Varför valde jag att läsa den här boken? För att jag hade läst hans debutroman "Den tysta patienten" och gett den ett hyfsat högt betyg, och när "Terapeuten" hoppade upp på listor om bra så kallade dark academica- böcker, tillsammans med riktigt bra böcker som Donna Tartts "Den hemliga historien", så blev nyfikenheten stor. Dessutom är den ganska kort och skulle gissningsvis gå fort att läsa.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Mariana arbetar som gruppterapeut i London. Ett år tidigare dog hennes man, och hon bearbetar fortfarande sorgen efter honom. När hennes systerdotter Zoe ringer från universitetet i Cambridge och är orolig för sin vän Tara, beger sig Mariana till Zoe och Cambridge och alla minnen från sin lyckliga tid i Cambridge med hennes make.
När Tara hittas död börjar Mariana en egen utredning och hennes misstankar riktas snart mot professor Fosca, som har en idolliknande status bland sina elever. Dessutom är han ledare för en grupp kvinnor som kallar sig för Jungfrurna, The Maidens.
"The maidens" är originaltiteln på den här boken, så då är det lätt att tro att de ska spela en avgörande roll för bokens handling. Men icke. De är med så passlite att jag inte ens vet vad alla heter när boken är slut. Däremot går det att lista ut med lilltån att det inte är Fosca som är mördaren, eftersom Mariana är så bombsäker på det redan i den första meningen. Jag anade vem det var, men var inte helt säker förrän det avslöjades. Riktigt dålig motivbild dessutom. Känns som att Michaelides hade bråttom att göra boken färdig och inte riktigt orkade tänka ut något bättre.
Boken är snabbläst och har korta kapitel, så det går fort att läsa den, där gissade jag rätt. Däremot gissade jag fel att jag skulle kunna tycka om den. För det här var bara dåligt. Det finns vissa teman i boken som hade kunnat bli bra om de hade förvaltats väl, som anspelningar på de klassiska grekiska tragedierna, grekisk mytologi, episka dikter, studiemiljön. Men nej, det försvinner i den allmänna villervallan.
Huvudkaraktären Mariana är en ganska jobbig typ. Vår hjältinna sällar sig till skaran av kvinnor berättade av män, som inte förstår att de är vackra, fastän hälften av bokens manliga karaktärer bjuder henne på dejt. Hon verkar också ha ett stort behov att bli bekräftad av en man, och verkar inte ha några vänner alls - fast hon återknyter kontakten med ett par äldre kvinnor som får agera som någon sorts deus ex machina. Jag tycker också att hennes terapisessioner är väldigt konstiga. Författaren har visst en bakgrund som terapeut, och om hans utövande av det yrket återspeglas i hans böcker, är det bra att han numera verkar vara heltidsförfattare. Synd att han inte är värst bra.
Språket stör mig något enormt. Det känns på något sätt omoget eller ofärdigt. Jag vet inte hur mycket av det som kan skyllas på översättningen, men jag tror inte att den går att klandra fullt ut, även om jag får upplevelsen att vissa stycken gått genom google translate.
Nästa gång Alex Michaelides kommer ut med en bok så hoppas jag att jag kommer ihåg att jag inte vill läsa den egentligen.
Mitt betyg på "Terapeuten" blev 1,5/5 - och då är jag snäll och tar med att den var lätt att läsa.
