Plejaderna om "Klara och solen" av Kazuo Ishiguro

Det var en decimerad bokcirkel som träffades hemma hos mig i söndags. Lite feltänk kring tågtider och lite social tröttma betydde att vi var endast tre, så vi hann prata en hel massa med varandra, och hade så trevligt så bara vi. Saknade så klart de andra men, mer fika till oss.

Bildkälla Goodreads

Klara är en artificiell vän, som väntar på att en människa ska välja ut just henne till sin AV. Under tiden iakttar hon sin omvärld för att läsa sig mer om den, och skaffar sig en speciell relation till solen.
När hon får en chans att bli utvald varnas hon för att inte lita för mycket på löften från människor. 

Kazuo Ishiguro tilldelades Nobels litteraturpris 2017, och var då en av få författare som jag hade läst innan hen fick priset. Inte för att jag hade älskat "Återstoden av dagen", men ändå. Jag visste att han kunde det där med att skriva en bok när jag valde en av hans böcker till Plejaderna, och jag hade hört mycket gott om "Klara och solen". Det här är en science fiction. En bok som utspelas i en inte alltför avlägsen framtid. Den ger oss många frågeställningar, och alla frågor får vi inte svar på under bokens gång. Den berättas helt från Klaras perspektiv, och med tanke på att hon är en robot kan språkbruket ibland upplevas som aningen mekaniskt. Mycket av det Klara ser beskrivs på ett underligt sätt, och det tog ett tag att få grepp om det. Hon ser ju inte med sådana ögon som vi gör, eftersom hon är en maskin, en robot. Det upplevs som pixelerat, ibland som att två olika inspelningar spelas upp samtidigt för henne.
Jag satt under läsningens gång och väntade på att något skulle hända, men det puttrade på i ett ganska stillsamt tempo. Det finns en genomgripande frågeställning, men den får ett så abrupt avslut att jag drabbas av en liten jaha-känsla. Och där tycker jag att boken kunde få ha slutat också, men den fortsätter ett tag till. Flera gånger under läsningens gång drogs mina tankar till filmen "A.I.". Inte bara för att Klara, liksom den filmens David, är en människoliknande robot (tror vi, hon beskrivs inte utseendemässigt direkt, men det är så vi tänkte oss henne) utan också för att den filmen inte heller hade vett att sluta i tid.
Det är en välskriven bok, men det var svårt att begripa sig på Klara och världen hon har sin tillvaro i. 

Lite som vanligt så tycker bokcirkeln ganska lika. Betygen hamnade i spannet 2,3 - 3,5. Medelbetyget blev 2,9. Mitt betyg på "Klara och solen" blev 3/5.

Sett på TV: The Sandman, säsong 1

Spoilervarning när jag skriver om tv.

En himla smart grej jag har kommit på för att motivera mig i mitt motionerande, är att titta på en tv-serie när jag sitter på motionscykeln. Ett avsnitt för varje cyklingstillfälle, och endast då. Är det riktigt bra och spännande kan det till och med hända att jag blir hyfsat svettig.
Det är precis så jag har tittat på en av de stora snackisarna på Netflix den här hösten - "The Sandman", baserad på Neil Gaimans grafiska roman med samma namn.

Bildkälla IGN Nordic

Serien tar sin avstamp när Dröm beger sig till Vakenvärlden för att hämta tillbaka den förrymde mardrömmen Corinthian. Samtidigt försöker den excentriske miljonären Roderick Burgess binda Dödsängeln till sig, för att kräva tillbaka sin döde son. Nu råkar det bli Dröm som fastnar i hans fälla istället, och han hålls fången under lång tid.
När han tills sist lyckas fly, måste han få tillbaka sina stulna ägodelar, och återknyta till både en Vakenvärld och en Drömvärld som förändrats drastiskt under hans fångenskap.

Jag har aldrig läst Gaimans "The Sandman", men det går fint att se serien ändå. Den är väldigt bra, med spännande handlingar och flera äventyr som blir avslutade inom några avsnitt. Där jag trodde att vissa plotlines skulle sträcka sig över en hel säsong, så stannade det oftast vid några avsnitt. Lite överraskande för mig, men på ett bra sätt. Den genomgripande röda tråden blev Corinthian och hans handlingar i Vakenvärlden - där han kanske trivs lite för bra.
Det kommer en andra säsong, oklart när då det nyligen blivit annonserat. Fram till dess finns den första säsongens 10 avsnitt att se, samt ett extra specialavsnitt med två berättelser som rör Dröm men inte direkt handlar om honom.

Veckans vego: Svamp med goda såsen

I min "What I eat in a day"  häromdagen utlovade jag receptet på middagen, en smarrig svamprätt som görs smarrig helt på grund av den smarriga såsen. 
Receptet kommer fån kokboken "Bosh!", men jag har förenklat det en del. Där heter receptet "Såsig shiitakesvamp" (s. 30) men eftersom shiitake ofta är inte billigt direkt, så gör jag den ständigt på champinjoner. Men du tar så klart den svamp du vill och gillar. Efter att ha lagat den här första gången insåg jag att receptet i boken är avsett för 2 personer, så jag gjorde alltså om det en del, för att passa en familj med fyra personer. Sist blev det till och med en lunchlåda över!

Bilden blir tyvärr inte roligare än så här. Det är svårt att fota fina kvällsmatsbilder när det är mörka natta ute.

Såsig svamp med ris

350 g svamp

(1 msk majsstärkelse)
neutral olja

Skiva svampen, inte för tunt. Strö eventuellt över majsstärkelse och blanda så att all svamp täcks. (Jag har bestämt mig för att hoppa över det steget nästa gång jag gör det här, för det tillför ingenting. Det kan bero på att jag inte använder shiitake, så om du vill testa så gör det.)
Hetta upp olja i en panna och stek svampen tills det blir gyllene. Häll upp i en skål och ställ åt sidan.

3 klyftor vitlök
3 cm färsk ingefära
1 msk majsstärkelse
lite vatten
1 msk sesamolja
3 msk farinsocker
8 msk mörk sojasås
4 msk risvinäger
2 tsk sriracha, eller mer om du vill ha mer hetta
salladslök
sesamfrön

Skala och finhacka vitlök och ingefära. Blanda majsstärkelsen med vattnet i en liten skål, det ska precis bli lite rinnigt.
På låg värme, värm sesamoljan tillsammans med vitlöken och ingefäran. Stek tills det börjar bubbla och dofta gott. Strö över farinsocker och rör om ett par minuter så att vitlöken och ingefäran blir karamelliserad. Höj värmen en aning och tillsätt stärkelseblandningen, soja och vinäger, och rör tills såsen tjocknat. Rör ner sriracha.
Häll ner svampen och låt allt bli varmt under några minuter.
Skiva salladslöken fint, strö över salladslök och sesamfrön och servera med ris.

När jag serverade det här i måndags sa E: "Det vore nog jättegott med jordnötter i det här", och hade hon sagt det lite tidigare så hade jag absolut testat det. Nu får det bli nästa gång istället. För jag kommer laga det här många fler gånger. Någon gång kanske jag unnar mig shiitake, till och med.

FredagsFilmen: Fargo

Förra helgen ville E se "Fargo", och även om jag sett den jag vet inte hur många gånger, så är den så pass bra att jag snabbt gick med på det förslaget.

Bildkälla AllMovie

Jerry Lundegaard är en hårt skuldsatt bilförsäljare. Hans plan är att låta ett par lejda skurkar kidnappa hans fru, så att hennes förmögne pappa ska betala en stor lösensumma, som han ska roffa åt sig merparten av. Men de skumma typer han anlitat gör snart ett ödesdigert misstag, som leder till en kedja av av katastrofala händelser. Polisen Marge Gunderson sätts på fallet, och börjar nysta upp händelseförloppet.

Oh geez...
Jag har som sagt sett den här filmen flera gånger, men jag tycker alltid att den är lika bra. Skådespelarna är fantastiska, och känns väldigt trovärdiga. Det är nästan så en tror på den där skylten i filmens inledning som påstår att filmen är baserad på verkliga händelser. Det är den inte. Eller kanske pyttelite. 
Jag älskar Frances McDormand i den här, som gav henne hennes första Oscarsgubbe. Hon har tre - hittills.

What I eat in a day #37 - Winter is coming

Vi har på grund av skenande elpriser dragit ner värmen här hemma, och nu börjar det bli kallare efter en ovanligt varm höst, så jag sitter och skriver det här invirad i en filt som extra värmekälla. SMHI verkar dessutom tro att det kommer snö i mina trakter om några dagar, så ja. Vintern är verkligen på väg. Och äter gör jag. I måndags det här.

Mörk förvinterfrukost. Apelsinjuice att skölja ner mina piller med, Earl Grey med mjölk, citronyoghurt med äpple och (köpe)granola, samt hembakad bergis med ost. God frukost.

Efter en tur på motionscykeln sitter det fint med ett par knäckemackor till förmiddagsmellis.

Den tiden i månaden. Åt en hel del Turkisk peppar under hela dagen.

Lunchen var av husmanskostslaget. Köttbullar från frysdisken, tillsammans med hemgjort potatismos, för vi hade några potatisar kvar i kylen som jag ville göra av med. Till det inlagd gurka och hemkokad lingonsylt.

Ibland har en det bra. Som när E har bakat kardemummakaka i helgen, och det finns kvar att fika på även på måndagen. Med en kopp te till, så klart.

Murrig november gör det svårt att fotografera kvällsmat också. Men det här är i varje fall en underbart god svamprätt, med en kryddig sås till, inspirerad av Östasien. Serveras med ris, och gurka. Recept kommer.

Och så popcorn. För en gångs skull mikropopcorn. Icas variant med smörsmak.