Bok 6 i Mörka Tornet - den näst sista i serien. Och nu känns det på riktigt att vi börjar närma oss slutet.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Susannah och Mia har försvunnit till New York 1999, och hennes följeslagare tar till drastiska metoder för att rädda henne. Samtidigt måste någon bege sig till Maine 1977 för att försöka rädda rosen, som är nyckeln till Mörka Tornet. Men ödet spelar dem alla ett spratt och det blir inte som de har planerat.
Inser under läsningens gång att den här boken inte bara tar vid direkt där den förra boken slutade, utan också att den utspelar sig under en enda dag, i varje fall i nyckelvärlden. Och det händer massor av saker på den dagen, på olika platser i både tid och rum.
För första gången splittras Rolands ka-tet. Susannah har sin gravida inre demon att kämpa mot. Mia, som gör allt för sin chap - till och med väljer att bli dödlig.Men för att kunna bli det, för att kunna bli mor till Mordred, behöver hon Susannahs hjälp.
Roland och Eddie sänds till Maine år 1977 för att köpa en viss ödetomt med en viss ros, av Calvin Tower. De hamnar i ett bakhåll som sånär kostar dem livet, och träffar också sin skapare - Stephen King.
Jake och Callahan är de som blir skickade för att hjälpa Susannah,men innan de kan följa henne måste de ta hans om den ondskefulla Svart tretton, och försöka förgöra den bäst de kan.
Det är lite sorgligt att se gänget splittras, för det är så nära slutet nu. Jag vet det, och Rolands ka-tet vet det. Tornet är nära, men frågan är om de kommer lyckas nå det innan alla förgås, och i vilket skick de kommer vara när/om de kommer fram.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka om att Stephen King skriver in själv som en karaktär i den här boken. På ett sätt speglar det de upplevelser han hade med skrivandet av den här serien, men samtidigt så gör det att Roland och de andra helt plötsligt känns påhittade. Jag vet så klart att de är det, men när de själva börjar bli medvetna om att deras upplevelser egentligen bara är ord på papper, hur viktiga dessa ord än kan tänkas vara, så blir den den där hittepå-grejen än tydligare. Det är lite så att jag blir snurrig i huvudet när jag tänker på det, och det i sig kan ju vara något av ett genidrag från Kings sida. Han är också väldigt noga med att påpeka att alla de karaktärer som finns i verkligheten, i den här boken är i högsta grad fiktionaliserade.
"Song av Susannah" är något av en transportbok på väg mot det oundvikliga slutet, men den är en väldigt bra transportbok. Jag gav den betyget 4/5.
