Plejaderna om "Klara och solen" av Kazuo Ishiguro

Det var en decimerad bokcirkel som träffades hemma hos mig i söndags. Lite feltänk kring tågtider och lite social tröttma betydde att vi var endast tre, så vi hann prata en hel massa med varandra, och hade så trevligt så bara vi. Saknade så klart de andra men, mer fika till oss.

Bildkälla Goodreads

Klara är en artificiell vän, som väntar på att en människa ska välja ut just henne till sin AV. Under tiden iakttar hon sin omvärld för att läsa sig mer om den, och skaffar sig en speciell relation till solen.
När hon får en chans att bli utvald varnas hon för att inte lita för mycket på löften från människor. 

Kazuo Ishiguro tilldelades Nobels litteraturpris 2017, och var då en av få författare som jag hade läst innan hen fick priset. Inte för att jag hade älskat "Återstoden av dagen", men ändå. Jag visste att han kunde det där med att skriva en bok när jag valde en av hans böcker till Plejaderna, och jag hade hört mycket gott om "Klara och solen". Det här är en science fiction. En bok som utspelas i en inte alltför avlägsen framtid. Den ger oss många frågeställningar, och alla frågor får vi inte svar på under bokens gång. Den berättas helt från Klaras perspektiv, och med tanke på att hon är en robot kan språkbruket ibland upplevas som aningen mekaniskt. Mycket av det Klara ser beskrivs på ett underligt sätt, och det tog ett tag att få grepp om det. Hon ser ju inte med sådana ögon som vi gör, eftersom hon är en maskin, en robot. Det upplevs som pixelerat, ibland som att två olika inspelningar spelas upp samtidigt för henne.
Jag satt under läsningens gång och väntade på att något skulle hända, men det puttrade på i ett ganska stillsamt tempo. Det finns en genomgripande frågeställning, men den får ett så abrupt avslut att jag drabbas av en liten jaha-känsla. Och där tycker jag att boken kunde få ha slutat också, men den fortsätter ett tag till. Flera gånger under läsningens gång drogs mina tankar till filmen "A.I.". Inte bara för att Klara, liksom den filmens David, är en människoliknande robot (tror vi, hon beskrivs inte utseendemässigt direkt, men det är så vi tänkte oss henne) utan också för att den filmen inte heller hade vett att sluta i tid.
Det är en välskriven bok, men det var svårt att begripa sig på Klara och världen hon har sin tillvaro i. 

Lite som vanligt så tycker bokcirkeln ganska lika. Betygen hamnade i spannet 2,3 - 3,5. Medelbetyget blev 2,9. Mitt betyg på "Klara och solen" blev 3/5.