fika: Te och shortbread.
Middag: Falafewraps med grönsaker och tzatziki.
Pryl: Yogablock. Kommer väl till pass om en känner sig lite stel och inte riktigt når ner till marken alla dagar. Som idag.
Motion: Yogapass och efterföljande stretch. Motionscykel. 
Kvällsnöje: Bara ta det lugnt.
Att tillägga: Jag har varit väldigt trött idag. Hoppas på en piggare dag imorgon.

FredagsFilmen: The big short

Förra veckan tittade jag, älskade maken och Chilipojken på film tillsammans. Ett drama med både komiska och dokumentära inslag, som försöker förklara vad det egentligen var som ledde till den stora finanskrisen 2008. Fin skådespelarensemble, och filmen överöstes av priser och nomineringar, bland annat en Oscar för bästa manus baserat på förlaga.

Bildkälla Telemagazyn

En grupp investerare börjar satsa mot USAs bolånemarknad. Ju närmare de tittar på den inser de hur korrupt den är, och hur nära en ekonomisk kollaps inte bara USA, utan hela världen, faktiskt är.

Nej, jag gillade inte den här. Alls. Till att börja med förstår jag inte ett smack, och att försöka förklara för mig genom att stoppa ner en champagnesippande Margot Robbie i ett bubbelbad för att hon ska förklara hjälper inte ett dugg. Får mig bara att bli ännu ett snipp surare på den korvfest jag har på tv-skärmen. De enda kvinnor vi ser är några få dammiga bankkvinnor, en förstående och tröstande fru och strippor, såklart. Alla tuffar killar går på strippklubb, det är sedan gammalt. Till slut orkade jag inte ens försöka hänga med, utan satt mest och glodde.
Älskade maken tyckte dock att den var bra, och Chilipojken fick sig ett stycke nutidshistoria som han varit vagt medveten om (född 2001) men inte förstått hela vidden av förrän nu. Kul för dem. Hade jag ägnat mig åt betygsättning här när det kommer till filmer så hade jag inte varit snäll. Tänk något som ser lite ut såhär - 1.

Julis bokhög

Den här bokhögen hade varit en bok högre om jag inte gjort en dnf på månadsboken "The mysteries of Udolpho". Den är ganska stor ändå, med sina fem böcker, varav en nästan lite onödigt omfångsrik. Den tog sin tid, kan vi säga.
Bokhögen ser ut såhär, i sin utläsningsordning uppifrån och ner.

"The waste lands" av Stephen King är den tredje boken i serien om Mörka Tornet. Jag halkade efter i läsningen i juni då jag hade lässvacka de luxe, men då den här boken är bland de bästa i serien, så väcktes läslusten igen. Roland, Eddie och Susannah fortsätter sin resa mot tornet, men först behöver de hjälp med att rädda Roland från hans splittrade minnen,och samtidigt rädda en pojke i New York. Betyget blev 5/5.

"Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukawa blev månadens favoritbok med betyget 4,5/5. Verkligen en bok för oss som älskar böcker och att läsa och att läsa om böcker. Rintaro har precis förlorat sin morfar,när en katt besöker honom på bokantikvariatet och ber honom om hjälp med att rädda böcker som är i fara.

"The Ink black heart" av Robert Galbraith är den sjätte boken (av planerade 10) om detektiverna Cormoran Strike och Robin Ellacott. Härblir en serieskapare mördad och detektiverna får i uppdrag att försöka hitta internet-trollet Anomie, som länge hetsat en hatkampanj mot henne. Samtidigt som de balanserar ytterligare fall, en krånglande amputation,och trassliga privatliv. 4/5 blev betyget den här gången.

"Fula tjejer" av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, och Sara Ohlsson Har jag läst för Plejaderna, och vi ses först i slutet av augusti, så jag säger om den innan dess.

"The daughter of Doctor Moreau" av Silivia Moreno - Garcia föll mig inte på läppen. Livet på det isolerade godset Yaxaktun är i fara när främlingar kommer på besök och fascineras av den vackra Carlota Moreau, och hennes fars skapelser, som är hybrider mellan människa och djur. Föll mig inte på läppen, så jag gav den betyget 2/5

"The daughter of Doctor Moreau" av Silvia Moreno - Garcia

Jag hann klämma in ännu en bok innan juli blev augusti. Det tar inte superlång tid att läsa 300 sidor hyfsat stor text, inte ens på engelska mixad med mexikansk spanska. För Moreno - Garcia har lite som en specialitet att skriva historisk fantasy (eller som här, science fiction) som utspelar sig i Mexiko och ofta har ett verkligt historiskt skede i bakgrunden. Som i den här.

Bildkälla The StoryGraph

Carlota Moreau har växt upp tillsammans med sin far, Doktorn, och de varelser han skapat. Varelserna är en blandning av människa och djur och på det isolerade godset Yaxaktun på Yucatánhalvön hålls de hemliga för omvärlden. Carlota är sjuklig och beroende av sin fars mediciner, vilket passar henne utmärkt då hon trivs bra på godset. Tills besök dyker upp i form av sonen till Doktor Moreaus välgörare.
Montgomery Laughton har flytt från ett olyckligt liv i England och slagit sig ner i Mexiko. Här dricker han för att glömma en älskad syster och ett olyckligt äktenskap, och försörjer sig som jägare. Han får arbete på Yaxaktun, och tar snart platsen och invånarna där till sitt hjärta. 

Som titeln antyder är det här en annan vinkel på H.G. Welles klassiska bok "Doktor Moreaus ö". Här får berättelsen ett mer feministiskt perspektiv, och ges en historisk bakgrund till sin mexikanska miljö.
Boken berättas både ur Carlotas och Montgomerys perspektiv. Som så är det inte jättesvårt att lista ut vart handlingen bär, inte heller om en känner till ursprungsbokens handling. Självklart ska det blandas in en sliskig kärlekshistoria också, men den gjorde mig faktiskt illa till mods redan från början. Jag tyckte verkligen inte om de intima scenerna i boken, särskilt inte det där med blödande oskulder, som jag önskar att författare skulle sluta med någon gång. Repeat after me - Det finns ingen mödomshinna! Så. Rant over.
Boken är dock välskriven, och jag uppskattar att hon ger flera av hybriderna egna karaktärsdrag och personligheter, och inte bara koncentrerar sig på de mänskliga karaktärerna. 
När boken var slut och jag läste i efterordet om den verkliga konflikten mellan den mayanska ursprungsbefolkningen och den europeisk-mexikanska befolkningen, så kände jag att det hade väl varit intressant att berätta mer om den konflikten, istället för att låsa in hela handlingen på ett isolerat gods och bara nämna de där rebelliska indianerna som gömmer sig i djungeln lite i förbifarten. Jag kan inte alltid få som jag vill.

Jag har märkt att när jag läst Silvia Moreno - Garcia, så älskar jag varannan bok och tycker "meh" om varannan. Om det mönstret ska upprepa sig, så kommer jag älska nästa bok. Inte den här alltså.
Jag gav "The daughter of Doctor Moreau" 2/5 i betyg.