a-England, At Leighton's

En kollektion inspirerad av en konstnärs hem, minsann. At Leighton's  består av fyra lack som hämtat inspiration från 1800-talskonstnären Lord Frederic Leightons hem nära en av Londons parker. Främst tydligen från rummet The arab hall. Två av de här lacken fick jag under granen, de andra fick jag i present av mig själv. Här visade i den ordning jag bar dem.

Mashrabyia har fått namn från en typ av fönsterskärm av trä, som filtrerar in ljuset i hallen på ett tjusigt sätt. Lacket i sig är inte alls så grönt som en kan tro av att titta på flaskan. Snarare skulle jag vilja säga att det är mörkt brunt med ett tydligt lila stråk. Sedan lägger vi till lite gyllene skimmer, och det blev Mashrabiya av det hela.

Golden dome är kanske inte direkt gyllene, men väldigt fint. En ljusare grön. Produktsidan kallar den peridotgrön, jag kallar den chartreuse, och vi har båda rätt. Om du blev förvirrad av att lacket ovan var ett skimmerlack, så är nu ordningen återställd och holot är tillbaka med full kraft.

The arab hall verkar vara et sådant där drömlikt rum som bara finns i sagorna. Eller i en välkänd konstnärs hem. Komplett med en fontän i mitten. Lacket är lite dimmigt lavendellila och har så klart holo.

Peacock blue glaze är precis det som namnet säger - ett påfågelsblått lack, med sagolikt mycket holo. Min favorit i den här kollektionen. Inte bara för att den är väldigt vacker, utan också för att den var en dröm att måla på. Lacket jag bär just nu.
Om en tittar på bilder från The arab hall, så är det påfåglar med på bilderna. Jag gissar att de är uppstoppade, för det är en ganska stor fågel att ha strosande omkring i vardagsrummet annars. 

Just nu är jag inte värst köpstark på nya lack, så det dröjer nog inte jättelänge innan jag visar upp nästa kollektion från a-England. Inte för att jag har börjat använda den än, men det är ungefär det jag har i otestade lådan för tillfället. 

"Inte av denna världen" av Yaa Gyasi

För några år sedan läste jag Yaa Gyasis debutroman "Homegoing". Sedan dröjde det länge tills jag satte mig ner med bok nummer två, men det gick fort att läsa den. 

Bildkälla Goodreads

Gifty är forskare i neurovetenskap där hon försöker hitta en behandling mot depression och beroende. Hennes bror, Nana, var en lovande idrottsman innan en skada förstörde hans karriär. Hennes mors depressiva episoder binder henne vid sängen, och Gifty lämnas att försöka finna ett sätt att handskas med situationen på egen hand.
Genom sina gamla dagböcker försöker Gifta komma underfund med sina egna rötter, sin barndoms gudstro, och vad det var som hände som gjorde att allting ändrades.

Till att börja med vill jag utfärda en triggervarning för att den här boken ganska grafiskt beskriver de djurförsök som Gifty utför i sin forskartjänst. Det är bitvis inte så trevligt att läsa om. 
Annars är det här en väldigt välskriven bok, som känns så nära inpå huvudkaraktären Gifty att den nästan känns som någons memoarer. Vissa stråk av egen och andras erfarenhet finns såklart med, men det är ändå fiktion, fast det är inte alltid det känns som det.
Boken är egentligen inte svårläst, det är korta kapitel och upplägget gör den bläddervänlig. Men det är allvarliga ämnen som tas upp, och vissa delar av boken är nästan andlöst sorgliga att läsa. Jag behövde pausa då och då, och göra något annat. Men det är ju jag och mina egna erfarenheter, det. 
Bitvis kunde jag tycka att tidslinjen blev rörig och inte hängde ihop. Texten hoppar ganska fritt mellan Gifty nu, och sådant som hände i hennes barndom, och det är inte alltid jag tycker att hennes ålder passar in. Det är å andra sidan det enda jag har att anmärka på rent strukturmässigt.

Mitt betyg på "Inte av denna världen" blev 3/5. Ett fint familjeprträtt.

What I eat in a day #34 - Frestelsernas högtid

Jag antar att det inte bara är jag som har svårt med disciplinen när det vankas högtider (eller annars med, i ärlighetens namn). Jul och påsk är kanske svårast, och allra jobbigast är påsken för att den är så starkt förknippad med godis. 
Jag gick in i veckan med goda intentioner om att äta bra, men det gick åt håvete nästan med en gång. Så där som det ofta kan göra. 
Allt jag åt igår hamnade inte på bild, men det som gjorde det såg ut så här.

Min morgon börjar numera med en kopp hett vatten, men det är ju inte så roligt att visa på bild, så du får föreställa dig det ändå. 
Frukosten blev som vanligt en kopp te, här en Darjeeling. I matväg gjorde jag äggröra på två ägg, och till det åt jag hembakat bröd med ost och smörgåsgurka.

Lunchen bestod av diverse resten från helgen. Pastan var lunch i fredags, blomkålsgrytan med kikärter och kronärtskocka var middag i lördags (recept från "Kaosvego"), och köttbullarna var middag i söndags. Till det drack jag vatten, som även hamnade innanför västen kontinuerligt under dagen.

Mer te till fikat. Den här gången var det en blandning som heter Engelbrekt. Älskade maken sade en gång att det luktade ringbrynja och lägereld. :D Gott är det i varje fall.
Mer hembakat bröd, den här gången lätt rostat med bara smör på, för det ar det jag var sugen på. Vi har bestämt oss för att baka mer bröd hemma igen, eftersom det blivit så dyrt i affären. Plus att det är godare med hembakat bröd...

Älskade maken och jag hade inte räknat med att vara ensamma hemma till middagen, men det var vi. I vår ensamhet åt vi tortellini med basilika- och ricottafyllning, som jag fantiserade ihop en tomatsås till, med körsbärstomater som började se ledsna ut. Kan vara den godaste tortellini jag ätit på mycket länge. Till det riven parmesan, oliver och gurka.

Det var inte bara vatten som hamnade i kroppen under hela dagen, utan också en hel del godis. Vi låter det representeras av de här punschpralinerna, som var första godiset in i munnen. Följt av påskskum, kola och chips samt ett glas alkoholfritt vin när vi inspekterade svärföräldrarnas nya lägenhet. De flyttade nämligen igår, och lämnar snart ifrån sig huset som vi är vana vid att de bor i.

Vi kom hem från sväronen senare än vad jag trodde, så för att inte vakna mitt i natten av att jag var hungrig så åt jag ett äpple innan jag startade kvällsrutinen och kröp till kojs. (Det slitna nagellacket är The arab hall från a-England.)

Mars månads bokhög

Sedan ett tag tillbaka har jag börjat göra månatliga tbr-högar. Min att-läsa-hög har blivit rätt så stor, och jag har bestämt mig för att ta ner den några pinnhål genom att ge varje månad ett gäng prioriterade böcker. I mars trodde jag att jag kanske hade tagit mig vatten över huvudet då jag lade sju böcker i den högen, och jag bestämde mig rätt så omgående för att inte känna någon press att läsa alla sju. Men det gjorde jag, till min egen förvåning. 
Som vanligt visar jag dessa böcker i utläsningsordningen med först utlästa bok högst upp.

"Vattendansaren" av Ta-Nehisi Coates tillhör (tyvärr) kategorin böcker jag väldigt gärna vill tycka om, men i slutändan inte gör det. Jag gav den betyget 2/5.

"Giftmakerskan" av Sarah Penner var en liten snabbläst historia av teflontyp, som i att den var lätt att glömma också. Just där och då var den var jag behövde, och även om den var förutsebar så roade den mig för stunden. Jag gav den 3,5/5 i betyg.

"Practical magic" av Alice Hoffman är en magisk realism innehållande magiska kvinnor, häxor om du vill. Del i en bokserie som är antingen bok ett om en läser i utgivningsordning (som jag gör) eller bok tre i kronologisk ordning. Betyget blev 4/5.

Jag har lagt böckerna fel! Orka ta om fotot. Vad jag läste först här var 

"Billy Summers" av Stephen King. En bok om en lönnmördare som ska göra ett sista jobb och sedan gå i pension. King när han är som bäst. Månadens favoritbok och betyget blev 5/5.

"Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden" av Maggie O'Farrell läste jag alltså efter King. En självbiografisk bok som berättar om livet utifrån sjutton tillfällen när livet hade kunnat ta slut. Lättläst trots ett bitvis ganska tungt ämne. Betyget blev 4/5.

"Heligt blod, helig gral" av herrarna Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln var månades favoritbok. En bok som "DaVincikoden" vilar tungt på, utan att ge den cred. Vissa spännande och intressanta inslag, men väldigt faktatung och en ganska torr ton genomgående. Många gubbar och årtal blev det. Betyget blev 3/5.

"Mordet på Orientexpressen" av Agatha Christie var en omläsning för min del, och anledningen att läste om den är för att fräscha upp minnet då den har valts till Plejaderna. Meningen var att vi skulle setts i söndags, men mötet har blivit framflyttat ett par veckor. Läst den nu i varje fall, så är det gjort. Jag lät den behålla betyget från för två år sedan, 3/5

"Heligt blod, helig gral"

Månadsboken i mars blev en som har stått på hyllan i källaren väldigt länge. En sådan där bok som inhandlades när det talades mycket om den, men som aldrig blev läst då. "En annan dag" var min ständiga tanke, och med tanke på min månadsläsning så kunde det knappast komma en bättre "annan dag" än en hel månad. 
Författarna till den här boken är en trio: Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln.

Bildkälla Goodreads

Vad döljer sig egentligen bakom sägnen om den heliga gral? Författarna gav sig ut på en mångårig jakt för att lösa mysteriet, en jakt som förde dem till Frankrike. Här fann de ledtrådar om Tempelriddarna, det hemliga sällskapet Prieuré de Sion och ett försök att återge den merovingiska ättelinjen dess politiska makt. Deras upptäckter verkar visa på att Jesus inte dog på korset, utan gifte sig och fick barn och att hans blodslinje kan finnas än idag. Kanske uppdagades kristendomens mest välbevarade hemlighet på pergamentrullar i Sydfrankrike för snart 200 år sedan.

Känns bokens "intrig" bekant? Då gissar jag att du kommit i kontakt med Dan Browns bok "Da Vinci-koden". Författarna till den här boken var nämligen lite sura på herr Brown för att han så frikostigt använde sig av deras forskningsmaterial, utan att de dem cred för det. Med rätta, för jag finner det föga troligt att Dan Brown forskat fram de här resultaten själv, eller bara råkat komma fram till samma slutsatser - till och med snott namn till sin roman direkt från den här boken/verkligheten. 

Nog om det, och åter till "Heligt blod, helig gral". Jag hade hoppats på en spännande bok, men blev snabbt besviken. Den är ganska torr i tonen, och så detaljerad att det blir långtråkigt. Det är så mycket årtal, ortsnamn och släkter att jag ofta finner att jag tappat tråden totalt.
Ibland känns det som att boken redan från början tror att jag som läser redan vet vad boken handlar om och vad slutsatsen ska bli. Jag hade vissa förkunskaper, men kände ändå att det kunde bli väldigt rörigt och dimmigt emellanåt. För den som älskar att gotta ner sig i detaljer och årtal (och upprepningar) kan den här boken vara en guldgruva.
Mycket av det som kommer fram här känns milt sagt väldigt spekulativt, och ibland får jag till och med intryck av att den vill vara just det. Författarna skriver om korsreferenser och källor, men redovisar bara för de som verkar bekräfta deras teorier. Det osar lite katt över det, och jag var glad många gånger att jag månaden innan läst "Alternativa fakta" av Åsa Wikforss. Det gjorde mig nämligen extra misstänksam och uppmärksam på vad som verkligen sägs i den här texten. Min slutsats är att boken är en teori, men jag vet inte om jag tror på den. Heller.
I bokens senare del kommer det bästa med hela romanen - Bibelkritiken. Särskilt Nya Testamentet, och främst de fyra evangelierna. Kanske inte så konstigt att de koncentrerar sig på just det, med tanke på att boken vilar på att Jesus faktiskt hade fru och barn. Går det att bevisa månne?
Nya Testamentet sätts här i sin historiska kontext. Både böckernas handling i sig, men även hur de reviderades och vilka böcker som en gång på 300-talet valdes för att berätta om Jesus och vara till grund för den (då) nya religionen kristendom. Samma texter som Bibeln innehåller idag...
(För några år sedan läste jag hela Bibeln som långläsning under några månader, och förvandlades från agnostiker till ateist. Jag uppskattade alltså den här delen av boken extra mycket.)
"Heligt blod, helig gral" utgår från att Jesus verkligen existerat, och att vissa aspekter av författarnas forskning skulle kunna sätta hela kristendomen i gungning. 

Jag tycker alltså att "Heligt blod, helig gral" kanske inte är det bästa jag läst, men jag beundrar beslutsamheten och forskningen kring den, och köper författarnas teorier. Lite torrt berättat, men då och då nästan lika spännande som en roman. 
Mitt betyg på "Heligt blod, helig gral" blev 3/5.