Spoilervarning när jag skriver om tv.
En himla smart grej jag har kommit på för att motivera mig i mitt motionerande, är att titta på en tv-serie när jag sitter på motionscykeln. Ett avsnitt för varje cyklingstillfälle, och endast då. Är det riktigt bra och spännande kan det till och med hända att jag blir hyfsat svettig.
Det är precis så jag har tittat på en av de stora snackisarna på Netflix den här hösten - "The Sandman", baserad på Neil Gaimans grafiska roman med samma namn.
 |
| Bildkälla IGN Nordic |
Serien tar sin avstamp när Dröm beger sig till Vakenvärlden för att hämta tillbaka den förrymde mardrömmen Corinthian. Samtidigt försöker den excentriske miljonären Roderick Burgess binda Dödsängeln till sig, för att kräva tillbaka sin döde son. Nu råkar det bli Dröm som fastnar i hans fälla istället, och han hålls fången under lång tid.
När han tills sist lyckas fly, måste han få tillbaka sina stulna ägodelar, och återknyta till både en Vakenvärld och en Drömvärld som förändrats drastiskt under hans fångenskap.
Jag har aldrig läst Gaimans "The Sandman", men det går fint att se serien ändå. Den är väldigt bra, med spännande handlingar och flera äventyr som blir avslutade inom några avsnitt. Där jag trodde att vissa plotlines skulle sträcka sig över en hel säsong, så stannade det oftast vid några avsnitt. Lite överraskande för mig, men på ett bra sätt. Den genomgripande röda tråden blev Corinthian och hans handlingar i Vakenvärlden - där han kanske trivs lite för bra.
Det kommer en andra säsong, oklart när då det nyligen blivit annonserat. Fram till dess finns den första säsongens 10 avsnitt att se, samt ett extra specialavsnitt med två berättelser som rör Dröm men inte direkt handlar om honom.
